Jag har aldrig ägt Disney-aktier. I
perioder hade det varit väldigt bra att göra det. Dock inte det
senaste året då aktien tappat ungefär en tredjedel av sitt värde
medan index gått svagt uppåt. Jag har inte följt aktien och tänker
inte spekulera i orsakerna.
Jag kan däremot berätta varför jag
inte kan tänka mig att köpa aktien idag. En av de viktigaste
sakerna med kultur är att den är fri. Att den ska spegla alla
grupper och i alla lägen attrahera alla är såklart en omöjlighet,
men närmast tror jag att man kommer genom att ge så många
filmskapare som möjligt förutsättningar att berätta vad de
vill.
Walt Disney gör tvärtom. Disney ser
nu som sin främsta uppgift att kvotera in underrepresenterade
grupper. Innan året är slut ska 50 procent av rollkaraktärerna bestå av HBTQIA(ber om ursäkt till alla bokstäver jag eventuellt missat)-personer och etniska minoriteter.
Disneychefen Karen Burke berättar
också att man i Disneys nöjesparker inte längre använder uttryck
som ”damer och herrar, pojkar och flickor”. Det är tydligen
alldeles för exkluderande för alla de horder av människor och
andra individer som inte anser sig tillhöra någon av dessa grupper.
Gynnas publiken? Knappast, den
konsumerar inte kultur för att bli en del av ett
integrationspolitiskt projekt utan för att ta del av intressanta
berättelser. Det ena behöver inte utesluta det andra, åtminstone
så länge inte Disneychefer försöker detaljstyra detta.
Minoriteterna då, gynnas inte de? Möjligen enstaka skådespelare,
men troligen vill de flesta utsatta grupper inte behandlas som
utsatta utan som vanligt folk med lika rättigheter. Det var ju
liksom det som var problemet.
Dessutom går det aldrig att
vinna den leken. Så fort du kvoterat in en grupp kommer en annan att
känna sig förfördelad. Till slut kommer gruppen ”enbenta kvinnor
som identifierar sig som en traktor vid namn Kjell” (med en enda
medlem) kräva en egen film för att åskådliggöra deras
vedermödor. Problemet är bara att ingen vill se den filmen.
Vi får se, kanske får jag fel. Kanske blir detta tvärtom starten på Disneys verkligt stora framgångar som får Kalle Anka och Musse Pigg att framstå som kulturella parenteser, men själv skulle jag inte satsa pengar i ett företag som inte kan använda uttryck som ”mina damer och herrar” av rädsla för att inte vara tillräckligt inkluderande. Inte bara för att det är dumt utan främst för att jag tror att det är dålig ekonomi.