Jag har aldrig spelat padel och
känner inget sug att börja. Inte bara för att utövarna inte tycks
kunna stava till paddel eller för att det verkar vara ett
meningslöst tidsfördriv för lönnfeta tennispensionärer, jag är
avig till bollsporter i allmänhet.
Men när ett gäng grannar gått ihop
för att försöka stoppa en padelbana på en privat villatomt tänker jag ändå försvara sporten, eller åtminstone villaägaren.
I grunden tycker jag att man ska få
bygga vad man vill på sin egen tomt, så länge det inte stör
utsikten i området alltför mycket. En padelbana är 10 x 20 meter,
har genomskinliga väggar och är inte större än ett hus. Bygg vad
ni vill, säger jag.
”En granne menar att kommersiella krafter kan gömma sig bakom padelbanor som byggs i vanliga trädgårdar.”
Det gäller väl allting? Din
nyanlagda gräsmatta kanske ska bli en kommersiell golfbana, din
utegrill en restaurang med uteservering eller ditt garage en bilpool
eller biluthyrningsfirma?
Byggnadsnämndens ordförande slirar betänkligt: ”Det finns ett stort sug efter den här typen av
banor. Och även om jag tycker att padel verkar jättetrevligt att
spela så har jag full förståelse för grannar som är oroliga för
ljud.”
Då undrar vän av ordning när man ska
förbjuda studsmattor i villaområden. Har ni sett hur fula de är
och hört vilket liv det är på utövarna? Förresten är det kanske
bäst att överhuvudtaget förbjuda barn inom detaljplanerat område.
Förutom att de låter illa kan de ju växa upp till engagerade eller
skapande människor. Med grannens logik om ”gömda kommersiella
krafter” är det bäst att handla proaktivt.
Eller också kan vi göra så att människor som vill undvika närboende grannar inte bosätter sig mitt i ett villaområde för där är risken överhängande att du kommer att drabbas av folk.