Jag köper så stora förpackningar jag kan. Det ska ju hinna ta slut inom rimlig tid, särskilt när det gäller mat, men även annat kan vara svårt att förvara eller onödigt att binda upp kapital i. I mars bunkrade folk toapapper och de som inte gjorde det var sura på de som bunkrade. Jag köpte en bal, 64 rullar. Det gör jag alltid och förstår inte vitsen med att köpa mindre för det är praktiskt att ha hemma.
Nyligen såg jag en reklamskylt för
100 kartonger kaffemjölk à 2 cl för 77 kr. Inte ett dugg billigt,
ett literpris på 38,50 kr! Men jag får en känsla av att en del ser
små förpackningar som exklusivt, som att det i sig vore
eftersträvansvärt. De må gälla parfym, men banne mig inte
mejeriprodukter.
Fast något vill jag tjäna på att
köpa stort. På exempelvis mjöl kan man ibland tjäna några öre
kilot på att köpa en femkilosförpackning istället för två. Där
kan påsen hinna gå sönder och så var den vinsten borta. På
champinjoner och morötter är lösvikt nästan alltid billigast på
Willys, men likafullt ser jag färdigpackade påsar i andras korgar.
Troligen kollar de inte ens pris. En del människor tycks ogilla
pengar.
Ris, bulgur, potatis, lök och pasta köper jag i så stora förpackningar jag hittar. Inte ett dugg exklusivt, men billigt.