Facklig deltidsutrotning

Jag fattar att facket rasar mot att H&M vill sänka arbetstiden för sina anställda som ett sätt att skära ner personalstyrkan. Det är ju bra när facket faktiskt jobbar med saker de har med att göra istället för att agera politiska lobbyorganisationer.

Samtidigt är ju inte alternativet att sparka de senast anställda heller så himla populärt, särskilt inte bland de senast anställda. Och det är ju det som är alternativet, företag vill inte ha mer personal än de har bruk för. Det kan man tycka vad man vill om, men vi lever ju i verkligheten.

De flesta, i alla fall.

Med det sagt tycker jag att det är fel att alltid utgå ifrån att deltid är av ondo. Tro det om ni vill, men det finns faktiskt de som vill jobba deltid och/eller trappa ner, och då kan det ju bli en win-win för företaget som behöver mindre personal och anställda som önskar mer fritid.

Jag har helt frivilligt varit anställd på deltid och då tyckte jag att det var bra att det fanns ett sånt jobb. Och var föga imponerad över fackets (HTF, om jag minns rätt) korståg mot deltidstjänster. Jag ville ju ha det så. ”Alla ska ha rätt till heltid” löd budskapet, men de enda som hade rätt till deltid var småbarnsföräldrar, under förutsättning att de redan var fast anställda.

Så kämpa gärna för heltidsjobb och heltidsjobbare, men glöm inte bort att det finns olika önskemål på arbetsmarknaden. För mig och andra som gillar att hålla på med olika saker kan det vara helt perfekt att jobba några timmar här och några timmar där. Eller överjävligt många timmar under kort tid, men det får man ju inte heller för facket. Det är tydligt att alla måste vilja ha och få exakt 40 timmars arbetsvecka hos en och samma arbetsgivare. Och inte timanställd, fast och låst ska det vara. För dem som vill, men tyvärr också för andra.

Lågaffektivt gaslarm

Unga inhalerar drivgasen från torrschampo på bibliotekets toaletter. Kommunens lösning: Lås toaletterna. För att ”markera”.

Kommer ni ihåg historien om killen som höll på att bli missbrukare, men som klarade sig eftersom toaletten han skulle punda i var stängd? Inte jag heller, för det har aldrig hänt. Vill människor droga sig kommer de alltid att hitta vägar att göra det. När jag var ung satt alkisarna och drack utanför kommunalhuset. Det ”löste” kommunpolitikerna genom att skruva bort parkbänkarna där. Det funkade inte den gången heller.

Men det här handlar inte bara om att samhället försämrar servicen för samhällsmedborgarna. Någonstans övergår samhällets ansvar för den enskilde till den enskilde. Även om denne är ung och dum. Jag har också ett hjärta och tycker att det är väldigt sorgligt när ungdomar köper ”magiska svampar” på nätet och dör när de drar i sig dem, eller bryter sig in på en banvall, klättrar upp på ett tåg och brinner upp efter att ha fått 14000 volt genom kroppen. Men vad ska vi andra göra åt det? Det måste väl ändå vara ungarnas och deras föräldrars problem?!

Samhället kan inte förebygga allt elände. Vi kan inte stänga ner alla offentliga toaletter, lika lite som vi kan förbjuda knivar, bilar, tändargas eller mediciner bara för att de kan missbrukas. Det är jättebra med information, varningsskyltar och kommunikation med föräldrarna. Hjälper inte det kanske en förolyckad kompis blir en tydligare signal på att man är på väg åt fel håll.

Tvätta ut eller in?

I en diskussion på Fru EB:s blogg ondgjorde sig Fru EB över att hennes familj slängde kläder med avigsidan utåt i tvättkorgen:

”Eftersom ingen i familjen vänder strumporna med rätsidan utåt när de slänger dem i tvättkorgen protesterar jag sammanbitet genom att inte vränga tillbaka dem när jag sorterar.”

Hon fick sympati och medhåll i kommentarsfältet, men mothugg från en skäggig bloggare:

”Nu kanske jag framstår som idiot. Jag ber om ursäkt på förhand och skyller på att jag inte gjort tvättning till religion, men jag har alltid tvättat alla kläder med avigsidan utåt eftersom jag inbillar mig att de håller längre då. Alltså vänder jag alla kläder, inklusive strumpor, ut-och-in innan jag slänger dem i tvättkorgen. Är det fel nu helt plötsligt?”

Jag vet inte hur jag lärt mig att vända kläder ut och in. Antagligen av min mor eftersom det var hon som lärde mig tvätta. När min världsbild nu ifrågasattes började jag gräva på nätet, och fann svar:

”1. It prevents damage to the outside of your clothing
‍2. It increases contact between the detergent and the dirtiest parts of your garment
‍3. It prevents lint and pilling from occurring on the outside of your clothing
‍4. It protects decorative elements of your clothing from damage”

Trean och fyran känns mindre viktiga eller inte aktuella för mig, men ettan säger mig att kläderna slits mindre vid tvätt ut och in, som jag misstänkte, och tvåan att de även blir renare, tvärtemot vad andra i Fru EB:s kommentarsfält menade.

Jag letade vidare och fann sida upp och ner med liknande råd. En pakistansk textilingenjör skrev att avigtvätt skyddar kläderna från missfärgning från plagg med lågkvalitativa färgningar, tvättmaskinstillverkaren Whirlpool bekräftar alla punkter ovan och säger att kläderna även bör torkas ut och in. De är också specifika med just strumpor:

”Yes, you should wash socks inside out in addition to pretreating the fabric as it can reduce odor retention. The interior of your socks can come into direct contact with dirt and sweat. Turning them inside out before washing allows the detergent to attack odors head on, which may provide you with a more thorough clean.”

Därmed är min världsbild återställd. Men någon annan gång är det tvärtom. Nyligen fick jag t ex reda på att man helst ska tända uppifrån när man eldar i vedkamin. ”Så här har vi alltid gjort” är ett riktigt dåligt argument som brukar få mig att ifrågasätta om personen också förespråkar häxbränning, slaveri etc. Nej, våga tänk i nya banor! Men vänd på strumporna innan du tvättar dem.

Föräldrastöd måste inte klema bort

Igår publicerade Affärsvärlden en krönika av Börspoddens John Skogman titulerad ”Sluta spara till era barn”. Läs gärna hela, den är både underhållande och tänkvärd. I stora drag handlar den om att barn förr eller senare måste lära sig att tjäna pengar och ta hand om sin ekonomi, och genom att föräldrarna sparar till deras första lägenhet, körkort etc, skjuter man upp det egna ansvaret.

Det är inte helt galet tänkt. Det finns absolut en risk i att lära sina barn att pengar är något som kommer lättvindigt. Bättre att de i tidig ålder får lära sig att pengar måste förtjänas än att de curlas tills de är 25. Men det ena måste inte utesluta det andra. Det finns fler sätt än att ösa pengar över barnen alternativt kasta ut dem på artonårsdagen (jag har för övrigt sett bägge exemplen i min bekantskapskrets).

Barn behöver gränser, det gäller även pengar. Undersökning på undersökning visar att det är bättre att ge sina barn en månadspeng att hushålla med än att ge dem pengar vid behov eller när de tjatar. Och sämst är såklart kombinationen, att ge dem ett ”fast” belopp och sedan ändå fylla på när pengarna är slut. Är de slut så är de slut till nästa förutbestämda utbetalningsdatum, det är ju inte så att de svälter utan att käka hamburgare med kompisarna eller fryser ihjäl utan vinterjackan de skulle köpt för studiebidraget.

Inte heller måste man visa ”att det ligger nära en halv miljon kronor på kontot och väntar” eller tillåta att det sparade kapitalet går till ”två veckor på Kos, följt av Roskildefestivalen och herpes”. Så länge pengarna är dina kan du öronmärka dem till kontantinsats, körkort eller bil, och anser du inte att ungen är mogen ansvaret vid 18 kan du pytsa ut dem under decennier.

Är du förälder - var förälder!

Dessutom har du väl något eget ansvar för att ungen blir en ansvarstagande vuxen? Det är ditt livs viktigaste uppgift och du har arton år på dig! Jag är själv precis en sån unge som Skogman pratar om, som fick hjälp till körkortet och en klumpsumma på kontot innan jag blev vuxen.

Men jag fick också lära mig pengars värde genom att jobba för pengar hemma, och gjorde jag slut på vecko-/månadspengen fick jag ingen krockkudde i form av ett extra bidrag. Jag hade sommarjobb, som jag dessutom fick skaffa mig själv. Jag har gjort dåliga investeringar, eller rättare sagt köpt skit, men när jag var arton var jag ändå vuxen ansvaret att ta hand om mina pengar och det blev varken Kos, Roskilde eller herpes för dem. Om John Skogmans barn inte klarar det vill jag – med risk för att låta som Joakim Lamotte – fråga: Var är föräldraansvaret?

Höjda matpriser ger högre medvetenhet

Höjda matpriser tycks ge ändrade vanor. Arla har noterat att fler konsumenter letar i deras recept för billig mat och en undersökning gjord av Swedbank säger att fler handlar extrapriser och i lågprisbutiker.

Det är ju inte bra med höjda priser, men dessa reaktioner ser jag som sunda. Om det stämmer. Swedbank-undersökningen är självrapporterade uppgifter. Där finns alltså inga fakta på förändringen, det är konsumenterna själva som berättar om sina förändrade konsumtionsmönster. Samtidigt som de säger sig välja bort halvfabrikat och laga mat från grunden säger de sig äta mindre hälsosamt, vilket inte helt går ihop.

För det viktigaste är inte att leta efter billiga recept. Den viktigaste förändringen man kan göra är att överhuvudtaget laga maten själv. Sedan kan man naturligtvis även ta hänsyn till vad som är billigt. Är det något i receptet som är dyrt – testa att byta ut det mot något billigare. Och från andra hållet, är det något som är billigt i butiken – köp det och hitta ett recept där det passar.

Det ska nog bli mat av detta med.

Det är säkert många som redan gör så, och fler kommer det bli i takt med att priserna stiger. Samtidigt tror jag att det är en stor grupp som aldrig lagar mat från grunden (vad de än säger till Swedbank). Många verkar nästan vilja ha en klapp på axeln för att de köpt hem färdigmat och ställt i mikron, istället för att ringa och få varm mat hemlevererad till dörren. Finns det någon prisnivå som skulle få dem att surfa fram billiga recept? Jag är inte säker på det. Kanske om alternativet är svält.

Jag smälter vax

En gång om året, på vintern när bina inte är ute och flyger, smälter man vax som biodlare. Det är t ex vaxkakor i ramar som gjort sitt för att de är för mörka eller som gick sönder i slungningen, och täckvaxet som bina satt på celler de tyckte var tillräckligt torra och som jag skrapade bort när jag skulle slunga honungen.

Allt detta restvax smälts ner. Det finns lite olika sätt, men jag tar en stor kastrull och häller 7-10 cm vatten i botten och börjar värma vax i den. Vax smälter vid 70 grader och bör inte gå över 85 grader för då mister den lite av sin arom. Så det ska inte stormkoka. Successivt häller man ner vax i kastrullen och rör om tills det smälter.

Det vanliga är väl att göra detta på en elspis, men med de här elpriserna gör jag det hellre på vedkaminen. För det tar en stund, vilket är ett av flera skäl att man gör detta på vintern då man kan få nytta av värmen. Ett annat är att vaxrester inte ska hällas i avloppet för då kläggar det igen. Istället häller jag ut bottensatserna på gräsmattan. Vore bina igång hade de då flockats kring utslagsplatsen eftersom den luktar vax och det är inte helt lyckat.

När vaxet smält häller jag det i en hink där vaxet flyter upp till ytan där det kommer att stelna. Vatten sjunker till botten och däremellan hamnar skräpet. Det är smuts, träflisor, rester av gamla bin och annat som hamnat i vaxet.

När kakan stelnat och svalnat vänder jag hinken uppochned. Vattnet rinner bort och kvar blir en lite ful vaxkaka med smuts på, särskilt på undersidan. Skräpet skrapar jag bort med en biskrapa eller en vanlig spackelspade.

Kakan smälts om igen och så upprepas processen tills man tycker att vaxet är tillräckligt rent. För mig tyckte jag att två gånger räckte, men då hällde jag det genom en sil andra gången, annars hade jag behövt en tredje vända.

Vad gör man då med det rensade vaxet? Man kan tillverka hudsalva fast jag tror inte att det får säljas för människobruk. Kallar man det däremot för tassalva går det fint. Eller så gör man möbelpolish av det, eller vaxljus. Man kan också tillverka nya vaxkakor genom att hälla vax i en maskin som påminner om ett våffeljärn. Biodlare jag pratat med tycker att det är mer jobb än det är värt, bättre att köpa färdiga kakor som man sedan smälter in i sina träramar, och lämna sitt eget gamla vax i inbyte.

Jag har precis köpt plastramar. Dessa ska rollas med vax för att hjälpa igång bina, och om det försöket blir lyckat behåller jag vax till det. Annars säljer jag vaxet. Timlönen blir inget vidare, men vax är en bristvara, så det jobbet får man ta ändå. Man får i alla fall runt 200 kr/kg. Jag fick med gammalt vax med bina jag köpte i våras, så jag har ingen koll på vad det ”ska” bli, men den här gången fick jag 4,25 kilo.

Skönt att få det gjort, men nu börjar jag vara väldigt klar för en ny biodlingssäsong. Ge mig vår nu!

Gratisjobb i praktiken

Jag har inget principiellt emot praktikplatser, provjobb och andra mer eller mindre obetalda jobbvarianter om bägge parter är med på det. Att under kort tid jobba gratis eller för en symbolisk summa kan vara ett perfekt sätt att komma in i en bransch som annars hade krävt flerårig utbildning och/eller en massa kontakter.

Det betyder inte att jag tycker att företag ska kunna utnyttja ”praktikanter” för att göra fullgott arbete och sätta det i system som Acne tycks ha gjort. Så vem drar gränsen? Det gör arbetstagaren.

Om någon är villig att göra ett jobb mer eller mindre gratis kommer du inte få betalt för att göra det, förutsatt att du inte gör det mycket bättre. Ingen lagstiftning i världen kommer att kunna hindra arbetsgivare från att utnyttja folk som låter sig utnyttjas. Därmed inte sagt att man inte kan försöka. Men i slutändan är det ändå den enskildes ansvar att sätta gränsen.

Det där får man känna av själv. Som komiker drabbades jag ofta av artistbokare som hade ”ett gig som inte ger så bra betalt, men som kan leda till fler”. Mm, fler gig som inte heller gav bra betalt eftersom den som tog dåliga jobb från den bokaren hade fått frågan igen nästa gång de haft en kund utan pengar. När man känner att det inte ger tillräckligt med pengar eller något annat (meriter, kontaktnät, kunskaper...) tackar man nej. Eller så gråter man ut i media. Oklart vad man tjänar på det sistnämnda om man inte också följer upp det med handling, att tacka nej till för dåliga avtal.