Det är mångas liv jag inte begriper.
De som tittar på tv flera timmar varje kväll, de som jobbar
måndag-fredag för att sedan dricka sprit (och bränna allt
ekonomiskt överskott) varenda fredag och lördag, sover ruset av sig
på söndagen och gnäller över att deras liv är enformigt, de som
håller på med motorsport, linedance, fotbollssupporterklubbar …
”Ikväll ska det grillas!”
Ibland skakar jag på huvudet åt deras
val, men inser samtidigt att det just är deras val. De skakar kanske
på huvudet åt mig, och det är helt okej. Men just när det kommer
till extremsparande, eller möjligen sparande överhuvudtaget, händer
det att folk tappar det fullständigt. Jag eller någon annan
berättar att vi handlar mat med kort datum, delar disktabletter
eller återanvänder engångsartiklar, och blir kallade psykfall och
idioter med ovärdiga liv. Det tycks inte finnas någon gräns för
vilka epitet vi förtjänar.
Missförstå mig inte, jag stickar
ingen offerkofta här! Om någon som vägrar förstå hur jag tänker
väljer att dryfta elaka åsikter om mitt liv tar jag inte ens illa
upp. Jag skiter i vad de tycker, men kan ändå inte låta bli att
fascineras över vad det är som gör att de tar sig rätten att hata
någon de inte känner, enbart baserat på att personen gör något
de själva inte skulle göra.
”Ditt jävla sparmiffo!”
Publicerar jag en bild på mig själv i
träningskläder skulle det kunna uppfattas som ett lika tydligt
godhetssignalerande från ”Bror Duktig” som om jag avslöjar en
hög sparkvot, men även om det kan komma ett föraktfullt ”MAMIL”
(”middle-aged man in lycra”) kommer ingen kalla mig för
misslyckad idiot med världens sämsta liv för att jag springer.
Jag undrar helt enkelt varför
ekonomisk sparsamhet kan provocera så ohyggligt. Avundsjuka? Till
viss del, men kan det vara hela sanningen? Det är sånt man (rätt
eller fel) säger till ungen som mobbas för sina stora framtänder,
för att ge den självkänsla. Nej, jag tror verkligen att de som går
bananas över andras sparsamhet tycker att de har rätt och vi har
fel. Men varför dessa explosioner?
Jantelagen har ett starkt fäste i
Sverige, men den baseras väl inte enbart på avund. Kanske har det
hysteriska rabblandet om ”allas lika värde” fått svenskar att
missta framgång för orättvisa. Man kan invända att extrem snålhet
inte är bevis för framgång, men för en del som inte lyckas spara
är det nog det. Och i ”världens rättvisaste land” kan det
omöjligen bero på dem själva.
Det finns definitivt en stor andel avund där, och "rätta in dig i ledet och bli som vi andra". Det är väl Jante mao.
SvaraRaderaMånga börjar även räkna upp alla anledningar till varför det är möjligt för mig men inte för dem själva. Familj, compact boende, inga barn, inga barnbarn, lönen, att det är försent att börja nu osv i all oändlighet.
Min analys är att det ofta handlar om lathet, oföretagsamhet, att man inte orkar sätta sig in i hur det funkar med fonder etc, tror det är svårt och krångligt, att man bara blir lurad osv.
Argument som "12% årlig utveckling i 10 år blir jättemycket med ränta på ränta". Man måste bara ha tålamod.
Då satsar man hellre på V75.
O ja! "Det är lätt för dig, men för mig vore..."-leken är underhållande. Det kan gälla vad som helst, människor som tidigare inte visat några kreativa drag kan komma på hur många svepskäl som helst för att inte ändra ett dugg i sitt liv, inklusive gnället om att det inte är bra som det är.
RaderaInget fel på V75 om man är en vinnande spelare, men är man inte det är man helt utlämnad till slumpen för att bli det.
När man annonserar att man gjort ett val så säger man ju även implicit att man valt bort ett annat val. Jag kan tänka mig att vissa lite osäkra människor tar det som kritik, även om det inte var menat så.
SvaraRaderaSäger man att man är vegan av etiska skäl säger man väl på sätt och vis att köttätare agerar fel. Sparar man mycket pengar och tycker det är klokt tycker man att den som inte sparar agerar oklokt etc...
Det gäller väl egentligen vilka val man än gör, fast vissa val verkar trigga folk hårdare än andra.
"Säger man att man är vegan av etiska skäl säger man väl på sätt och vis att köttätare agerar fel."
RaderaJag är kanske konstig, men jag tycker inte det. Jag valde att bli vegetarian av etiska skäl, men tycker inte att jag sitter inne med facit. Det är därför ingen implicit kritik mot köttätare, även om jag upplevt att det tagits så, både en och tjugo gånger.
Visst är det intressant, men jag har inga andra förklaring än de som redan nämnts. Jag pratar aldrig om ekonomi, inte ens med anhöriga, såvida jag inte är anonym. Just för att slippa obehagligt tyckande av folk som inte borde bry sig om mina val.
SvaraRaderaMen visst har det blivit värre med glåpord på senare år? Och visst har den "tillåtna vägen" blivit smalare?
Det måste vara skitsvårt att vara anonym när du pratar med anhöriga ;-) - "Mamma, jag hittade en osignerad lapp om bitcoin i garaget".
RaderaJag vet inte om vägen blivit smalare eller om det är antalet möjligheter att kritisera andra som blivit fler. För femton år sedan fanns nästan ingen möjlighet att kritisera vilt främmande människor för hur de lagt upp sina liv.
Vilka människor fångar andras intresse. Jo de som sticker ut från mängden på ett eller annat sätt. Tur vi har dem annars finns inget att tycka till om. Jag har inte riktigt din syn på saker och ting.
SvaraRaderaMen du får en till att tänka till i bland, bra att få lite andra infallsvinklar. Kul blogg.....mvh janne
Att få folk att tänka till är det bästa betyg jag kan få. Det tycker jag är en stor brist idag, både att lyssna på andra och att tro på sin egen förmåga att dra slutsatser istället för att lyssna på auktoriteter.
RaderaSom barnlös borde du ha en annan kandidat till kraftfull provokation. Fast det kanske är annorlunda om man är singel mot om man öppet deklarerar att man inte vill ha barn trots att man är i ett heterosexuellt parförhållande. Jävlar vad det tänder till hos småbarnsföräldrarna då.
SvaraRaderaJust det tror jag är värre för kvinnor än för män, men jag tar så lite diskussioner som möjligt med den gruppen eftersom deras inställning ofta är att den som inte har barn borde tiga i stort sett jämt.
RaderaSom någon annan skrev kan jag också tänka mig att det har att göra med osäkerhet till viss del hos mottagaren. De kanske känner sig hotade i sina egna val. Är man nöjd med sina egna val lär man ju inte bli irriterad? Och vad finns egentligen att störa sig på hos hårdsparare? :p
SvaraRaderaKan förstå att folk stör sig på ekonomiskt fria personer, då de kanske tänker att de inte bidrar något till samhället längre, men inte på de som fortfarande jobbar och sparar mycket. Det borde inte påverka "allmänt folk" alls :p
Är man kompis med någon som aldrig bjuder och t.ex. vill ha betalt om man tar en banan hemma hos den kan jag dock förstå att man kan störa sig ;-) Men sådana människor finns knappt.
Har ännu inte fått motta några arga synpunkter, inte ens på internet, men det kommer säkert :-)
/Arbetsplanen
Jag tänker lite likadant. Precis som att den som är övertydligt nöjd inte sällan är rätt missnöjd.
RaderaVill man ha betalt för att "bjuda" på en banan slipper man nog snart att ha med folk att göra.
Själv blev jag kallad mupp och svin av en twittrare tidigare i veckan, som jag uppfattade det helt oprovocerat. Folk är underliga.
Bidrar man inte till samhället om man lever på sina besparingar? Åtminstone via sin konsumtion betalat man moms. Kanske fordonsskatt och annat. Skatt på kapitalvinster. Folk är inte förbannade på hemlösas bristande bidrag till samhället. Jag tror problemet ligger någon annanstans
RaderaJag tror att vi ska vara försiktiga med att peka finger åt andra som inte bidrar. Om jag går till mig själv så hjälpte jag min mamma under hennes sista år i livet. Hade jag inte haft fria tider och möjlighet att hjälpa till dygnet runt hade hon behövt betydligt mer skattebetald vård de sista åren. Den sista tiden hade hon kanske behövt bo på vårdhem, nu behövde samhället inte ens kosta på henne hemtjänst.
RaderaJag förväntar mig inget tack av samhället eller dess medborgare för det, det var ett frivilligt val jag inte ångrar ett enda dugg, men det syns inte för den som inte känner mig som har lust att utifrån siffror på papper bedöma min grad av parasiterande.
Jag tror att det sticker i ögonen på vänstern, för det raserar deras narrativ, nämligen att en vanligt löntagare är (och ska förbli) fattig annars rycks mattan undan för deras existensberättigande. Deras existensberättigande är ju att ta pöbeln i försvar för att det är så "synd om dem" och att fattigdom beror på sociala faktorer och den utsugande högern och detta kapitaliserar vänstern på och är grunden för deras agitation. Facket bygger i princip på detta narrativ också, för att kräva högre löner.
SvaraRaderaNu när medelsvensson enligt vänstern blivit "rik" har vänstern skaffat sig nya omsorgsmåltavlor, nämligen invandrarkollektivet, som de förspråkar sig hesa för hur fattiga de är, för att kunna utkräva högre skatter till förmån för dessa "stackare". På så sätt kan de hålla sin egen helgongloria högt osv i all oändlighet.
Jag vet inte om det är en vänster/höger-fråga. Några av de som exploderat mest mot sparsamhet är aktieintresserade finanstwittrare jag inte tror kallar sig vänster.
RaderaFast när diskussionen går mot "man kan om man vill"-argument får ofta vänstersinnade nog, vilket får mig att tänka att de stirrat sig för blinda på "allas lika värde" för att se att individen har ett eget ansvar för sitt liv.
Vissa saker engagerar och retar upp folk, speciellt sparande. "Would you rather be sexy or rich?" är titlen på första kaptilet i privatekonomiboken "I will teach you to be rich" av Ramit Sethi. Jag läser den eftersom Jan Bolmesson skrev att det var en av de bästa böcker han läst (RikaTillsammans avsnitt 114). Kapitlet går roande nog igenom varför människor inte säger sig kunna börja spara, inte ens de minsta belopp samt vilken offerkultur det finns kopplad kring ämnet. Sethi drar bl.a paralleller till att sköta sin hälsa och övervikt.
SvaraRaderaÄven om boken inte erbjuder så många nyheter för redan frälsta så borde den vara obligatorisk för alla som kandiderar till lyxfällan eller som viftar med offerkofta om att de inte kan spara.
Det är just för dessa människor jag tycker extremsparandet borde vara sporrande. Här kan man konkret visa dem som säger att de inte kan spara någonting att alla kan spara små belopp. Och som alla som sparat vet kan man inte spara ihop stora belopp om man inte kan spara smått. Det är liksom där det måste börja.
RaderaBra poäng! Sparande och träning är väldigt lika i princip, som ni ju båda framhävt. Även reaktionerna på andras träning påminner lite om andras sparande. Men sparandet ger extrema reaktioner. Jag skryter emellanåt på nätet om vilka vikter jag lyfter. Mina kompisar gillar, de som inte gillar mig stör sig på min självgodhet. Men jag skulle aldrig någonsin ärligt kunna säga att jag är rik. Men det verkar vara lite av en generationsgrej också. Folk yngre än 35 verkar inte riktigt lika känsliga med att prata om sin lön och liknande.
RaderaJag har aldrig upplevt att folk känt sig provocerade av min träning. I stort sett alla reaktioner har varit positiva. Så blir de lika provocerade av det håller de tyst inför mig.
RaderaAlla individer är lika värda. Utom de som bor i små hem, äter billig mat och mediterar som främsta nöje. De är svin som parasiterar de svaga. Lite lätt ironisk text, om någon missar det.
SvaraRaderaDet verkar vara så, och jag kan inte för mitt liv förstå varför.
RaderaJag har själv inte stött på den missriktade aggression du beskriver. Jag har dock noterat vissa saker i omgivningen runt missunsamhet. Men jag tänker att det är mest synd om dessa patetiska individers liv, de som ägnar sin energi åt att kritisera andras liv och framgång.
SvaraRaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag ser det också så och tänker att vad fattig denna människa måste vara, inte ekonomiskt utan själsligt.
RaderaJag har noterat att det bara är jag som använder mina näsdukar många gånger. Det verkar vara standard att man snyter sig en gång och kastar den sen. Jag har något fel med luftvägarna som gör att näsan alltid rinner, så om jag skulle ta en ny näsduk 300 ggr om dagen skulle det gå åt massor med träd.
SvaraRaderaMin mamma hade samma problem. Hon sydde egna näsdukar av gamla lakan så att de fick rätt storlek. Går att tvätta hur många gånger som helst. Själv tycks jag ha ett outtömligt lager av utslitna lakan, så nu när jag renoverar och behöver trasor bränner jag ett gäng varje dag. Fast de åker i soporna.
Radera