Det låter fruktansvärt att var fjärde svensk arbetare har hälsobesvär relaterade till jobbet, och att de ofta lett till sjukfrånvaro. Lite
mindre illa när jag läser att den vanligaste ”åkomman” är
trötthet. Hand upp den som aldrig varit trött pga jobb.
Men det är också vanligt med fysisk
värk, koncentrationssvårigheter och ångest, så det finns även
riktiga problem. Inte sällan gnetar folk på tills det ger bestående
åkommor. Jag tror att alla känner någon som gjort det valet, vare
sig det lett till utbrändhet eller förslitningsskador, och det
värsta är att det i de allra flesta fall är helt onödigt.
Lider du på jobbet – sluta! Det
gäller förresten även om det inte leder till bestående skador.
Livet är för kort för att gå runt och vantrivas en tredjedel av
sin tid. Nu menar jag inte att man ska säga upp sig så fort det tar
emot lite, då hade jag inte haft något jobb i mer än några
veckor, men ni fattar vad jag menar. Det ska vara gott att leva,
eller åtminstone uthärdligt.
Jag vet, lätt för mig att säga som inte har tre barn och huslån, men alla kan utifrån sina förutsättningar jobba på att skaffa sig lite större rörelsefrihet. Kanske kräver det inte ens en ekonomisk buffert, det kan räcka med ett kontaktnät där man ”vet” att det finns ett annat jobb om man får behov för att ändra inriktning i livet. Om var fjärde svensk har ett jobb de till slut inte ens orkar gå till är världen galen.
Världen ÄR redan galen, på alla sätt och vis sedan länge...
SvaraRaderaHåller mig undan den så gott det går.
Anna-Karin
Haha! Det var det minst galna jag hört på länge.
RaderaHa ha ha! Hålla mig undan världen, den var bra. Den kopierar jag:)
RaderaJag försöker själv leva en del efter det. Jag kan t ex inte skapa fred i Mellanöstern. Jag kan läsa om eländet i några minuter, men sedan mår jag bättre av att göra något annat.
RaderaDu har med andra ord ingen prenumeration på någon meningslös tidning, eller? För vill du må som en prins, då ska du helst avstå media, men det vet du.
RaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Bara tidningen Birøkteren, om norsk biodling.
RaderaJa det är skrämmande siffror men inte förvånande. Att jobba är ingen picknick när man har chefer o wannabe chefer o oduglingar runt sig... Har man inga bra och duktiga kollegor alls måste det vara ett helvete. Att sen i sverige ett livslångt arbetsliv i många fall inte ger märkbart högre pension än för en som aldrig jobbat är den ultimata nedvärderingen och den totala respektlösheten.
SvaraRaderaKollegor och chefer gör en himla skillnad.
RaderaMan kan säga att det är viktigare att välja chef före företag när man är på jakt efter nytt.
SvaraRaderaInte bara chef - kollegor, organisationsform, allt. Själv hade jag nog gärna valt bort kontorslandskap.
RaderaAv en ren händelse skrev jag igår ett blogginlägg med tema i samma riktning. Dagligen diskuterar jag med både mig själv och andra arbetslivets villkor.
SvaraRaderaEn del av mina kollegor hänger sig kvar tack vare det där kontaktnätet med möjlighet till nytt jobb snabbt, andra pratar om att sluta men har inget kontaktnät. Själv surfar jag vidare i den nedåtgående Malströmmen tack vare möjligheten att gå hem direkt om det anses nödvändigt.
Bra inlägg Sparo. Du gör det bra.
Du är så försynt, så jag får väl pusha för ditt inlägg själv:
Raderahttps://northernlightsinvestment.blogspot.com/2023/10/skitstorm.html
Det här inlägget träffade nära, men till skillnad från ditt scenarie har jag bara två barn och därför lägre bidrag, så jag behöver nog skaffa en till innan jag har råd att säga upp mig...
SvaraRaderaSkämt åsido, kan jag inte annat än att hålla med dig!
Jodå, man får säga emot också :-)
RaderaInsåg tidigt att den enskilt viktigaste faktorn för mitt eget mående var jag själv. Och i förlängningen så var det också den ekonomiska biten. Att inte vara orolig för att inte få ihop ekonomin om man blir av med jobbet, eller bara går på stående fot för att man fått nog på en arbetsplats.
SvaraRaderaAlltid sett till att jag ska kunna leva något år utan inkomster om det sker. Bara den tryggheten tror jag gör att jag är en bättre anställd, kanske inte alltid älskad för jag vågar vara obekväm… Men ibland behövs det någon obekväm för att få till förbättringar
En del behöver otrygghet som drivkraft. Säger de i alla fall. Jag gör det inte, jag är mer produktiv och kreativ om jag inte har kniven på strupen.
RaderaMin erfarenhet är att det ofta är ett relativt litet antal idioter som tar sitt meningslösa jobb på för stort allvar som är den största källan till vantrivsel på jobbet. Dom lägger sig i, baktalar och obstruerar smartare människor/chefer.
SvaraRaderaJag har upplevt bägge varianterna, anställda "på golvet" och chefer som är på helt fel plats. Cheferna tjänar åtminstone rejäla pengar, så dem har jag lite mer förståelse för. Men bara lite.
RaderaJag tycker det är lättare hantera jobbiga chefer eftersom det trots allt är dom som bestämmer. Men börjar jag klubba kollegerna får jag sparken även fast dom förtjänar det.
RaderaFast kollegorna kan man förhoppningsvis bara ignorera, det är svårare med cheferna. Men jag har varit med om tvärtom också, någon chef vars inflytande inte drabbat mig, och då kan det också vara underhållande.
RaderaJag har insett att det är lättare att stå ut med dumheter när man har så man klarar sig i något årtionde eller två.
SvaraRaderaMen en bra chef gör helt klart stor skillnad ändå.
Ja, mycket lättare! Då kan idioter på jobbet nästan vara lite skojigt.
RaderaJag tror inte att jag någonsin blivit trött av att jobba, det är fritiden
SvaraRaderasom tröttat ut mig. Dålig sömn, mycket att göra hemmavid, trädgård
och barn.
Kan nämna att jag jobbat i affär, lärare, dövblindtolk, assistent, syntolk + en kort period som "tant" i ett uppehållsrum.
De flesta av de där jobben hade jag nog mest blivit stressad av. Själv har jag blivit trött av udda arbetstider: natt på kontor, uppträtt sena kvällar och ska med ett tåg klockan 7 på morgonen efter fyra timmars sömn, och att i flera år behövt gå upp 5.30 på morgonen. Och när jag jobbat så mycket övertid att jag helt enkelt inte hunnit sova tillräckligt. Men det känns ändå som ett futtigt problem jämfört med förslitningsskador och annat elände man kan få på jobbet.
RaderaUnder småbarnstiden var jobbet underbart! Så skönt att få en break! Sådan källa till att samla energi o ha koll o kontroll på allt. Var minstlika effektiv som innan.
Radera/JB
Nu var jobbet bara en mycket liten delmängd i det att jag gick in i väggen för tio år sedan, många andra delar av livet som kraschade samtidigt
SvaraRaderaSkäms över att jag tänkte att det var hittepå och latmaskeri innan, det är i högsta grad verkligt och livsförändrande.
Lyssna på kropp o knopp o undvik!
/JB
Jag har varit rätt nära den där väggen själv (inte heller mer än till en liten del jobbrelaterat) och försöker verkligen undvika den nu.
RaderaDet låter jättebra, jag borde inte sitta som bror duktig o säga att det inte är värt det för att gå på o pusha sig, men det är inte värt det.
Radera/JB
Nej, men det är svårt att veta var gränsen går.
RaderaSå djälulskt, speciellt när man jobbar i en grupp, vill ju inte vara ankaret..
Radera/JB
Det allra viktigaste är att ha bra kollegor som man kan bolla med. I ett land där jag jobbade hade jag en amerikansk kollega, vi hade helt olika jobb men pa samma företag. Vi träffades över ett glas vin eller tva, gnällde av oss s.a.s. och sen kunde vi ga vidare. Vi har fortfarande kontakt efter 25 ar.
SvaraRaderaI ett annat land var det vanligt att ha aw flera ggr i veckan, vi hade t.o.m. en bar pa firman som var öppen varje fredagskväll, den drevs av kollegor ideellt och allt var till självkostnadspris. Där kunde man ventilera med vettiga medarbetare pa olika nivaer i hierarkin.
I ett tredje land köpte jag som chef in en back öl pa fredagen och sen snackade vi i teamet och de andra som ville vara med om allt och inget.
Jag tror det är viktigt att kunna umgas med alla sorter fran lägre positioner till de högsta, och förstas behöver inte alkohol vara inblandat även om det hjälper. Det viktiga är att träffas och att ha en öppen kommunikation. Sa tycker jag iaf.
/Annika
Jag är själv mycket skeptisk till alkohol i jobbsammanhang, har nästan bara dåliga erfarenheter av det. Och känner inte nödvändigtvis att man behöver umgås privat med kollegor, det kan flyta bra ändå. Jag tror att det allra viktigaste är att man har rak kommunikation och tar tag i problem innan de hinner växa sig stora.
RaderaDär tycker vi olika. Jag menar inte att man maste umgas med alla privat, men det hjälper att lära känna varandra om man av och till träffas privat utanför arbetstiden med de man känner att man gillar. Det kan vara svart att ha en rak kommunikation och ta tag i problem som du nämner när man bara har en relation pa jobbet.
Radera/Annika
Rak kommunikation tycker jag att man kan ha med alla, från familjemedlemmar till kassörskan på Apoteket.
RaderaJa det är viktigt med vilken chef och vilka kolleger man har. En chef som var hyfsat bra gick i pension. den nya kunde ingenting om vår verksamhet men var i karriären. Alla tyckte att han var bra, för han hade det ryktet från sin förra arbetsplats.
SvaraRaderaSjälv skulle jag jobba nära denna nye och försökte under lång tid få reda på hur han ville att vi skulle samarbeta. Fick aldrig någon respons. Fanns flera saker som gjorde att jag dels lämnade själv, men dels även flyttades från denna tjänst. Nu har denna chef gått vidare i sin karriär och alla som för tre år sedan sa att han var så jättebra håller nu med mig om att det är skönt att slippa honom.
Jag vet inte riktigt om jag lider på jobbet, men jag har fruktansvärt långtråkigt. Har precis skickat iväg en ny ansökan till ett annat ställe. Håller tummarna för att det kan bli något.
Funderar samtidigt om jag ska plugga något intressant till våren (som jobbet betalar). Frågan är bara VAD!
Jag känner tyvärr både igen chefen (på väg uppåt i karriären) och påhejarna (som helt ogrundat tycker att personen är bra för att de känt det på sig och vägrar tänka om).
RaderaJag håller tummarna för att du hittar något roligare att göra, hur som helst.
Har jobbat heltid inom ett akademiskt yrke i två år. Det var hemskt. Nu är jag tjänstledig, blir försörjd av min pojkvän och försöker komma på ett alternativ till att jobba heltid inom det jag är utbildad till.
SvaraRaderaTrist, men samtidigt bra att du inte bara nöter på med något som egentligen inte passar dig. Alltför många gör det, för att de inte vågar eller känner att de kan göra något annat. Hoppas att det löser sig.
Radera