Jag och många andra har ondgjort oss
över miljöminister Strandhälls oförmåga att göra rätt för sig.
På andra sidan står människor som undrar om vi inte vill ha
mänskliga politiker med fel och brister. Därför tänkte jag att
det kunde vara intressant att följa räkningens väg till
Kronofogden, som åtminstone tio av ministerns skulder gjort.
I Sverige får man vanligtvis minst 30
dagar på sig att betala en räkning. Ett företag kan till och med
kräva den tiden och strunta i betalningskrav tills det gått 30
dagar från faktureringsdatum, såvida de inte har betalat en
tidigare räkning snabbare för då anses det som att man
accepterat det fakturerande företagets i grunden regelvidriga rutin.
Det kan inte privatpersoner, men
vanligtvis får de ändå 30 dagars betalningsvillkor. När räkningen
så förfallit får man en påminnelse. Jag brukar själv se till att
påminna via mejl första dagen efter att mina kundfakturor skulle ha
betalats, för att visa att jag är på hugget och kommer att bli en
ettrig jävel.
Efter en eller flera påminnelser går
man vanligen till ett inkassobolag, även om det steget går att
hoppa över. Om inte det fakturerande företaget lagt på en
påminnelseavgift kommer en sådan garanterat i samband med att
inkasso tar över, vanligen är den på 180 kr.
Först därefter hamnar skulden hos
Kronofogden. Från att de tar emot ansökan om indrivning tar det 4-7
arbetsdagar tills de skickar ut handlingar för delgivning och när
fordringsägaren fyllt i och skickat tillbaka dem tar det enligt
KFM:s egen uppgift c:a 25 arbetsdagar för dem att påbörja en
utredning och börja kräva in pengarna.
I okomplicerade fall (påskrivet
kontrakt för ett jobb med en tydlig prislapp) tar nog utredningen
fem minuter, men från att kunden fått fakturan tills det kommer ett
brev från Kronofogden tar det alltså i runda slängar minst tre
månader.
Så när Annika Strandhäll sitter och
låtsas att hon gjort ett litet misstag (räkningen råkade glida in
under musmattan eller vinddraget kilade in den bakom elementet) har
hon i själva verket haft minst ett kvartal på sig att betala sin
skuld, som hon längs vägen påmints om minst tre gånger, men
troligen fem.
Visst ska politiker få ha fel och brister, men ska de kunna vara så felaktiga och bristfälliga och ändå få ansvara för skattemedel och lagar? Nej, säger jag.