Så var det dags igen. När Helen och
hennes man fick reservdelar till grävmaskinen hade Frillesås Bil &
Traktor utan extra kostnad skickat med en kalender
med lättklädda kvinnor, men istället för att kasta bort kalendern
som hon inte ville ha (vad maken tyckte framgår inte, men han gjorde
nog klokast i att hålla med) kontaktade hon leverantören. Bra! Man
ska säga vad man tycker.
Frillesås Bil & Traktor (som SVT
troligen stavar fel gång på gång för att inte ge dem reklam)
svarade då att de också har en kalender med lättklädda män och
frågade Helen om hon ville ha den istället. Att de i detta utskick
valt kvinnokalendern gissar jag berodde på att beställningen stod i
makens namn.
Det ville inte Helen, hon ville vara
kränkt. Så då ringde hon SVT och där fick hon vara det. SVT som i sitt reportage visar upp
blurrade bilder från kvinnokalendern (märkligt nog inga bilder från
manskalendern, så jag antar att den inte var lika upprörande?)
berättar med allvarlig reporterröst om det hemska som hänt.
Sedan ställer man företaget (som för
övrigt har en 50/50-könsfördelning i styrelsen) mot väggen. De
berättar att kalendrarna är mycket populära och efterfrågade och
att man aldrig tidigare kritiserats för dem.
Fortsättningsvis ska man bara ge dem till kunder som uttryckligen
ber om det, vilket många tydligen gjort den senaste veckan, undrar varför.
Jag skulle inte själv hänga upp en
kalender med nakna kvinnor på mitt kontor. Inte för att det vore
förnedrande mot de modeller som tagit betalt för att medverka utan
för att det skulle riskera att framställa mig själv som en äcklig
snuskhummergubbe, men vad åstadkom Helen och SVT här? Förutom
reklam för Frillesås Bil & Traktor fick jag bilden av att
kvinnor inom svenskt jordbruk tar sig själva på väldigt stort
allvar. Hade jag själv varit i branschen hade jag tänkt både två
och tre gånger innan jag vågat anställa en kvinna.
Dumhet-Jämställdhet 1-0.