Jag
fattar att facket rasar mot att H&M vill sänka arbetstiden för
sina anställda som ett sätt att skära ner personalstyrkan. Det är ju bra när facket faktiskt
jobbar med saker de har med att göra istället för att agera
politiska lobbyorganisationer.
Samtidigt är ju inte alternativet att
sparka de senast anställda heller så himla populärt, särskilt
inte bland de senast anställda. Och det är ju det som är
alternativet, företag vill inte ha mer personal än de har bruk för.
Det kan man tycka vad man vill om, men vi lever ju i verkligheten.
Med det sagt tycker jag att det är fel
att alltid utgå ifrån att deltid är av ondo. Tro det om ni vill,
men det finns faktiskt de som vill jobba deltid och/eller trappa ner,
och då kan det ju bli en win-win för företaget som
behöver mindre personal och anställda som önskar mer fritid.
Jag har helt frivilligt varit anställd
på deltid och då tyckte jag att det var bra att det fanns ett sånt
jobb. Och var föga imponerad över fackets (HTF, om jag minns rätt)
korståg mot deltidstjänster. Jag ville ju ha det så. ”Alla ska
ha rätt till heltid” löd budskapet, men de enda som hade rätt
till deltid var småbarnsföräldrar, under förutsättning att de
redan var fast anställda.
Så kämpa gärna för heltidsjobb och heltidsjobbare, men glöm inte bort att det finns olika önskemål på arbetsmarknaden. För mig och andra som gillar att hålla på med olika saker kan det vara helt perfekt att jobba några timmar här och några timmar där. Eller överjävligt många timmar under kort tid, men det får man ju inte heller för facket. Det är tydligt att alla måste vilja ha och få exakt 40 timmars arbetsvecka hos en och samma arbetsgivare. Och inte timanställd, fast och låst ska det vara. För dem som vill, men tyvärr också för andra.