Jag är den förste att beklaga dig som
köper en bostad i ett lugnt område som kommunen sedan väljer att
förtäta och kanske till och med kräver dig på avgifter för vägar till de nya grannarna som du varken behöver eller har bett om. Till
en gräns. Bor man i ett villaområde kan man inte stoppa världen
för att grannen vill bygga en padelbana.
Men så finns det andra som mycket väl
borde veta vad de köper. Jag förstå t ex att det kan medföra
obehag att bo två kilometer från en flygplats, men flygplansljuden
på visningen kunde ha gett en ledtråd, liksom det faktum att huset
blev två miljoner billigare än motsvarande hus någon mil bort, så
flyttar du till Bromma 2021 kommer det knappast som en chock att
huset bott granne med Bromma Flygplats i 85 år.
Det är lika förutsägbart som att det
finns biltrafik i Stockholm. Eller borde vara. Sveavägen går från
Norrtull till Sergels Torg. Det är antagligen Sveriges mest
trafikerade gata sedan hundra år tillbaka. Det hindrade dock inte
Elisabeth från att flytta dit på 90-talet.
Nu kräver hon att vägen stängs av för biltrafik kl 22-06.
Vad händer då, stannar folk hemma?
Nej, både motorburen ungdom och bilister som behöver ta sig från A
till B kommer att välja andra vägar som inte är dimensionerade för
trafiken. Även där bor det folk som då kommer att kräva stopp för
biltrafik, och så går det vidare till nästa väg, ända tills
Stockholmare på små tvärgator med bilköer mitt i natten kräver
ett helt bilfritt city.
Jag sympatiserar med behovet att kunna
sova med öppet fönster och bara höra fågelkvitter, men då får
man välja en bostad som inte ligger vid Sveriges mest trafikerade
gata, kanske inte ens innanför tullarna. Det är antagligen också
mycket billigare, men kan i gengäld betyda att man inte har
gångavstånd till Hötorget eller Stockholms Central.
Själv
skulle jag aldrig i livet bo på Sveavägen även om det vore gratis,
och går då också miste om närheten till pittoreska Sergels Torg,
avgaserna på Norra Länken och knarkhandeln i Kungsträdgården. Jag
får försöka leva med sorgen.