Höjda matpriser ger högre medvetenhet

Höjda matpriser tycks ge ändrade vanor. Arla har noterat att fler konsumenter letar i deras recept för billig mat och en undersökning gjord av Swedbank säger att fler handlar extrapriser och i lågprisbutiker.

Det är ju inte bra med höjda priser, men dessa reaktioner ser jag som sunda. Om det stämmer. Swedbank-undersökningen är självrapporterade uppgifter. Där finns alltså inga fakta på förändringen, det är konsumenterna själva som berättar om sina förändrade konsumtionsmönster. Samtidigt som de säger sig välja bort halvfabrikat och laga mat från grunden säger de sig äta mindre hälsosamt, vilket inte helt går ihop.

För det viktigaste är inte att leta efter billiga recept. Den viktigaste förändringen man kan göra är att överhuvudtaget laga maten själv. Sedan kan man naturligtvis även ta hänsyn till vad som är billigt. Är det något i receptet som är dyrt – testa att byta ut det mot något billigare. Och från andra hållet, är det något som är billigt i butiken – köp det och hitta ett recept där det passar.

Det ska nog bli mat av detta med.

Det är säkert många som redan gör så, och fler kommer det bli i takt med att priserna stiger. Samtidigt tror jag att det är en stor grupp som aldrig lagar mat från grunden (vad de än säger till Swedbank). Många verkar nästan vilja ha en klapp på axeln för att de köpt hem färdigmat och ställt i mikron, istället för att ringa och få varm mat hemlevererad till dörren. Finns det någon prisnivå som skulle få dem att surfa fram billiga recept? Jag är inte säker på det. Kanske om alternativet är svält.

Jag smälter vax

En gång om året, på vintern när bina inte är ute och flyger, smälter man vax som biodlare. Det är t ex vaxkakor i ramar som gjort sitt för att de är för mörka eller som gick sönder i slungningen, och täckvaxet som bina satt på celler de tyckte var tillräckligt torra och som jag skrapade bort när jag skulle slunga honungen.

Allt detta restvax smälts ner. Det finns lite olika sätt, men jag tar en stor kastrull och häller 7-10 cm vatten i botten och börjar värma vax i den. Vax smälter vid 70 grader och bör inte gå över 85 grader för då mister den lite av sin arom. Så det ska inte stormkoka. Successivt häller man ner vax i kastrullen och rör om tills det smälter.

Det vanliga är väl att göra detta på en elspis, men med de här elpriserna gör jag det hellre på vedkaminen. För det tar en stund, vilket är ett av flera skäl att man gör detta på vintern då man kan få nytta av värmen. Ett annat är att vaxrester inte ska hällas i avloppet för då kläggar det igen. Istället häller jag ut bottensatserna på gräsmattan. Vore bina igång hade de då flockats kring utslagsplatsen eftersom den luktar vax och det är inte helt lyckat.

När vaxet smält häller jag det i en hink där vaxet flyter upp till ytan där det kommer att stelna. Vatten sjunker till botten och däremellan hamnar skräpet. Det är smuts, träflisor, rester av gamla bin och annat som hamnat i vaxet.

När kakan stelnat och svalnat vänder jag hinken uppochned. Vattnet rinner bort och kvar blir en lite ful vaxkaka med smuts på, särskilt på undersidan. Skräpet skrapar jag bort med en biskrapa eller en vanlig spackelspade.

Kakan smälts om igen och så upprepas processen tills man tycker att vaxet är tillräckligt rent. För mig tyckte jag att två gånger räckte, men då hällde jag det genom en sil andra gången, annars hade jag behövt en tredje vända.

Vad gör man då med det rensade vaxet? Man kan tillverka hudsalva fast jag tror inte att det får säljas för människobruk. Kallar man det däremot för tassalva går det fint. Eller så gör man möbelpolish av det, eller vaxljus. Man kan också tillverka nya vaxkakor genom att hälla vax i en maskin som påminner om ett våffeljärn. Biodlare jag pratat med tycker att det är mer jobb än det är värt, bättre att köpa färdiga kakor som man sedan smälter in i sina träramar, och lämna sitt eget gamla vax i inbyte.

Jag har precis köpt plastramar. Dessa ska rollas med vax för att hjälpa igång bina, och om det försöket blir lyckat behåller jag vax till det. Annars säljer jag vaxet. Timlönen blir inget vidare, men vax är en bristvara, så det jobbet får man ta ändå. Man får i alla fall runt 200 kr/kg. Jag fick med gammalt vax med bina jag köpte i våras, så jag har ingen koll på vad det ”ska” bli, men den här gången fick jag 4,25 kilo.

Skönt att få det gjort, men nu börjar jag vara väldigt klar för en ny biodlingssäsong. Ge mig vår nu!

Gratisjobb i praktiken

Jag har inget principiellt emot praktikplatser, provjobb och andra mer eller mindre obetalda jobbvarianter om bägge parter är med på det. Att under kort tid jobba gratis eller för en symbolisk summa kan vara ett perfekt sätt att komma in i en bransch som annars hade krävt flerårig utbildning och/eller en massa kontakter.

Det betyder inte att jag tycker att företag ska kunna utnyttja ”praktikanter” för att göra fullgott arbete och sätta det i system som Acne tycks ha gjort. Så vem drar gränsen? Det gör arbetstagaren.

Om någon är villig att göra ett jobb mer eller mindre gratis kommer du inte få betalt för att göra det, förutsatt att du inte gör det mycket bättre. Ingen lagstiftning i världen kommer att kunna hindra arbetsgivare från att utnyttja folk som låter sig utnyttjas. Därmed inte sagt att man inte kan försöka. Men i slutändan är det ändå den enskildes ansvar att sätta gränsen.

Det där får man känna av själv. Som komiker drabbades jag ofta av artistbokare som hade ”ett gig som inte ger så bra betalt, men som kan leda till fler”. Mm, fler gig som inte heller gav bra betalt eftersom den som tog dåliga jobb från den bokaren hade fått frågan igen nästa gång de haft en kund utan pengar. När man känner att det inte ger tillräckligt med pengar eller något annat (meriter, kontaktnät, kunskaper...) tackar man nej. Eller så gråter man ut i media. Oklart vad man tjänar på det sistnämnda om man inte också följer upp det med handling, att tacka nej till för dåliga avtal.

Stoppa semmeltesten!

Inför den snudd på religiösa högtiden fettisdagen brukar media recensera olika bageriers semlor. Vanligen ihop med en panel bestående av 2-3 lokala kändisar. I år har dock Falkenbergs konditorier vädjat till lokalpressen att det inte ska göras.

”Ett dåligt betyg i ett semmeltest kan ha förödande ekonomiska konsekvenser för ett bageri eller konditori”, säger en av bagarna, och ”Den som får sämst i test kan tappa nästan 50 procent av sin omsättning på fettisdagen, och sen sprider det ut sig för januari och februari är ju våra högtider för semlan”.

Resten av reportaget handlar mest om hur dyra elräkningar bagerierna har fått, och jag kan gott tänka mig att det blir svårt för dem att få kunderna att betala för det. Men det är knappast Hallands Nyheters och Hallandspostens ansvar. Dock ställer jag mig frågande till att ett semmeltest ska göra så stor skillnad. Mervärdet i en semla är ju såklart en fråga om tycke, smak, pris och om bageriet ligger på vägen mellan hem och arbete. Rätt få låter tidningen avgöra vad de ska äta.

Tror konditorerna ändå att testen är viktiga har jag ett tips: Gör bättre semlor. Jag tror dock att vänners och kollegors omdömen väger tyngre än om Idol-Roger (han som kom sjua i Idol 2002), målvakten i Falkenbergs IK:s dambandylag och kommunalrådet tycker att den ena eller den andra semlan är bäst.

Här är en politiker jag hade lyssnat på i detta fall!

För övrigt är sanningen att det blir både godast och bäst att göra egna semlor. Billigast blir det också. 

EU, plast och jag

Ni som tycker att jag skrivit alldeles för mycket positivt om Norge på sistone kan jag glädja med att dårskapen kommit hit med. Trots att vi inte är med i EU låter man EU diktera villkoren och försöka få bort plastpåsarna från matbutikerna. Plast som enligt alla förståsigpåare (ej att förväxla med politiska posörer) är miljövänligare än både pappers- och tygpåsar.

Idag kostar plastpåsarna 3 kr i de norska matbutikerna. Om inte priset gick upp vid nyår för jag har inte besökt någon mataffär i år. Dessutom brukar jag inte kolla på vad påsarna kostar eftersom jag inte köpt någon på väldigt många år, långt innan den svenska plastpåseskatten. Jag använder tygkassar som jag inte ens betalat för och de räcker ju praktiskt taget hur lång tid som helst.

Jag kan ändå inte förstå hur norrmännen lyckas göra av med 135 påsar per person och år! Det är alltså mer än två i veckan. Någon borde kanske berätta för dem att de håller för flera handlingar. Själv handlar jag inte så mycket mat att jag skulle fylla 135 påsar per år även om jag kastade dem direkt vid hemkomst. 135 är dessutom ett snittvärde. Jag som inte handlar plast för mina matpengar gör ju att någon annan måste bränna även min kvot. Jag fattar inte hur någon kan köpa ännu fler kassar, men de kanske köper en påse och lägger två bananer i den.

Dessutom blir det ju dyrt. 135x3=405 kr. Man får väldigt mycket mat för 405 kr. Men nu har alltså EU kommit på att norrmännen ska ner på max 40 påsar per år. Det nuvarande priset borde räcka utmärkt för att garantera det, men gör det uppenbarligen inte.

Då vet jag inte hur man ska lösa det. Är kunderna okej med att betala över 400 kr per år för bärkassar måste priset alltså upp över 10 kr/st för att det möjligen ska bli tillräckligt avskräckande och det vore ju larvigt. Ransoneringskuponger kanske? Och allt detta för att få kunderna att börja använda mer miljövidriga alternativ. Vi lever i en bra skruvad värld.

Barista eller dö?

Först: Jag har aldrig varit in på kaffekedjan Espresso House, jag vet ingenting om företaget och det gäller även deras personalpolitik. Det är möjligt att det är ett riktigt skitställe att jobba på. Men med det sagt tycker jag att Aftonbladets indiciekedja är väldigt tunn.

”Madeleine fick sluta efter att hon kritiserat arbetsvillkoren.”

Det låter inte orimligt. Eller rättare sagt, det naturliga hade väl varit att Madeleine slutat pga dåliga arbetsvillkor. Till Aftonbladet säger hon att företagets personalpolitik ”snarare påminner om en diktatur än ett modernt samhälle”. Så hur hann de säga upp henne?

Kollegan Sabina ”jobbade 20 dagar i sträck för att inte lämna kollegorna i sticket”. Hon har nu slutat och jag vet inte vad hon gör istället, men mitt förslag är att inte planlägga ett liv som företagare. Vårdbranschen är nog också en dålig idé om man aldrig är beredd att arbeta två helger på raken vid arbetstoppar.

Det är inte min mening att raljera. Jag tror säkert att Espresso House är en stressig arbetsplats som inte är för alla och definitivt inte en arbetsplats man jobbar på tills man får en guldklocka eller avgår med pension. Men då är det väl inte värre än att man säger upp sig och börjar jobba med något annat?

Tacka vet jag uteserveringar!

LO kommenterar artikeln på Twitter med att ”alla har rätt till en trygg och vettig arbetsmiljö”. Men alla arbetsmiljöer är inte vettiga för alla människor. Själv sommarjobbade jag på en bank och det var en så vidrig upplevelse att det kändes som en befrielse när skolan började till hösten. Så jag sökte mig inte dit sedan. Sjukhus och åldringsvård är andra platser jag aldrig skulle stå ut med. Helvetet för någon är paradiset för någon annan.

Jag förstår att det inte är den vinkeln Aftonbladet önskade, men jag hade velat ha svar på varför Sabina jobbade där i nästan ett år om hon pga vantrivsel blödde näsblod varje dag, och varför Madeleine tycks besviken över att hennes provanställning inte omvandlades till ett fast jobb ifall hon upplevde arbetsplatsen som en totalitär diktatur. Kort sagt, vad är det med unga människor och ovilligheten – för att inte säga rädslan – att bryta upp från ett dåligt jobb? Hjälp mig att förstå!

Vedvetenskap

Jag fick ett anonymt förslag i mejlen om att blogga om ved och det gör jag gärna. För dem som kan elda är det tveksamt om det finns något billigare sätt att värma sitt hem. Så vad kostar det då? Det beror på leverantörens pris och verkningsgraden i eldstaden, förutom det uppenbara, hur stort du bor, isolering och vilken temperatur du kräver.

Enligt Ved Info (som jag inte vet något mer om än att de gillar särskrivningar) ger en kubikmeter björkved 2650 kWh, gran 2000 kWh och tall mittemellan. Då snackar vi fast kbm, vilket motsvarar ungefär 2,86 kbm stjälpt ved (och 1,72 kbm staplad), det mått man normalt köper ved i. Om vi räknar baklänges är 0,35 fast ved 1 kbm stjälpt mått, så 1 kbm stjälpt blandved av gran och björk ger 814 kWh energi (nu fattar alla varför man inte räknar på sånt här så ofta).

Min vedbod.

I våras gav jag 420 kr (svenska) för en kubik av sådan ved, så då snackar vi 52 öre/kWh och till den kostnaden läggs ingen energiskatt, effektskatt, certifikatsavgift och allt vad elbolagen hittar på (däremot kostar det ju att hämta den). MEN... en modern kamin ger kanske 80 procents verkningsgrad, resten går bokstavligt talat upp i rök. En gammal kan ge 50 procent (+/-, detta är inga fasta siffror och bygger dessutom på att veden är torr och fin). Jag har en av varje, så säg att jag hamnar på 65 procent. Då är det verkliga kWh-priset 80 öre.

Det man verkligen kan påverka, utan att byta kamin eller göra andra investeringar, är att köpa billigt. Den här bilden från Willys tog min tipsare för ett par veckor sedan.

109 kr för 30 liter, då snackar vi över 3000 kr/kbm! Det kostar att köpa småpåsar mitt i säsongen. Jag vet inte vad den moderate pressekreteraren Johan Romin hade förväntat sig för reaktioner när han skyllde det höga vedpriset på oppositionen, men knappast de han fick.

”Varför köpa ved där? Är ju som att veckohandla mat på bensinmacken.”

”Vem fan köper ved i januari? Vad är det med högertokar och planera?”

”Men vilken vednasare som helst några mil utanför tullarna tar ju en femtedel av det där, om ens det! Orkar du inte köra 2-3 mil?”

”Du åker alltså till Bauhaus och köper ved för att värma upp huset. Ja se 08:or!”

Efter ett tag kände sig Romin nödgad att försvara sitt beteende, vilket knappast gjorde saken bättre:

”Ni är för roliga. Köpa ved på Bauhaus gör man i Stockholm. Jag går inte ut i skogen och stjäl ved o kan inte resa ut till landet o hitta billig ved.” 

Då började folk nämligen skicka länkar till ved med hemkörning alternativt hämtning lika långt från Romins radhus i Västerhaninge som till Bauhaus, samt försynta påpekanden om att de trodde att moderater skulle begripa hur en marknad fungerar.

På det viset skiljer sig inte ved från annat, det lönar sig att tänka till och att göra det innan sista minuten. Själv håller jag på att leta ved till nästa vinter nu. Det är ju i vinter den avverkas och de nästkommande månaderna den klyvs. Med nuvarande elpriser lär det inte bli billigare att vänta.