Oanvända kläder

Det pratas mycket om kris och fattigdom nu, men ibland undrar jag om folk har det för bra. När jag ser att många renoverar fullt fungerande kök och badrum för stora pengar, köper bilar med funktioner de inte behöver och inte minst kläder de inte använder.

Jag vet inte om det stämmer att vi i genomsnitt använder våra kläder sju gånger. Det låter extremt. Hur som helst kan vi nog konstatera att kläderna borde brukas betydligt mer, och jag känner mig inte särskilt träffad. Jag har t-shirts som varit med sedan 80-talet och kan garantera att jag inte har något plagg i garderoben som kommer att pensioneras efter sju dagars användning.

Som jag ser det har kläder olika användningsområden. De här 80-talströjorna jag pratade om skulle jag inte bära på fest, men under en tjocktröja funkar de så länge de håller ihop, och den här årstiden har jag flera klädlager från att jag går upp på morgonen tills jag ska sova.

”Vad är det för fel på den här då?!”

Med ett stort klädintresse får man rimligtvis ett större klädkonto, men för mig känns det inte klokt att kassera kläder efter sju användningar. Eller ännu värre, vi har väl alla hört talas om eller sett kläder hänga i garderoben med prislappen kvar i åratal. Kanske ända tills de kastas eller skänks bort. Det kan väl ändå inte vara kul hur klädintresserad man än är?

Årets sista marknad

Sista helgen innan julafton och också den sista marknaden för året där jag ska sälja honung. Hittills har jag i stort sett dubblat försäljningen varje gång, men nu är det inte möjligt. Faktiskt inte, på förra marknaden sålde jag 50 kilo och jag har inte 100 kilo kvar. Då tog dessutom hösthonungen slut så nu har jag bara sommarhonung kvar, och det här är säkerligen en mindre marknad.

Det som talar för ännu en succé är att det bara är en vecka kvar till jul. Jag tänker att honung på många sätt är den optimala julklappen. Inte något man ger bort till sina minderåriga barn, men till den ytligt bekanta, jobbarkompisen eller julfestvärden. Roligare än blommor och personligare än Aladdin-askar.

Första julmarknaden var ett test, då var jag egentligen glad att sälja så pass att jag gick med vinst, men efter ytterligare ett par försök börjar det kännas som ett rimligt sätt att få avsättning för årets honungsskörd. På den senaste marknaden gick det iväg honung för över 1000 kr i timmen och då vaknar kapitalisten i mig.

Nu börjar jag dessutom bygga upp ett kontaktnät i ”Knalle-Norge”. Säljare av lakrits, ljusstakar och tofflor frågar mig vad det kostade att ställa ut på ett ställe eller tipsar om andra marknader. När jag kommer till en ny marknad är jag självklart intresserad av om den plats jag tilldelats verkar bra ur försäljningssynpunkt, men också om vad det är för folk som ska sälja vid sidan av mig. Ska jag stå och frysa i 2 x 7 timmar är det himla mycket roligare att göra det ihop med kul folk.

Samtidigt hoppas jag att årets försäljning ska ge en kundbas för nästa år så att jag då ska sälja en del honung av bara farten, utan att huttra i duggregn under tiden. Fast med ökande produktion kanske jag alltid kommer känna att jag ligger steget efter. Nåväl, det är i så fall ett lyxproblem, och ett framtida sådant. Nu ska jag fokusera på helgens marknad och kränga så mycket honung jag kan. Varje sålt halvkilo betyder ett halvkilo mindre i lager.

Skräpmatbolag

Jag läser att matkedjan Phil's Burger är konkursmässig. Många restauranger hade det ju motigt under den värsta pandemihysterin. Att det verkar ha drabbat den här typen av syltor extra hårt, exklusiva/dyra hamburgerkedjor, kändes som en lågoddsare.

Jag äter inte hamburgare, vare sig billiga eller dyra, men senast jag handlade på McDonald's (ej att förväxla med McDowell's), för c:a 35 år sedan, valde man ”Donken” för att det gick snabbt och de var billiga. Kanske också lite för att man visste vad man fick. En Big Mac var likadan varje gång och överallt.

Men en burgare är trots allt bara en burgare, även om rapparen Petter hittat på den eller om den billigaste burgaren på menyn går lös på över hundringen och lökringarna kostar 39 kr, och det finns en gräns för vad man betalar för detta substitut till en riktig måltid.

Med det sagt är inte jag människan som brukar lyckas spå mattrender. Jag hade inte trott på detta från start och jag trodde definitivt inte på ”matkassarna”, att någon annan ska hitta på vad vi ska laga för mat och att folk betalar extra för den maten trots att de får göra jobbet själva.

Det enda jag hittills fått full pott på är att jag inte tror att det går att tjäna pengar på syntetiskt kött eller larver och insekter utan att staten pumpar in skattemedel. Så det är säkert bara en tidsfråga innan några influensers lurar ”kändiseliten” att köpa odlade skadeinsekter till fantasipriser.

Vill du inte ha barn – skaffa inte barn!

Återkommande läsare vet att jag gärna gnäller på politiker, men politiker varken har eller ska ha ansvar för våra liv. Eller för våra barns. Det finns en gammal historia som jag inte vet om den verkligen hänt, men det var en politiker som under ett telefonväkteri fick en fråga från en inringare som lät ungefär så här:

”Mina barn sitter i rummet här bredvid och tittar på barnförbjuden film. Vad tänker du som ansvarig politiker göra åt det?”

Förhoppningsvis var svaret ”Ingenting!”. För det är såklart föräldrarnas jobb att uppfostra sina barn. Fast en del verkar ha glömt det. Igår fastnade jag för en insändare skriven av en ensamstående förälder som inte ens tycker att det är hans ansvar att skicka med sitt barn en frukt eller mellanmålsmacka till skolan, för ”en trött ensamstående byggnadsarbetare”, till råga på allt ”tung i sinnet av livets allvar” kan inte förväntas klara det.

Och det tycker insändarskribenten inte heller att han ska behöva för han vet ”minsann att skolan ska vara kostnadsfri”. Det är visserligen sant, men föräldrar är väl ändå föräldrar? Oavsett om de är ”tyngda av livets allvar” förväntas de t ex utrusta sina barn med kläder. Om tioåringen tvingas gå barfota till skolan för att föräldern tycker att det är kommunens sak att ge hans barn skor kommer socialtjänsten med all rätt utreda om denna vårdnadshavare inte borde entledigas från hela sitt ansvar.

Sådan far, sådan son.

Insändaren har rätt i att föräldrar har olika ekonomiska förutsättningar. Inte bara det, vissa föräldrar skiter i sina barn, slår dem, dricker sprit hellre än att hjälpa till med läxorna osv. Det är för jävligt! Men att en bortskämd förälder inte vill utrusta sin telning med en frukt för två spänn är inte ett samhällsproblem eller ens ett reellt privatekonomiskt dilemma. Känns det jobbigt – använd kondom.

Spartips för idioter

Vi är många som sparar ström nu och SVT vill inte vara sämre, så de lät sin reporter ”elbanta”. Det gick till så att en ”klimatcoach” bl a berättade för honom att golvvärme i badrummet är lyxkonsumtion när man bor i en lägenhet med fjärrvärme som ingår i hyran.

Nästa spartips var att fylla tvättmaskinen och diskmaskinen istället för att köra dem halvfulla – bra där... Om ni tycker att jag raljerar beror det på att jag gör det. Detta behövde de inte en elexpert för, det hade jag kunnat berätta för reportern – när jag var sju år!

Nytt spartips, för nu är det ingen hejd på de goda (men väldigt självklara) idéerna. Reportern får reda på att han ska koka pasta med lock på kastrullen och det ska tydligen spara 20 kWh under månaden, så jag är förvånad att han ens hade lock till kastrullerna.

Sedan upplyser hr ”Klimatcoach” reportern om att kyl och frys bör vara täta och inte öppnas i onödan. Okej, så man ska alltså stänga kylen efter sig, vem hade kunnat ana det?! Att frosta av frysen är åtminstone ett vettigt spartips, men det hade man ju lika gärna kunnat få här.

Detta hade kunnat vara en rimlig lektion på lågstadiet, lite grundläggande kunskaper om hur man sparar el, något barnen säkert hört vuxna prata om på sistone. Jag vet inte vad SVT har för målgrupp för sådana här reportage, men jag tänker att de nog siktar lite högre.

50 högskolepoäng i offerkofta

Jag fick ett mejltips från Tobias. Nu i kristider är det trångt mellan offerkoftorna och då brukar studenterna inte vara sena med att påpeka hur synd det är om dem trots kostnadsfri utbildning och studiebidrag.

Södertörns leksk... högskolas studentkår vittnar om ”en fruktansvärd situation”. Märkligt ändå, jag har hittills aldrig träffat på en student som inte har råd att dricka öl på studentpuben. Verkar fortfarande inte helt omöjligt att få in i budgeten:

”Studenterna i landet har svårt att klara sig på 12 000 kronor i månaden. Skulle du ha lyckats med det?”

Mitt svar på frågan är ett rungande ”JA!”. Ett studentrum i Stockholm (som jag antar att dyrast i landet) finns för under 4000 kr. Då är det 8000 kr kvar. ”Normalbeloppet”, kostnader för mat, kläder etc är 5158 kr i existensminimum. Det skulle jag säga är väl tilltaget (jag skulle inte kunna göra av med mer än hälften ens om jag försökte), men räknar vi med det blir det alltså c:a 3000 kr kvar till studentlitteratur och öl.

Många har såklart mycket mer, men det är väl också helt rimligt att det är lite tight när man pluggar? Det låter definitivt inte som ”en fruktansvärd situation”. Då kanske skulle ta en kurs i hushållsekonomi. Eller varför inte ett kvälls- och helgjobb, är det helt ute?

Administrationsavgiftsrekord

Det händer att jag får en fakturaavgift för pappersfakturor. Det stör mig varje gång eftersom jag inte har någon nytta av att få fakturan i handen. Papper, kuvert, skrivarbläck och porto kostar, jag fattar det.

När jag däremot får motsvarande avgift för att få fakturan på e-post ser jag däremot ingen rimlig förklaring. Då är det inget papper inblandat. För ett hyfsat stort företag knappast någon extra hantering heller. Allt sker elektroniskt och automatiskt.

Eller?

Förra veckan fick jag dock en administrationsavgift på 76 kr plus moms, så totalt 95 kr – för att få fakturan i mejlen! Till saken hör att företaget inte upplyst mig om detta eller uppmanat mig att skaffa e-faktura eller autogiro på dessa grunder, och då blir jag irriterad. Så jag skrev tillbaka till företaget och ifrågasatte vad det var som kostade så mycket. De svarade:

”Administrationsavgiften är priset för att täcka in våra utgifter med utskick och hantering av fakturor.”

Jag kan inte för mitt liv förstå detta. De har väl bara haft en tekniker till att skapa en automatisk funktion? Det kostade kanske några tusen, men det gör man ju en enda gång. Gissningsvis är min andel av den kostnaden en krona, inte nittiofem. De visste dock inte att de hade att göra med en nitisk svensk. Efter att de fått ett surt mejl från mig tog de till slut bort avgiften, så den här gången tjänade de ingenting, men det vore roligt att testa detta juridiskt på något sätt.

Det finns ju trots allt lagar för vilka avgifter man får ta ut och jag har väldigt svårt att tro att 95 kr är en vettig summa för denna ”tjänst”. Dessutom är det ju faktiskt så att utan kunder har företag ingen verksamhet. De kan inte ta betalt för varenda gång en kund ställer en fråga och den hanteringen är såklart mångdubbelt dyrare än att mejla ut fakturor i ett dataprogram.

Själv har jag för övrigt mejlat ut varenda kundfaktura jag skrivit under de 22 år jag varit företagare och hittills har jag inte ens tänkt tanken på att ta betalt vare sig för att upprätta fakturan, för att ge kunden möjlighet att betala eller för att ta emot pengarna. Någon måtta får det väl ändå vara?!