Såg en artikel om demokrati skriven
av Misesinstitutets Klaus Bernpaintner som jag tycker är värd mer
uppmärksamhet. Han påpekar ett av demokratins problem, att många
väljare är för okunniga ”för att inte rösta sig själva till
tyranni via oemotståndliga erbjudanden om gratis extra allt”.
För en del av de minst 95 procent
Bernpaintner tror att det handlar om kanske tyranni är ett bra
alternativ. För den som inte kan eller vill försörja sig själv är
det ju utmärkt om staten gör det, även om motkravet är oinskränkt makt. Vem säger nej till gratis pengar
liksom.
En majoritet i gruppen som ”vill vara
med och påverka” är inte särskilt intresserade av politik. De
röstar på ett parti deras föräldrar alltid röstat på, partiet
deras vänner och samhällsklass säger att de ”bör” rösta på,
kanske baserat på någon gammal käpphäst en tidigare
partiföreträdare hade eller en ren vanföreställning som att
Liberalerna skulle vara liberaler eller att Miljöpartiets politik
skulle vara bra för miljön.
Demokratins stora problem är att majoriteten bestämmer oavsett hur det drabbar minoriteten. Det klassiska exemplet är när två vargar och ett lamm röstar om vad man ska äta till middag. Vargarna förstår jag, men när lammen i ett försök att visa sig inkluderande demonstrerar för att vargarna ska få bestämma menyn undrar jag om demokrati är rätt väg att gå. Fast något bättre alternativ har jag inte.