Jag fick ett brev

Jag får alltid en olustkänsla när jag får ett myndighetsbrev. Ibland är det ren skräck, särskilt när det är från Skatteverket. Det kommer åtminstone inget bra med dessa brev. Ska vara skatteåterbäring då, ifall jag av oförstånd eller misstag betalat in för mycket skatt och därmed lånat ut pengar till alldeles för låg ränta, men det händer lyckligtvis inte så ofta.

Nu är det överhuvudtaget sällan jag får brev från svenska myndigheter eftersom jag flyttade ut ur landet för två år sedan, men det händer. Denna gång var det från Försäkringskassan och dem har jag nästan aldrig haft något otalt med. Jag har inte fått pengar av dem på den här sidan millennieskiftet, så då vill de nog inte heller ha pengar av mig. Nej då.

Notera datumet. Inte för att posten brukar slå hastighetsrekord numera, men jag fick det 23 oktober, så vi snackar 21 månaders leveranstid. Inte illa för ett förstaklassbrev. Eller jo. Nu kan jag i och för sig inte tänka mig att det varit på väg sedan förrförra vintern, jag tror att Försäkringskassan skickade det i förra veckan.

Varför de gjorde det är en större gåta. ”Vi har fått information från Skatteverket”. Ja, det hade väl varit konstigt annars, jag är ju inte irakisk försvarsminister. Det intressanta kommer sedan:

”Vi har noterat uppgiften, men inte beslutat om du är försäkrad i Sverige.”

Så varför skriver ni då till mig? Det är väl inte Försäkringskassans uppgift att informera om beslut från Skatteverket (särskilt inte efter två år)? Det borde vara Skatteverkets, men i praktiken fick jag informationen om att folkbokföringen var klar genom att Svenska Spel berättade för mig att de stängt mitt konto hos dem.

”Det kommer vi att göra om du ansöker om en ersättning eller ett intyg från Försäkringskassan.”

Hade det inte varit logiskt att vänta på det då? Om jag skriver till Försäkringskassan och berättar att jag är sjuk och vill ha sjukpenning (något jag inte gjort sedan 1992), då hade de kunnat svara att de ska utreda om jag verkligen har rätt till pengar. Det troligaste är ju att en person som inte bott i Sverige sedan Stefan Löfven var statsminister aldrig kommer att kräva ersättning från svenska Försäkringskassan!

Kanske tycker ni att jag tramsar nu, men här sitter alltså myndighetspersoner och ”noterar” saker och ”informerar” om att ifall jag skulle ansöka om ersättning kommer de ta ställning till ansökan. Under tiden kan jag ringa kundcenter om jag har några frågor. Jag har en: Har Försäkringskassan för många personer anställda?

En halv frukt

Vuxna som kallar mellanmål för mellis har jag svårt att ta på allvar, oavsett om de är kommunala kostchefer eller något annat, men nu kan vi läsa att en förskola i Vallentuna bara serverar en halv frukt per dag till barnen. Det framgår inte riktigt varför, men man kan väl förmoda att det är en budgetfråga även om man också nämner svinn, att barnen inte äter upp om de får för mycket. Jag har några tankar som i vanlig ordning inte nämns i texten så jag tar dem här istället:

En halv frukt kostar högt räknat 2 kr. Har de hundra barn (svårt att kolla eftersom artikeln inte ens nämner förskolans namn) snackar vi om en besparing på max en tusenlapp i veckan. Det är inte ens på promillenivå i budgeten och räknar man med kostnaden för att ta beslutet och den tid de nu får lägga på att snacka om det i media är det kanske inte ens en besparing förrän framåt sommaren.

En förälder i artikeln låter som att frukt på dagis är en mänsklig rättighet. Jag kanske är omänsklig nu, men tycker de att det är viktigt att deras barn äter mer frukt kan de köpa egen. Har de inte råd med det var det dumt att skaffa barn.

Ett annat spår som nämns, men inte följs upp, är ”föräldrarna uppmanades att ta med frukt från trädgården till förskolan för att dryga ut det som förskolan serverar”. Även om förskolan skulle ligga mitt i Vallentuna centrum gissar jag att många av barnens föräldrar har dignande äppelträd och bara skulle bli glada att få hjälp med att äta upp frukten. Barnen kanske kan ta en promenad dit och skörda själva. För barn rör sig väl fortfarande, eller är allt utom fruktstund och tupplur diskriminerande mot lama?

Laman: "Hur blev jag inblandad?! Och vad är det där för konstig get?"

Detta känns hur som helst som ett icke-problem för alla inblandade. Såväl kommun och förskola som föräldrar borde ha råd med hela frukter, så hade de sluppit en halvt obegriplig artikel om sin initiativlöshet.

Kundvagnskrockad bil

En kvinna som fått sin bil förstörd (hennes bedömning) av kundvagnar utanför Gekås i Ullared kräver företaget på pengar eftersom:

”Det har hänt på deras parkering och det är deras kundvagnar som orsakat skadan.”

Att hon inte stämmer statsministern eller kungen när hon ändå är igång. Det var ju i deras land det hände. Jag fattar att det är surt att betala självrisk för skador man inte orsakat själv, men man kan inte gå runt och peka på vem som helst för att hitta syndabockar. Jag har lärt mig att den enda man kan ändra på är sig själv, så vad kan hon göra åt situationen?

Här kommer ett spartips. När du kör bil till ett köpcentrum – parkera långt från entrén, ju längre desto bättre. Ska du köpa något tungt eller otympligt kan du överväga att göra ett undantag, men vanligtvis mår du bara bra av att gå den där minuten det tar att promenera över parkeringen. Den tiden får du förresten tillbaka genom att du kommer kunna öppna dörrarna på vid gavel när du ska packa bilen, för längst bort på parkeringen står bara du.

Särskilt när det är stängt.

De andra krånglar sig fram så nära de bara kan och här har du den stora vinsten av att parkera långt bort. Då minimerar du risken att bli krockad, av bil, kundvagn eller bara ett barn med en glasstrut och dåligt utvecklad koordinationsförmåga. För jag blir också förbannad när jag fått en repa i lacken eller ett krossad bakljusglas. Men sker det för att du skohornat in din bil mitt i smeten är du delskyldig. Kanske borde den arga kvinnan på Gekås skicka räkningen till sig själv.

1,3 miljoner svenskar lider på jobbet

Det låter fruktansvärt att var fjärde svensk arbetare har hälsobesvär relaterade till jobbet, och att de ofta lett till sjukfrånvaro. Lite mindre illa när jag läser att den vanligaste ”åkomman” är trötthet. Hand upp den som aldrig varit trött pga jobb.

Men det är också vanligt med fysisk värk, koncentrationssvårigheter och ångest, så det finns även riktiga problem. Inte sällan gnetar folk på tills det ger bestående åkommor. Jag tror att alla känner någon som gjort det valet, vare sig det lett till utbrändhet eller förslitningsskador, och det värsta är att det i de allra flesta fall är helt onödigt.

Lider du på jobbet – sluta! Det gäller förresten även om det inte leder till bestående skador. Livet är för kort för att gå runt och vantrivas en tredjedel av sin tid. Nu menar jag inte att man ska säga upp sig så fort det tar emot lite, då hade jag inte haft något jobb i mer än några veckor, men ni fattar vad jag menar. Det ska vara gott att leva, eller åtminstone uthärdligt.

Jag vet, lätt för mig att säga som inte har tre barn och huslån, men alla kan utifrån sina förutsättningar jobba på att skaffa sig lite större rörelsefrihet. Kanske kräver det inte ens en ekonomisk buffert, det kan räcka med ett kontaktnät där man ”vet” att det finns ett annat jobb om man får behov för att ändra inriktning i livet. Om var fjärde svensk har ett jobb de till slut inte ens orkar gå till är världen galen.

Stockholms-OS

Priset i taskig tajming går denna vecka till Sveriges Olympiska Kommitté som anser att Stockholm vore en bra plats för OS. Förut har man ansökt om sommar-OS, men eftersom det är mycket sämre ekonomi med vinter-OS faller det sig naturligt att man ansöker om det istället.

Räknar man in Åre och Östersund i olika konstellationer kan Sverige vara det land som slängt in flest OS-ansökningar utan att få det, så det kanske inte var oväntat att de skulle försöka igen, men tajmingen kunde antagligen inte vara sämre.

”Vet du vad du har, Hedlund?”

Förutom att svenskar precis skjutits på väg till idrottsevenemang och antagligen inte gjort svenskarna mer sugna på att vifta med flaggor verkar Stockholmspolisen ha nog att stå i utan tiotusentals turister och journalister. Till och med Svenska kyrkan har av säkerhetsskäl börjat rata Stockholm till förmån för Oslo och de borde ju ändå ha Gud på sin sida!

Min största invändning är ändå ekonomisk. Nästan inte ett enda vinter-OS har gått med vinst. TV-rättigheterna är knappt värda någonting. Detta eftersom både Nord- och Sydamerika är helt ointresserade av såväl curling som bandy. Det är bara Nordeuropa som bryr sig och om Ryssland inte får vara med (ingen vet hur världen ser ut 2030) återstår i stort sett bara Norden.

”Enligt SOK behövs inga nya anläggningar och det är just nya anläggningar som drar iväg när det gäller kostnader.”

Ja, varför låta verkligheten hindra pampars vilja att framhäva sig själva på skattebetalarnas bekostnad? De har säkert redan dragit iväg och byggt rodelbanor och annan skit, så nu kan de lika bra löpa linan ut. För stockholmarnas skull hoppas jag att andra städer mutar delegaterna bättre den här gången också.

Den sista idioten är inte varnad

Jag har inte åkt taxi på många år. Svarttaxi har jag aldrig provat och har ingen lust att göra det heller, men jag ställer mig tveksam till uppgiften om att ”turister luras” av att de inte vet hur en taxi ser ut. De ser ju ungefär likadana ut i minst fyra världsdelar och har så gjort i många decennier.

Men jodå, ”alla turister har kanske inte lika bra koll”. Intervjun med Visit Stockholms vd i länken ovan är stor humor. Hon menar att stockholmarna bör hjälpa turister att inte, av misstag, hoppa in i en svarttaxibil. Detta genom att ”skapa en miljö där man kan få tillgång till den här informationen”. Att hon står och hånler under hela inslaget samtidigt som hon låter som att hon vänder sig till förståndshandikappade förstärker skrattfesten.

Det behövs tydligen skriftliga informationsbroschyrer och varningsskyltar för precis allting numera. Annars kissar folk på högspänningsledningar, lämnar ut sina kortuppgifter och lösenord till främlingar och försöker folk rosta bröd i badkaret. Snart skickar myndigheterna ut regelbundna ”OBS! Var inte dum i huvet”-sms.

Ärligt talat. Om folk väljer svarttaxi tror jag att de gör det för att spara pengar. Inget jag skulle rekommendera, även om det finns exempel även på vanliga ”vittaxichaufförer” som kör drogpåverkade, utan körkort och avslutar resan med att våldta och råna kunderna under pistolhot, men jag tror inte att fler kommer att lyssna på mina rekommendationer än de gör på Visit Stockholms. Men om någon lyssnar är mitt råd, nu och alltid: Var inte dum i huvet.

I huvudet på en klimatpsykolog

Det här kan ha var det dummaste jag läst idag.

”I takt med att second hand blir allt mer lättillgängligt kan det – som skulle vara en miljöinsats – få en oönskad bieffekt.

– Det finns risk att man använder det miljövänliga köpet för att rättfärdiga miljöskadligt beteende, säger klimatpsykologen Frida Hylander.”

Har jag förstått detta rätt? Risken är alltså att Generation Greta-våp shoppar saker de egentligen inte vill ha genom att rättfärdiga köpen med att de alltid kan sälja vidare? Jag vet inte om jag är unik, men bortsett från aktier och bilar har jag aldrig i hela mitt liv köpt någonting med avsikt att sälja det vidare. Om man redan vid köpet funderar på att sälja skulle jag ge spartipset att behålla pengarna. Det är inte lag på att köpa allt man har råd med!

Och tror denna ”klimatpsykolog” (jag vill inte ens veta vad hon gör på dagarna) att konsumenter köper saker med avsikt att vara miljövänliga eller göra en miljöinsats? Vad röker hon då (och vad ger det för utsläpp)? Jag tvivlar inte på att en del tänker på hur deras köp påverkar miljön, och möjligen (men nu är vi nere på promillenivå) försöker att handla mindre miljöskadligt.

Skitsnack.

Kolla hur mycket ren skit som importeras från Kina, alla klädesplagg som används 1-2 gånger eller direkt slutförvaras i garderoben. Säg sedan att miljön eller – ännu galnare – klimatet finns i genomsnittskonsumentens ekvation. Jag må ha en negativ syn på konsumtionssamhället, men jag lever åtminstone i verkligheten.