Jonathan Lind är en kille i Kungsbacka
som kommit på att han kan gödsla sin trädgård med tång.
Lyckligtvis bor han så nära stranden att han kan gå dit med
skottkärra och hämta, så då slipper han köra bil för att köpa
konstgödsel. Kommunen vill hålla sina stränder rena från tång,
som ju ser rätt trist ut och dessutom luktar lite.
Ser ni problemet här? Inte jag heller,
men det heter Naturvårdsverket. Där jobbar det nämligen en
handläggare, Sanja Kurusovic, som jobbar med allemansrätt. Eller
jobbar och jobbar... Uppenbarligen har hon alldeles för lite att
göra. Enligt en dom från artonhundratalet (japp, jag hittar inte på
detta även om det säkert låter så) är det inte givet att man får
hämta tång. För den kan markägaren vilja ha själv.
Fast nu vill den ju inte det! Marken ägs
av kommunen och det som är användbart gödsel för Jonathan är en
sanitär olägenhet för dem.
Så då skulle man kunna rekommendera
Jonathan att mejla kommunen, så är (det av Naturvårdsverket
skapade) problemet löst. Men jag tycker inte att han ska göra det,
av två skäl. Dels har kommunen rimligen annat att göra än att
svara på om man får ta deras skräp som de varken vill ha eller skulle märka att de blivit av med. Kungsbacka kommun verkar
ha flera mils strandremsa, hur mycket hinner Jonathan skopa upp med
sin skottkärra?!
Men det främsta skälet varför jag
inte tycker att han ska kontakta kommunen är att risken finns att
det där finns någon helt meningslös människa som i likhet med
Naturvårdsverkets Sanja Kurusovic lever för att gnälla och bråka
med människor som lever funktionellt och fredligt. Och har du väl
frågat och fått nej blir det ett värre brott. Så Jonathan,
fortsätt du att odla dina grönsaker och plocka den tång som du för
övrigt redan är delägare till.
Det är en detalj som
myndighetspersoner ofta glömmer, att vi är samhället och de ska
jobba åt oss!