Köpa mat från producenter

För några år sedan hörde jag talas om Petter Berndalen som valt att handla all sin mat direkt från bönder genom att cykla ut till olika bondgårdar där han köpte kött, grönsaker och annat. En del var enkelt att få tag i. Annat, som kryddor, svårare. Det är t ex ont om saffranstillverkare på cykelavstånd från Stockholms innerstad.

Själv nöjer jag mig med att aldrig handla på Ica, men gillar tanken på att slopa mellanhänder och har tagit ett första trevande steg genom att handla mjölk från en granne. Förutom att det känns bra att köpa mjölk producerad av kor som bor på gångavstånd sparar jag pengar. Mejeri är en av de dyraste matgrupperna i förhållande till svenska priser. En liter mjölk kostar som lägst 18,90 kr i affären. På Willys betalade jag 8,40 kr – de få gånger jag tvingades betala fullt pris (jag är ju kungen av kort datum!). På ost drog jag gränsen vid 40 kr/kg i Sverige, här kostar den billigaste 77 kr/kg.

Det är fullt lagligt att handla ohomogeniserad, opastöriserad mjölk i Norge, men bonden får inte marknadsföra den. Om jag däremot knackar på och frågar om jag kan köpa mjölk får han sälja. Men – och här kommer nästa märklighet – vi får inte organisera handeln genom att exempelvis bestämma att jag dyker upp varje tisdag klockan 10.30 och köper fem liter mjölk. Så här lyder förbudets enda undantag:

”Når salget skjer fra gård eller seter direkte til forbruker for bruk i egen husholdning, og dette salget skjer tilfeldig uten å ha preg av butikksalg.”

Jag vet inte hur slängd i norska läsekretsen är, men jag tror att ni fattar innebörden. Handeln får inte vara planerad utan måste vara slumpmässig. Och det har varit uppe i skarpt läge. En mjölkbonde åkte dit för att ha sålt opastöriserad mjölk till en fast kundkrets, vilket resulterade i fjorton dagars villkorligt fängelse och 50000 kr i böter.

Nu när jag äntligen kommit mig för att ”tillfälligtvis” köpa mjölk utan mellanhänder vill jag göra detsamma med säd. En annan granne säljer vetekorn och ytterligare minst ett sädesslag (produktionen varieras på åkrarna) och har lovat att sälja säckvis till mig. Återstår att se om jag i likhet med Petter Berndalen kommer att börja göra egen pasta av nymalet vete:

Om Tesla säljs blir det fred på jorden

Det här tycker jag var intressant. Chefen för FN:s matprogram gick ut med att två procent av Elon Musks förmögenhet skulle lösa världssvälten. Lite anklagande, som att det vore Musks fel att människor skaffar barn de inte har pengar eller möjlighet att föda.

Men då gjorde Elon Musk det som journalisterna mycket sällan gör, krävde en förklaring genom att ställa saker på sin spets.

”If WFP can describe on this Twitter thread exactly how $6B will solve world hunger, I will sell Tesla stock right now and do it.”

Men det gick såklart inte, och senare ändrade CNN sin rubrik från att pengarna skulle ”lösa världssvälten” till ”hjälpa till att lösa världssvälten”. Själv tror jag att även det är att gå för långt. För när de föräldrar som fött fem barn de inte hade råd med får ekonomisk hjälp kommer de såklart föda fem till. Ska Elon Musk ta ansvar för dem också? Barn 11-15 då, ännu ett av Musks bekymmer?

Den här tröjan säljer dåligt nuförtiden.

Barn föds in i fattigdom för att FN och andra organisationer som gillar att leka gud låter det ske. Människor dör av svält och det tycker såklart ingen med en frisk hjärna är bra. På samma sätt som att det är jättetrist när människor som vill söka asyl i Europa dör på Medelhavet, men det enda man åstadkommer genom att plocka upp dem utanför Libyens kust och köra dem till Grekland och Italien är att garantera att det kommer ännu fler.

Världen är en komplicerad plats, men den blir inte enklare att förstå för att man infantiliserar den.

Festliga elräkningar

Jag har bott i lägenhet med fjärrvärme i över 20 år och då är ju inte elräkningar särskilt upphetsande. Man vet med några tiors felmarginal vad slutsumman kommer att bli.

Jag inser nu att det har hänt en del på det här området när jag kan få upp elförbrukningen dag för dag och timme för timme i stapeldiagram, med eller utan utomhustemperaturkurva. Direkt kan jag se vilken skillnad det gjorde att jag körde en tvättmaskin igår eller vad som händer om jag drar ner luftvärmepumpen ett par grader.

Det där sista tror jag mig förresten redan veta. Jag tog över huset 20 september, men inledde med en resa till skatteverket, så de gamla ägarna stannade kvar som kattvakter till och med 21 september. Min första åtgärd när jag kom tillbaka natten mot den 22:a (se den röda pilen) var att sänka luftvärmepumpen från 24 till 20 grader (nu är jag förresten nere på 16 grader). Min andra åtgärd var att stänga av golvvärmen i badrummet, och vips så gick elförbrukningen från 40-50 kWh till hälften.

Kan ju tänkas att de tvättade också, och använde diskmaskin (japp, jag har diskmaskin nu, men eftersom jag inte är lam diskar jag ändå för hand) för annars kan jag inte förstå hur jag direkt kunde halva förbrukningen.

Nu i november testade jag att slå av luftvärmepumpen ett par dygn för att helt klara mig på vedeldning och då halverade jag återigen förbrukningen från 27-32 kWh till c:a 15.

Jag kan också gå in och kolla på förbrukningen per timme. 18 november t ex, då elvärmepumpen låg nere, var jag borta kl 5-18, men timmen innan avresa satte jag igång motor- och kupévärmare på bilen, vilket gav en spik i protokollet:

Elektricitet har ju blivit en dyr lyxvara, inte bara i Sverige utan också här i Norge, landet som badar i vattenkraft. Jag kommer att fortsätta experimentera och optimera. Har t ex noterat att isoleringen i taket lätt skulle kunna byggas på med 10-15 cm och så har jag en lada vars södra takdel skulle kunna kläs med solpaneler. Finns det pengar att spara kommer jag att försöka.

Köpstoppsstopp

Med risk för att reta upp någon läsare tänkte jag filosofera lite kring köpstopp. Jag har hört flera människor (bl a i denna bloggs kommentarsfält) säga att de har köpstopp. Beroende på upplägg har ”köpstopparna” låtit bli att handla, eller åtminstone reflekterat lite över sina shoppingmönster.

Det är bra att utvärdera sitt beteende, men varför kalla det köpstopp? I praktiken kan ingen av oss leva ett konsumtionsfritt liv. Jag tror inte ens att det är önskvärt. Min stora invändning är ändå att det inte fungerar.

När tidigare stillasittande människor ska börja träna får de alltid rådet att börja långsamt, att det är bättre att sikta på att springa eller gå till gymmet två gånger i veckan och verkligen göra det än att bestämma sig för fyra gånger i veckan om det sedan bara blir två. Två träningstillfällen är visserligen två oavsett om intentionen var två eller fyra, men börjar man fuska fortsätter man gärna, och det är en poäng i sig att visa för sig själv att man klarar av det man föresatt sig.

Alltid skönt att kunna klappa sig själv på axeln.

Och det kommer aldrig den som köpstoppar att lyckas med. Det gör de inte ens i de självbiografiska böcker jag läst i ämnet. De slutar alltid på samma sätt, att kvinnan (för det är nästan alltid kvinnor som säger sig köpstoppa) kommer på att ”just den här veckan ska lilltjejen på barnkalas och vi måste köpa en present” eller ”jag ska vara med i tv och behöver nya kläder, så jag börjar nästa vecka istället”.

Börja inte med köpstopp nästa vecka, börja nu med att bara köpa sånt som smakar mer än det kostar. Köp potatis för att slippa gå hungrig eller köp en Muminmugg för 500 kr om den skänker dig glädje motsvarande 600 kr. Gör en checklista om den hjälper dig att ta goda beslut, men alltför stelbenta regler håller aldrig.

”Ge ungdomar chansen i arbetslivet”

EFN-TV:s Ara Mustafa drämde in ett intressant inlägg på Twitter:

Min givna vinkel på detta är att ungdomar på min tid minsann hade mycket högre arbetsmoral, men jag vet att det ändå bara kommer låta som en sämre version av Monty Pythons Four Yorkshiremen.

Istället vill jag bekräfta Aras samtidsbild. Överallt läser jag att ungdomar inte kommer in på arbetsmarknaden, inte får chansen att bygga ett CV och därför ratas pga bristande arbetslivserfarenhet.

Samtidigt läser jag om (och känner) arbetsgivare som inte hittar personal trots att de inte kräver så himla mycket, ungefär som Aras bagare. Nu som då tycks man komma långt genom att vara på plats varje dag, i tid och med en ambition att göra ett så bra jobb som möjligt. Kan det vara så enkelt att alla har chansen på den svenska arbetsmarknaden, men att måste ta den?

På de arbetsplatser jag haft har det varit så. Jag har sett ungdomar som tagit de där chanserna genom Aras ”bagarrecept” - dyk upp och jobba på. Jag har till och med varit en sådan ungdom. Att göra sitt bästa är ju faktiskt det enklaste som finns för alla kan göra det. Men nu låter jag som Monty Python lik förbannat, så nu ger jag mig.

Laga mat jag aldrig köpt

Jag sa till säljarna av mitt hus att de fick lämna mat och allt annat de inte ville ha. Det gjorde de, såväl kyl som frys var ganska laddade. Så nu har jag ätit en massa mat jag aldrig hade köpt. Som bjäst, en slags näringsjäst full med B-vitamin och lite annat jox.

En och annan pulversoppa har det blivit också, det har jag inte köpt på 30 år. Visst är det praktiskt att ha lite snabblagad nödmat hemma, men de är förmodligen inte lika nyttiga som att laga dem från grunden med färska eller frysta grönsaker, och mycket dyrare.

Och så fanns det rotsaker i kylen som jag inte alla gånger lyckats klura ut vad det är. Rotselleri var i alla fall en av dem. Aningen billigare än stjälkselleri som jag själv ofta köper, men dels får man skära bort mer på rotvarianten och dessutom är den inte lika mångsidig eller god, så det blir tummen ner där med.

En annan favorit i detta hus tycks ha varit bönor och linser i spad. När läsare frågat mig om det inte är svårare att använda torkade bönor, blötlägga och koka har jag sagt att det inte ska vara det, att det bara handlar om framförhållning. Jag vidhåller det, så där blir det ytterligare en kort bekantskap.

Inlagd fetaost med örter och kryddor var en riktig höjdare, men jag vågar knappt tänka på vad den här lilla burken kostar, så det är nog lika bra att jag tänker bort den med ur mitt framtida kosthåll.

Vildris har jag inte köpt på många år. Mitt risintag täcks normalt av jasminris som jag köpt i femkilossäckar, men det här kan jag tänkta mig att köpa igen för att variera mig. Och kanske bjäst. Kilopris 368,75 kr på Apotea, men jag tror att det är bra skit. Dessutom räcker en 160-gramspåse antagligen ett halvår, så då är det överkomligt.

Och även om jag sågat det mesta gillar jag idén att våga testa nytt. Jag vet inte hur det är med er, men nästan alla mina favoritråvaror och go-to-rätter har hamnat på repertoaren av en slump. Någon har bjudit mig på en intressant smakkombination eller så har ett extrapris resulterat i att jag plötsligt börjat äta chili, linssoppa, matvete, aubergine, havreris ...

Hur lång är en fredag?

Nu har långfredagen helt klart mött sin överman. När ”Black Friday” dök upp för några år sedan för att av oklara anledningar få oss att handla som dårar utspelade den sig, som namnet antyder, på en fredag.

För något år sedan reagerade jag på att man kopplade ihop Black Friday med Cyber Monday och andra dagar för att göra det till en längre period, men nu har tydligen konsumtionshetsen och språkdevalveringen gått så långt att affärsidkarna inte ens låtsas som att det är en enda dag. I år fick jag bl a denna bild i min inkorg.

Så nu är ”Black Friday-veckan” ett begrepp. Om det ens stannar där, varför inte göra fredagen/fredagsveckan elva dagar lång?!

Jag är en sparsam person som gärna köper det jag behöver eller vill ha när priset är förmånligt, men jag blir sugen på att bojkotta de företag som håller på med den här hetsen. Jag accepterar reor, och egentligen finns det väl inte mer logik i bokrean eller mellandagsrean än en (på alla möjliga sätt) ”svart fredag”, men det är dags att säga stopp.

Genom att handla på en elva dagar lång svart fredagsvecka har jag ju liksom rättfärdigat idiotin, accepterat att krämarna manipulerat både mig och det svenska språket och jag vill inte det. Det kanske bara bevisar att jag är en grinig gubbe, men jag är rädd att motsatsen öppnar upp för ännu fler dumheter. Jag är konsument, men inte dum i huvudet.