En känd bloggprofil (ni får googla,
jag tänker hålla detta inlägg namn- och reklamlöst, och kommer
att radera de kommentarer som inte respekterar det) har startat ett
privatekonomiskt program. Det handlar om att ta fram en personlig
handlingsplan, utföra övningar och genom tematräffar lära sig att
ta privatekonomiska beslut. Helt uppenbart ska detta ses som en slags
träning med personlig tränare, bara inte på gymmet. Även priset
(549 kr/månad eller 6588 kr/år) jämförs i marknadsföringen med
gymkort.
Finanstwitter rasar och på ett sätt
förstår jag det. Personen som säljer detta har gjort en del
moraliskt tvivelaktiga saker förut, och formuleringar som ”Jag har
historiskt gjort det här jobbet individuellt med lite mer förmögna
klienter med framgångsrikt resultat” får även mina
varningslampor att lysa.
Men om vi lyfter detta från
personnivå, är det helt galet tänkt med en personlig tränare i
privatekonomi? Gud vet att många skulle behöva det och att det,
precis som i fallet gymträning, är svårt för många att komma
igång. Man tycker att investeringar är svårt, saknar självförtroende
och lyssnar i bästa fall på sin storbanks råd om att köpa bankens
överprisade aktie- och blandfonder, kanske någon fond-i-fond med
hutlösa avgifter. Inte heller ser man hur man skulle kunna pressa
sina utgifter. Man sitter fast och behöver en PT (eller vanlig
människa som kommit lite längre i sin privatekonomiska resa) som
kan visa att det inte behöver vara så himla komplicerat.
Ingen ser några konstigheter med att
köpa böcker om hur man blir rik eller finansiellt oberoende. Okej,
de kostar ett par hundralappar, inte 6588 kr, men är det verkligen
där skon klämmer? Jag anar Jante bakom hörnet, att det anses fult
att ge kurser i personlig utveckling på det ekonomiska eller
materiella planet, till skillnad från en psykolog, parterapeut eller
att stå bredvid en maskin på gymmet och skrika ”Kom igen, Bodil,
bara en till, ända ner nu...”.
Och så detta med att ta betalt.
Förenklat resonemang: Är man så framgångsrik att man kan hålla
en sån här kurs borde man bada i pengar och inte behöva någon
ersättning för kursen. Fast varför då, egentligen? Blir ens tid
mindre värd om man är rik? Känner du själv att du kan jobba billigare ju mer pengar du har på banken? Jag köper inte det.
För tydlighets skull: Jag
rekommenderar ingen att gå denna kurs och har själv inga som helst
ambitioner att ge personliga råd till någon, knappast ens den
närmaste vänkretsen. Varken gratis eller avgiftsbelagt.