lördag 7 november 2020

Den som är fri från skuld kastar första dekorationsstenen

Här är en text jag inte riktigt bestämt mig vad jag ska tycka om, om ett Stockholmspar som flyttat från lägenhet på Kungsholmen till hus på skånska landsbygden.

Jag fattar att det är otroligt pretto och knappast har uppfunnit hjulet genom att flytta ut på landet. Det gjorde ”grönavågare” redan på 1970-talet, inget nytt. Vidare fattar jag att de försöker göra sig intressanta genom att berätta att de inte längre köper doftljus för tusen kronor (ljuset i reportaget kostar visst bara 725 kr.


Vilket fynd...

Men med det sagt tycker jag att det är fint att de omprövat sina liv och trivs med det. Att jag ens nämner detta beror på att jag såg artikeln nämnas på Twitter och där var det upplösningstillstånd. Familjen döms ut som de skitnödigaste som levt. Skåningar är sura att de drabbats av Stockholmare som dessutom har mage att ”idealisera” sin flytt. Någon frågar sig:

Men vad f-n har de i Skåne att göra? De har väl ett eget landskap?


Det här är mitt landskap! Och landsväg.

Tänk, jag visste inte att man behövde tillstånd för att byta landskap, trodde att det räckte att lägga det högsta budet. Det finns inte mycket i det där huset jag skulle vilja ha och om jag hade bott i Skivarp är jag rätt säker på att jag inte hade hängt med paret som lämnat det ”hipstriga Stockholmslivet” bakom sig, men än sen?

De ville byta miljö och fick antagligen en hel Skånegård till samma pris som en trea på Kungsholmen. Måhända idealiserar de sin nya bostadsort, men efter att själv ha flyttat från storstad till landsbygd kan jag konstatera att ”bönder” ibland behöver en hipster för att förstå vad de har.

18 kommentarer:

  1. För att toucha en annan twitter-diskussion, jag undrar om man låter etiketten sitta kvar på det svindyra doftljuset. Vill man att besökarna skall se hur mycket pengar man bokstavligen bränner upp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen aning. Jag vet inte heller hur hårt den sitter för jag har hittills aldrig känt behovet att köpa ett doftljus. Måste etiketten blötas upp förstår jag om man låter den sitta. Annars vet jag inte.

      Radera
  2. Vad är det för idioter som köper parfymerat stearinljus för 725:- egentligen?
    Och på tal om idioter, det är något fel på twitter. Oavsett vad som skrivs tycker omkring hälften att det är idiotiskt, medan andra halvan håller med. Finns inga mellanting längre? Och kan man inte vara oense utan att skribenten är en idiot?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte. Jag skulle inte betala 25 kr heller.

      När det gäller Twitter borde du nog se över ditt flöde. Jag har då och då vettiga diskussioner med människor jag inte helt håller med, ibland inte ett dugg. Men visst finns de som bara önskar att idiotstämpla också, och de som bara skriver skit för att provocera.

      Radera
    2. Han i American psycho

      Radera
    3. Den referensen gick (som de flesta filmreferenser) högt över mitt huvud.

      Radera
  3. Hehe, som en som har som plan att flytta ut på landet i framtiden(< 5 år) måste jag säga att folks reaktioner är lite intressanta. Jag gissar på att om de betett som som vanliga människor, istället för att fortsätta gå all-in med hipstergrejen, hade de inte ens märkts.

    Min egen plan är nog att stanna i mitt eget landskap, pyssla med mina hobbies, och hålla käften.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte mer förtjust i hipsters än någon annan, men skulle jag irritera mig på varenda människa som inte lever som jag skulle jag irritera mig på ... varenda människa!

      Det är något "Trångsynt 2.0" över det här att "här har vi vantrivts i femton generationer och då ska fan inte ni komma hit och trivas bara för att ni inte begriper bättre!".

      Radera
  4. Jag vet vad jag inte ska göra om jag flyttar. Jag ska inte bli så pass bajsnödig att jag går ut i tidningen med det. Det blir inte ens en uppföljare med ett hemmahos reportage i den skattefinansierade hemmahos-tidningen.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det skulle inte jag heller göra, men jag förstår ändå inte ilskan över andras uppmärksamhetstörst. En artikel i något okänt designmagasin är ju inte precis mediehoreri på Charlotte Perelli-nivå.

      Radera
  5. Om man bor på Kungsholmen är man inte hipster. Det är man om man bor på Södermalm!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte för jag vet om det är något att stå efter, men så himla platsbunden kan väl inte en titel vara? Det är ju ändå gångavstånd.

      Radera
    2. Skulle inte använda gångavstånd som en gränsdragare för definitionen på hipster :)

      Radera
    3. Nej, men med en sån där larvig elsparkcykel kan de åka mellan stadsdelarna på några minuter.

      Radera
    4. Hipster är inte så platsbundet utan det är ett beteende. Finns hipsters i hela världen.

      Dessa här är bara äckliga överklasshipsters. :)

      Radera
    5. Så ser jag också på det. Men överklass, jag vet inte. Med en Stockholmslägenhet i plånboken blir man köpstark i Skåne, oavsett klasstillhörighet.

      Radera
  6. Smart att de struntade i att köpa värmeljus, så de kunde lägga pengarna på en bordslampa för 3-4 tusen istället, den går ju att tända flera gånger om. Kanske var det så de hade råd med att åka på semester till Bali en månad? Jag blir inte alls avundsjuk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Struntade i är att ta i, men de slutade köpa ljus för 1000 kr och köpte istället ett för 725.

      Just i november skulle Bali ändå kännas helt okej, men här sitter jag med mina doftljus... ;-)

      Radera