Jag hade tänkt låta bli att säga
något mer om pensionssystemet. Ämnet intresserar mig inte särskilt
och jag har redan gjort en rad blogginlägg om den ständigt minskande valfriheten.
Men efter önskemål från Kalle i
kommentarsfältet gör jag ett till, för detta blir dummare och
dummare. Som vanligt minskar antalet fonder.
Denna gång inte bara för att politikerna inte tror att undersåtarna
klarar av att välja om vi har för stor valfrihet, utan också för
att ”fonderna ska vara kostnadseffektiva, hållbara, kontrollerbara
och av hög kvalitet”.
Märkte ni den gemensamma nämnaren
där? Vad är kostnadseffektivt, vad är hållbart, vad är hög
kvalitet och vem bestämmer det? Den sista frågan fick vi i alla
fall svar på. Det bestämmer en ”ny nämndmyndighet som ska
inrättas”. Så vi får en ny myndighet som ska gallra antalet
fonder? Vad var det för fel på att vi gjorde den gallringen själva?
Det ska ju ändå föreställa våra pengar.
Folk tror att jag ljuger när jag säger att jag inte tror att jag kommer få någon pension från svenska staten, men jag tror verkligen inte det. Politikerna kommer bergis införa ytterligare några myndigheter som till slut kommer fram till att staten ska behålla pengarna ”för allas bästa”. Och värst av allt är att en majoritet av väljarna med rätt propaganda kommer att ge dem rätt.