En del människor är morgonpigga,
andra kvällspigga. Undersökningar visar att detta inte bara är en
känsla, vi är olika.
Möjligen går det att träna sig till att bli piggare på morgonen
(man kan ju prova att gå och lägga sig tidigare t ex), men det
handlar ändå om genetiska variationer.
Och det är ju fint att människor är
olika. Ibland anses det vara en styrka, men har ni någonsin hört
någon hävda att det finns positiva aspekter med att vara
kvällsmänniska? Antagligen inte. Motsatsen? Hela tiden. Som stolt
B-människa (just det, varför kallas just vi kvällspigga för
B, som en slags andrasortering) är jag less på att ständigt och jämt få höra att jag bör förändra mig.
Så här är det. Jag vill helst slippa
utföra tankearbete tidigt på morgnarna, och definitivt inte försöka
mig på kreativitet före lunch. Inte träning heller. Rutinuppgifter
funkar, men även dessa görs snabbare och bättre på eftermiddagar
och kvällar.
Men detta betyder inte på något sätt
att jag jobbar sämre eller är latare än morgonpigga A-människor,
bara att jag hellre fikar på förmiddagarna och sedan jobbar 12-24
än jobbar hårt på förmiddagen och degar framför tv:n på
kvällen. Som frilansande företagare kan jag välja, vilket är
privilegierat i ett samhälle skapat för personer som jobbar
kontorstid eller ännu tidigare.
För även om det behövs olika slags
människor är vi undantagen som måste rätta in oss i ledet.
Flextiden tillåter en del att börja mellan 7.30 och 9 på morgonen,
men inte halv tre på eftermiddagen, hotellfrukostar är öppna
mellan snortidigt och tidigt, och restauranglunchpriset gäller till
kl 14.
”Lyssna på forskningen!” har vi
hört till leda. Forskningen säger ”accounting for individual differences in sleep patterns and body
clocks could open up a relatively untapped source, could contribute
to being at our best, both mentally and physically”. Det låter som
att det samhälle, land eller företag som utnyttjar nattugglornas
fulla potential kommer ha ett försprång i framtiden.
Jaha, kaffe på det ...