Jag lyssnade på en podd där de sa att
det i princip är omöjligt att få till en vettig sparkvot utan att
ha konkreta sparmål. Det skulle innebära att jag är en helt
orimlig människa. Därför vore det intressant att höra vad ni
andra säger.
Måste man verkligen veta exakt vad man
sparar till (”1. bort med huslånet, 2. pension vid 55, 3. Audi RS
6 Avant, 4...”) för att kunna upprätthålla ett regelbundet
sparande? Jag skulle säga att det gäller för djur, som kanske
måste ha tusen ekollon för att inte svälta ihjäl i vinter, och
för små barn, som bränner hela veckopengen på godis om de inte
har ett sparmål som går att realisera hyfsat snabbt.
Som vuxen har jag aldrig haft konkreta
sparmål. Det är ju det som är bra med pengar, att de går att
omvandla till vad som helst. Att man förr eller senare kommer behöva
dem är väl ändå givet, bara inte exakt till vad.
Är det inte just det som skiljer oss från djur och idioter, att vi kan planera framåt? Jag säger inte att det är fel att ha konkreta sparmål. Kanske är det till och med bra, under förutsättning att man kan omvärdera vid behov. Men att det skulle vara nödvändigt tror jag inte ett dugg på.
Jag har egentligen inga konkreta sparmål men jag delar upp pengarna som blir över varje månad i olika högar. Merparten åker in i aktieportföljen, men en mindre del hamnar på ett räntekonto. Pengarna på räntekontot är där för mer eller mindre förutsägbara kostnader som en husägare och tvåbarnsfar kan stöta på.
SvaraRaderaDet låter vettigt. Jag är själv aldrig helt investerad på börsen. Skönt med lite torrt krut, särskilt när det är så dyrt som nu.
RaderaKan bara hålla med. Urbota löjligt att säga att det krävs sparmål för att hålla i pengar. Bara för att det inte finns ett akut behov av att spara innebär inte det automatiskt att man måste göra av med pengar utan att tänka.
SvaraRaderaDäremot kan kanske de som sparar väldigt hårt utan att aldrig unna sig något i relation till hur mycket de sparar fundera på varför man sparar och vad man kanske skall spendera pengarna på medan man kan. Men oavsett så känns tanken på att pengarna måste spenderas bara för att det inte finns ett tydligt sparmål helt galet. Eller att använda det som argument för att pengarna bara försvinner annars. Med eller utan mål är väl varje köpbeslut kopplat till vilket värde man faktiskt får för pengarna. Har hellre en hög med pengar som jag inte vet vad jag skall göra av med, än en hög med prylar som jag inte behöver ;-)
Jag ska inte säga att det är löjligt att säga det. För en del kanske det verkligen krävs.
RaderaSunt att reflektera åt alla håll. Det jag reagerade på var just att pengarna utan plan skulle försvinna på något magiskt sätt.
Har sparmål för vissa mindre delar av mitt sparande. Det är till barnen samt en resa till Japan som kommer genomföras när värdet på det kontot är 100k,så om ca 6-7 år med dagens sparkvot på det kontot
SvaraRaderaMen på något vis lyckas du ändå genomföra merparten av sparandet mållöst. Kan ju vara så att detta kommentarsfält inte är typiskt, men jag hade verkligen blivit förvånad om merparten här skulle säga att brist på sparmål omöjliggör ett stabilt sparande.
RaderaJupp. Min ändhållplats för slöseri var när min far gick i pension efter att ha jobbat från han va 16 år och nu har en pension på 14k innan skatt.
RaderaSå mållöst är det väl inte i sig, men jag har inget fast mål med 80% av mitt sparande, om det låter vettigt?
Jag fattar. Skulle kalla det mållöst, men inte tanklöst.
RaderaJag gillart..
RaderaMen om man sparar utan att ha ett mål för sitt sparande är man väl ganska oplanerande? Då har man bara en massa sparade pengar, utifall att något ska hända. Den som sparar för att ha råd med en Japanresa eller Audi RS (tar inte de oftast bara lån...) planerar ju faktiskt inför något konkret.
SvaraRaderaSen behöver kanske inte sparmål vara så konkreta. Jag själv har inga större mål. Jag vill ha buffert för oplanerade saker, jag vill ha buffert för framtiden och att kunna göra saker då som passar sig mindre bra att göra nu.
Att bara spara för sparandets skull liknande jag vill ha en miljon på kontot är ju också ett mål. I texten antyder du att du inte har några mål med ditt sparande, men stämmer det? Gör du har väl också planer på vad du vill göra i framtiden (flytta utomlands etc.)?
Ja, sparande utan sparmål är inte konkret och kan vara oplanerat. Man att gå därifrån till att säga att det därmed kommer att springa var det jag reagerade på. Eftersom jag själv nästan alltid sparat utan mål.
RaderaJag tror inte att någon sparar för sparandets skull. Klart att vi sparar för att få ihop pengar som kan användas. Men planlöst. Jag har ingenting planerat i min framtid som jag inte har råd med utan att fylla på med mer pengar. Ändå sparar jag.
Den största skillnaden mellan dig och dom(inte oss, för jag tror att vi är rätt lika) som behöver ett sparmål är nog att du själv förstått en sak som du skriver "Att man förr eller senare kommer behöva dem är väl ändå givet, bara inte exakt till vad."
SvaraRaderaJa, men jag blir beklämd om det betyder att merparten av mänskligheten inte kan planera framåt utan bara ser det som är här och nu. Har de inte en räkning eller ett sparmål när pengen passerar handen kommer den att slösas bort - det får bara inte vara så eländigt.
RaderaDet påminner väl lite om de som måste ha ett maratonlopp inbokat för att dra på sig löparskorna.
SvaraRaderaSjälv har jag väl kanske snarare en vision (om frihet) snarare än ett specifikt mål med sparandet. Men det är ju snarlikt. Det har dock bara gällt de senaste kanske 5 åren, innan dess sparade jag mer planlöst, och förmodligen med lägre sparkvot.
Likheter finns, men att ge sig ut och springa när det är mörkt, kallt och precis börjat regna tar emot ibland. Att spara är ju bara roligt :)
RaderaSvårt att säga var gränsen går mellan mål och vision, men det är klart att man har någon tanke om ungefär hur en del av pengarna kommer att behövas. Det tycker jag ändå är ganska långt ifrån ett sparmål.
Jag började Sparbanan med ett konkret mål att Spara för att köpa lägenhet. Bodde i andrahand och hyresrätt. När målet väl var klart fortsatte sparandet. Jag hade vant mig vid en standard jag var nöjd med och kunde fortsätta spara utan specifikt mål.
SvaraRaderaUngefär som jag. Sparandet har inget egenvärde, men det har ju inte slösandet heller och då vinner sparandet eftersom det köper framtida möjligheter.
RaderaDå hälften av befolkningen har en IQ under 100 är det väl inte konstigt att konkreta mål behövs, alltså 3-4-5 miljoner människor i Sverige? Det är alltså en stor grupp man adresserar. På arbetsmarknaden har man ju uppenbart förstått detta då semesterlönen tvångsparas genom månatliga löneavdrag, för uppenbarligen är det många som inte kan planera eller spara till ett behov som kommer att inträffa om mindre än tolv månader.
SvaraRaderaLiknande anpassning till verkligheten och hur många människor är funtade är ju pensionsparandet - det är väl ett motiverat sparande kan man ju tycka men ändå så finns system för att ansamla pension(-spoäng) som ligger helt utanför individen. Annars borde det väl vara ett väl så definierat mål att ha pengar när man går i pension?
Så näe, att alltför många behöver något extremt konkret för att lyckas övervinna den omedelbara belöningen av att i just detta nu köpa kinaplast är uppenbart. Sparos läsare tillhör ett fåtal som sett ur ett befolkningsperspektiv i det närmaste är att betrakta som ett undantag. Kanske som i storleksordning är som MP, men med rätt manövrerande inför framtiden så kanske finns möjligheten att få liknande inflytande som de ;-)
Nja, jag tror att Sverige fortfarande är några IQ-poäng över 100 även om det är på väg nedåt.
RaderaPensionen är en viktig jämförelse. Bevisligen är det många för vilka 67-årsdagen (eller vad det är som gäller nu) kommer som en total överraskning.
Jo ser att det anges ca 103 för Sverige enl eu-statistik men på wiki anges för Sverige 100 för 2002 och 99 för 2006
RaderaMen kärnan i inlägget var att - jo, väldigt många människor behöver kortsiktiga konkreta mål. Och de kan inte hjälpa det, det är inget som de gör för att djävlas, de bara är såna.
Kanske är vi redan nere på 100 eller ännu lägre. Och det kommer inte att stoppa där.
RaderaNej, jag tror ingen jävlas, men jag tror däremot att man får svar som man ropar. Det barn vars förälder räknar med att han/hon inte kan knyta sina egna skor kommer be om hjälp med det och därför inte bli särskilt bra på det. Utgår man ifrån att nästan alla behöver tydliga sparmål för att kunna spara kommer de också behöva det.
Har märkt att en nackdel med sparmål är att det uppmuntrar konsumtion. Att ha öronmärkta pengar gör att man glatt spenderar allt på den kategorin utan att tänka för mycket, eller t.o.m. känner sig tvingad att spendera pengarna — pengarna var ju menade att spenderas just där.
SvaraRaderaTror semester är ett bra exempel, många sparar nog ihop en semesterkassa varje år, när semestern väl ska bokas/köpas så blir det nog lätt att hela kassan förbrukas; tex ett lite finare boende, lite bättre hyrbil, lite bekvämare flygtid, en eller två extra dagar etc. — medvetet eller omedvetet. Detta händer nog framförallt när ”ladorna är fulla” i hushållet, medans man som student hade riktigt givande och roliga semestrar för några tusenlappar i Europa
Ja, det var därför jag skrev: "Kanske är det till och med bra, under förutsättning att man kan omvärdera vid behov." För kan man inte omvärdera pengarna kan sparmål rentav vara skadliga.
RaderaIntressant debatt. Tråkigt om det som Sparo hörde i podden skulle stämma, nämligen att en stor del av Sveriges befolkning är så motivationsstyrd att de behöver ett konkret mål (fysiskt) för att kunna spara, inte bara en siffra. Visserligen ökar bokstavsdiagnoserna i samhället och staten curlar fler än någonsin men det känns främmande att tro att det inte ska gå att spara utan ett mål. Det enklaste är ju att göra en budget, följa upp, granska sina utgifter och skära bland det som känns onödigt. Sedan om pengarna läggs på ett sparkonto, investeras i fonder eller i högriskaktier är sekundärt i sammanhanget.
SvaraRaderaHar själv inga problem att spara utan mål. Eller snarare är mitt mål en rejäl buffert. Anne Wibbles "alla svenskar borde ha en årslön på banken" duger långt. Sedan kan väl de som vill få placera delar av denna i andra likvida tillgångar som aktier eller liknande. Skulle någon råka nå upp till en årslön så får nästa mål bli två årslöner. Svårare är det inte.
Det som både media och en del av kommentarerna tyder på är inte oförmågan att spara utan snarare oförmågan att spara långsiktigt. Att efter nyårshelgen börja spara till sommarsemestern, till nya utemöbler, nya grillen etc. är troligen lättare då det både kan visualiseras och ligger inom en tillräckligt nära framtid för att kännas meingsfullt.
Ytterligare en försvårande faktor är att vi "inte ser" pengarna längre. Det är mycket lättare att handla genom att dra eller blippa sitt kredikort. Det är månaden efter som allt ska betalas och ångesten över att ha spendarat för mycket kommer först då. Att minimera handlandet på kreditkort eller att bara ha kontantkort kan vara en väg att förbättra sitt sparande.
För att vara petig var det inte en svensk podd, men det är nog samma i hela I-världen.
RaderaHUR man ska spara är nästa fråga. Först måste man komma fram till ATT man ska göra det.
Ja, till och med i Lyxfällan har de ofta ett månatligt sparande. Kruxet är bara att pengarna alltid tas ut innan månaden är slut.
Men ska det verkligen vara ett problem att vi inte ser pengarna i kontanter? Inte ens när jag var liten såg man sitt sparande, även om man hade en bankbok. Nu har vi ju färgglada diagram istället. Och ett köp är ju ändå ett köp, även om man betalar med kort. Det borde både vuxna och barn kunna förstå.
Har verkligen inte konkreta sparmål utan sparar helt enkelt så mycket som möjligt varje månad, hittills har det fungerat förträffligt.
SvaraRaderaSamma här!
RaderaJag har inget sparmål heller - tänker det kan vara gött att ha som en trygghet. Att ha ett fuck-off kapital känns bra, eller om jag skulle vilja gå i tidigare pension. Fåse vad de används till.
Radera/Anna
Ja, någon användning kommer man alltid på. Förutom tryggheten de skänker redan på kontot.
RaderaTyvärr tror jag att merparten av den vuxna befolkningen i Sverige behöver just ett sparmål. Majoriteten av de som är inne på din blogg behöver nog inte detta mål för att kunna spara pengar.
SvaraRaderaSjälv så har jag sparat pengar långt innan jag köpte min första bostad och jag har svårt att se att se att jag skulle göra av med mera pengar i framtiden (om vi bortser från inflation) även om mitt sparade kapital har ökat mångdubbelt.
Ja, jag är helt med på att det inte är något snitt som är inne här.
RaderaJag sparade ihop till bortemot en halv miljon under mina fyra fem år i arbetslivet, mest för att jag inte hade några intressen som kostade något. Löpning och dylikt är billigt. Jag levde bara så som jag upplevt var rimligt f ån uppväxten. Därefter skaffade jag mig lite sparmål när jag förstod vad man kunde ha pengar till. Det gör mig lite mer motiverad att optimera vissa områden, typ försäkringar och sådant där. Men som sagt var, nog gick det att spara ganska bra fastän jag inte hade några mål alls. Och detta med en lön på sjuksköterskenivä. Så jag jobbade inte på bank.
SvaraRaderaKul att höra! För jag har själv aldrig haft/sett den där extramotivationen genom sparmål, så det är intressant att få en inblick i.
RaderaAtt du presterar bättre när du är motiverad, det är nog få som tvistar om den saken? Grundläggande beteendepsykologi. Vad som sedan motiverar dig själv, det är upp till själv att finna ut.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
För många tror jag att målen i sig riskerar att bli hämmande jämfört med det kravlösa sparandet där varje krona är lika rolig.
RaderaJag sparar för att det är roligare att köpa en investor-aktie än att gå till frissan...roligare att köpa en ETF än att gå på bio. Visst är det kul när utdelningen kommer och aktierna ökar i värde...men stimulansen är nog inköpen. Shopp-alkoholc...fast i sparande. Hittade dock detta intresset sent i livet , tyvärr.
SvaraRaderaJag skulle vilja KUNNA gå till frissan ;-). Men kostnaden slipper jag gärna. Samma med bio - alldeles för dyrt!
RaderaAktieshopoholic skulle jag inte kalla mig själv, men det är möjligt att du bara har bättre sjukdomsinsikt.
Håller med om att målsparande inte är en nödvändighet. När jag tog examen och började jobba så började pengarna samlas på hög, jag hade kvar samma utgifter som när jag fick csn och fick plötsligt in mer än dubbelt så mycket varje månad. Efter ett drygt år så kännde jag att något måste jag göra, noll räntekonto är inte okej när jag hade över 100k där. Så började spara i fonder och aktier. Då hade jag inget mål med sparandet utan ville helt enkelt inte att inflationen skulle äta upp pengarna som blev över. Nu så är planen att gå i pension vid ca 45. Men vi får se när det är ekonomiskt möjligt att sluta jobba om jag gör det eller kanske bara går ned till halvtid eller liknande
SvaraRaderaDe flesta verkar ju "reglera" ökade inkomster med att höja utgifterna, men jag har aldrig förstått det där. Det kan finnas olika typer av argument för konsumtion, men det faktum att det finns pengar tycker jag inte håller.
RaderaAtt kunna sluta jobba gör jobbet roligare, tycker jag.
Jag har inga konkreta sparmål. Det är snarare så att jag inte känner ett behov av att spendera hela lönen varje månad och vetskapen/ hobbyn i att investera på börsen så att det kan växa sig till en större summa.
SvaraRaderaVisst har jag en liten önskan av att en dag bli ekonomiskt fri men jag vet fortfarande inte var den gränsen går för mig.
Jag tror att många delar min känsla av säkerhet med att ha en buffert, glädjen av att se kapitalvinster men jag vet faktiskt inte om man måste ha ett konkret mål för att spara... Kanske är det så att jag kommer ha drömmar/ ambitioner i framtiden som kräver kapital? Är det inte då rent sunt förnuft att mitt nu sparar undan det jag inte är i behov av?
Misstänker att du får en väldigt nishad del av Sveriges befolkning som svarar på ditt inlägg. Jag tror att det abstrakta är något som en viss typ av person har svårt för, spara för vad?
Jag tror inte heller att vi är genomsnittliga, men det är ändå trevligt att höra att jag (för en gångs skull) inte är ett ufo med en helt egen syn på saker och ting.
RaderaFör jag håller med om allt du skriver. Det känns vettigt att spara pengar som är över. Mycket bättre att låta dem generera avkastning innan man spenderar dem.
Väldigt intressant ämne.
SvaraRaderaMål.
Konkret sparmål är väl egentligen inget självändamål.
Men ur ett större, mer filosofiskt perspektiv behöver vi mål.
Kanske lätt att säga när man har pengar, dvs säga att det inte behövs något sparmål.
Men vi måste ha något att sträva mot, något som gör att vi orkar gå upp från sängen på morgonen, något att längta efter.
Mål kan ge passion som ger drivkraft och energi.
Men att spara till den där nya mobilen, det ger bara en kort glädje och sen är det dags för nytt konsumtionsbaserat mål.
Flummigt, jag vet, men mål måste vara något större.
Egentligen skjuter jag förbi Mickes frågeställning.
Sparkvot är också en funktion/resultat av ett mindset, jag har inget mål just nu, har uppnått det jag ursprungligen ville ha.
Ska skaffa något nytt.
Men vanorna, som resulterar i sparkvot, dom finns kvar.
Det är helt tillåtet att skjuta förbi min frågeställning.
RaderaMål behövs absolut, men kanske inte just på ekonomiplanet. Det tycker jag på något vis är ett självspelande piano.
Sparkvot kräver nästan regelbundna och jämna inkomster, och senast jag hade det kände jag inte till begreppet även om det antagligen fanns. Men jag tror ändå inte att jag hade använt det. Sparkvot känns väldigt okonkret. I bästa fall kommer man fram till en procentsiffra, men man sparar ju i kronor, inte i procent.
Det bästa med sparande och aktiehandel är att jag inte har någon söndags ångest längre. Det kommer jag så väl ihåg från min ungdom, att när söndagseftermiddagen närmade sig så blev allt lite deppigt och jobbigt. Det låg ju en hel arbetsvecka framför mig innan det var helg och frihet igen.
SvaraRaderaNu förtiden så njuter jag av hela helgen (även söndags kvällarna) och ser fram emot en ny måndag. Speciellt frukostrasten kl. 09.00 när jag kan dricka en kopp nybryggt kaffe och se börsöppningen.
Tänk så mycket trevligare tillvaron blivit för att man har hittat ett spar intresse. Inga speciella spar mål utan bara den där "goa känslan" av att veta att jag har möjlighet att tackla framtida ekonomiska utmaningar lite bättre. /Michael
Jag känner igen söndagsångesten och blir påmind om den genom vittnesmål i sociala medier både på söndagar och i slutet av sommaren. Det är det viktigaste sparandet ger mig med, frihetspengar, dra-åt-helvete-pengar eller vad man än kallar det.
RaderaJag hade ett sparmål tidigare, att beta av huslånet på 900 000. Det klarade jag av för fem år sedan. Nu fortsätter jag som jag gjort i tio år. Jag har tiotusen på banken för räkningar o leverne. Det har jag ett gott liv på. Överskjutande går in på sparkontot och spenderas nästan aldrig. En liten pensionsförsäkring i otrygga tider.
SvaraRaderaÄven om det såklart finns undantag har jag svårt att tro att de som konsumerar bort hela sitt överskott någonsin resonerar så där:
Radera"Nu köper jag hifi-utrustning för allt som blir över och varje månad fylls musikrummet och förråden på med ytterligare grejer. Det ger mig ett gott liv."
Jag håller med Katniss ovan, jag har inte heller något konkret sparmål. Däremot så sparas det ändå till framtida nödvändigheter. Förr var man tvungen att lägga undan pengar till den årliga fastighetsskatten, det var lättare att som två studenter lägga undan 3-4000 kr/månad (ja, det var stor del av sommarjobbslönen som gick dit) än att plocka fram hela summan vid deklarationen (för er som tror jag skrivit fel: nej det har jag inte, skatten berodde på hur dyrt grannen hade sålt, inte på våra egna inkomster eller standarden på vår fastighet).
SvaraRaderaMen som husägare så är det lika bra att lägga undan så mycket man kan, till underhåll och ev akuta byten av tex vitvaror som kan komma efter nåt decennium eller två.
Nej, jag kan nog säga att sparmål har jag inget speciellt, däremot så finns inget "köpmål" heller. Jag har inte mål att köpa nåt, om jag inte måste av olika omständigheter. Men det gjorde också att när vi fick tillfälle att köpa en "övningskörningsbil" till bra pris, så fanns pengarna redan sparade, fast det inte varit ett uttalat mål.
(en övningskörningsbil är en bil som är mindre än ordinarie familjebilen och manuellt växlad, så att tonåringarna kan öva privat).
Spargrisen
Ja, det må jag säga var en överjävlig fastighetsskatt.
RaderaAtt behöva vara rädd för oförutsedda utgifter och stora räkningar vore riktigt jobbigt. Det har inte varit ett mål för mig, men ändå skönt att vara förbi det stadiet.
Själv köpte jag min egen övningskörningsbil, en Ford Falcon -68, bara för att upptäcka att den inte var godkänd eftersom den hade rattväxel. Men lyckligtvis gick jag ändå plus på den, vilket jag gissar är få förunnat på första bilen.
Absolut, de flesta behöver inget konkret sparmål, möjligen är konkreta mål ett sätt att förklara sparande för små barn, men inte för vuxna människor, väl? Först sparade jag till husinsats, sedan för att bli FIRE, sedan bytte jag jobb till ett jag gillar och vill fortsätta med. Fortsätter ändå att spara, är ju inte fel att ha pengar om till exempel:
SvaraRadera1. jobbet skulle omorganiseras och trivseln minska
2. maken skulle tröttna på sitt jobb
3. barnen får ett stort behov av maken eller mitt stöd som inte är förenligt med heltidsarbete, tex om de får hjärnskada eller diabetes eller bli en Greta Tunberg eller någon världsomseglare, who knows?
4. Räntorna eller elpriserna går upp (och boendekostnaderna).
Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men poängen är väl den att vi inte vet exakt hur livet och vår arbetsplats kommer arta sig de kommande 30 åren. Kanske går allt precis som förväntat. Kanske kommer det upp något tråkigt eller roligt som vi behöver eller vill lägga vår tid på istället för att jobba. Nu sparar vi 35-40 % av inkomsten och har inget behov av att lägga de pengarna på konsumtion. Däremot kan jag hålla med om att det faktum att vi inte har något specifikt mål gör oss mindre benägna att "hårdspara" som vissa i dessa kretsar, utan vi lägger betydligt mer än nödvändigt på god och hälsosam mat och köper till och med take-out då och då, särskilt vid gäster, då vi inte vill lägga massor av tid på att stå vid spisen (inte särskilt förenligt med småbarn).
Nu när jag tänker efter har sparandet faktiskt fört med sig en sak redan nu (förutom huset då) och det är en sinnesfrid som vi båda uppskattar. Inte ens en vattenskada i köket som försäkringsbolaget bestämde sig för att inte täcka fick oss ur balans :)
Ja, alla dina punkter (och fler) skulle kunna inträffa, så då sparar man för att ha marginaler om/när skiten träffar fläkten.
RaderaKlart att man kan spara mer med kniven på strupen, men då är det just för att man har kniven på strupen, inte för att man specat upp mål. Tror jag.