söndag 6 juni 2021

Slöhögar i alla läger, förenen eder

En hbtqi+-mötesplats har blivit av med sitt ekonomiska stöd och riskerar nedläggning. Jag vet inte ens vad alla de där bokstäverna står för och är inte särskilt intresserad heller.

Men låt oss släppa den diskussionen och istället prata om ungdomars oförmåga att göra något själva utan att samhället öser skattepengar över dem. När jag var ung fanns inget internet, men på något vis lyckades vi träffa likasinnade ändå, oavsett om vi samlade frimärken eller spelade fotboll.

Idag finns sociala medier, forum och sajter som Meetup.com vars själva idé är att sammanföra människor. Jag har själv åkt och träffat andra som har mina intressen och t ex picknickat med börs- och finansintresserade och sprungit långpass med för mig helt okända människor. Förslaget har kläckts på nätet och oftast inte kostat en krona utöver resan till mötesplatsen.

Det sägs att unga människor är sociala varelser. Det verkar inte så. För jag tror inte att reaktionen är unik för hbtqi+ även om det finns fler sådana exempel, som Södertälje där man sökt bidrag för att ”starta inkluderande platser för unga hbtq-personer”.

Kan de inte bara starta en Facebookgrupp eller annonsera på någon RFSL-sida? Politikerna gör inget, gnäller de. Gör något själva då! Behöver de ett eget hus får de väl gå ihop och köpa eller hyra ett. Sånt har ideella föreningar gjort i alla tider.

14 kommentarer:

  1. De borde upprätta ett arbetsläger, ditt de sänder alla i Sverige som söker den typen av bidrag.
    Mvh investera-pengar.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Arbetsläger känns lite sådär ;-)

      Radera
  2. Typiskt svensken överlag - Politiker måste lösa alla våra problem, för vi själva är helt handlingsförlamade i alla situationer.
    Det sjukaste är kanske att man ens kan få bidrag för att starta en förening för vad som helst - religion, ungdomsklubb osv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt att det tycks ha blivit default-lösningen. Hur blev det så?

      Radera
  3. Jag hörde att Socialdemokraterna skulle byta slogan inför valet:

    "Med bidrag och högre skatt bygger vi Sveriges utanförskap"

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka..."

      Radera
  4. Trevligt att se att traditioner hålls vid liv. Vill ni fördjupa er i ämnet rekommenderar jag er att läsa denna tråd:https://history.stackexchange.com/questions/28169/what-is-the-oldest-authentic-example-of-people-complaining-about-modern-times-an

    SvaraRadera
    Svar
    1. En annan kär tradition är att en del människor viftar bort allt ifrågasättande som inte passar deras världsbild som irrelevant gnäll.

      Radera
  5. Sådär ja ett kvalitetsinlägg efter lite för mkt senapskål och liknande under veckan. Det kan rimligare aldrig har varit enklare nu att styra upp möten än idag och ändå vill de bara tigga pengar av det offentliga. Vad gör dom med pengarna är en annan sak an är nyfiken på även om hjärtat mår bäst av att inte veta. Nä nog lika bra att det där projektet läggs ner eftersom det bara verkar locka till sig personer som väntar på att fåglarna ska flyga in som stekta sparvar i munnen på dom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Någon tycker garanterat tvärtom. Ja, bara ett steg upp i kommentarsfältet förresten. Mitt mål är att försöka sprida inläggen så att ingen ska bli nöjd :)

      Jag tror att man anpassar sig efter den verklighet man lever i. Om man organiserat sig i ideella föreningar det senaste decenniet faller det sig kanske naturligt att söka bidrag för att andra som är med har gjort det. När jag var föreningsmänniska för 30 år sedan tänkte man inte ens tanken.

      Radera
  6. De flesta agerar inom det system som finns. Är jag med i en förening och det finns möjlighet till vissa bidrag tycker nog de flesta att det är rimligt att söka dessa bidrag. Ungefär som merparten av de som har barn nog tar emot barnbidrag även om de egentligen skulle klara sig utmärkt utan.

    Problemet är precis som du skriver att dessa bidrag överhuvudtaget finns.

    Tur att Sverige är ett rikt land och har gott om pengar (ja, ironi).

    Mvh
    Erik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattar också att de går bidragsvägen (även om jag tycker att jämförelsen med barnbidrag haltar en aning för det behöver man åtminstone inte söka aktivt) så länge den är möjlig.

      Jag ville mer påpeka det galna i att en massa unga energiska människor som säger sig brinna för ditten och datten står i media och konstaterar att deras verksamhet måste läggas ner i samma stund som den inte får konstgjord andning.

      Radera