”Vi går till botten där vi står”

Nordnets sparekonom Frida Bratt har skrivit en debattartikel. Jag fattar hur det gått till. Gängkriminalitet är på allas läppar och genom att skriva om det i en större tidning för man upp Nordnets namn på agendan. Vidare förstår jag att det inte är Bratt som satt den fåniga rubriken ”Gängvåldet kan få enorma konsekvenser för ekonomin”, men det blir lite som ”Titanic-resenär: 'Mina strumpor är fuktiga'”.

Hela artikeln är otroligt tam med formuleringar som ”När staten upplevs tappa kontrollen” och ”Det finns även risk för att turismen drabbas”. Det låter som att Sveriges problem uppstod kring 2015 eller ännu senare. När politiker säger ”Vi såg det inte komma” är det en försvarsmekanism för att slippa bli kölhalade. Sparekonomer borde inte behöva den säkerhetslinan utan bör säga som det är för att inte framstå som nyvakna.

Men om vi bortser från allt det och tar farhågorna punkt för punkt så pekar hon på följande:

1. Ett kriminellt gäng med medelhög eller låg våldsnivå kan kosta samhället en halv miljard, en enskild gängkriminell i snitt 23 miljoner.
2. Industrin säger att det blivit svårt att rekrytera utländsk expertis eftersom kompetensen är rädd för att flytta till Sverige. Det finns också risk att kompetens och talang lämnar landet.
3. Kronan påverkas av ”en Sverigebild präglad av rubriker om våldsattentat och utmanande säkerhetsläge”.
4. Turister kan välja bort Sverige efter att ha läst svenska nyheter.
5. Det lokala näringslivet drabbas av att klaner driver vårdcentraler och serviceinrättningar.

Siffrorna är svåra att bedöma, men jag skulle vilja säga att den som inte håller med om övriga punkter ljuger, för omgivningen och/eller sig själv. I punkt 3 hade jag dock bytt ut ”en Sverigebild” mot ”ett Sverige”). Punkt 2 (som bekräftas av Stockholms Handelskammare) och punkt 4 skulle jag vilja symbolisera med denna bild av en enda dags nyheter på svt.se, en nätsida som inte precis är känd för att försöka överdriva problemen med kriminalitet i Sverige. Hade du själv valt att frivilligt resa hit:

Så vad gör vi? Själv valde jag punkt 2 (även om jag varken tillhör gräddan inom kompetens eller talang). Det vi alla som bryr oss om Sverige kan sluta göra idag är att beskriva ett regelrätt inbördeskrig som att ”staten upplevs tappa kontrollen” med lösningar som ”vi borde satsa mer resurser på integration”. Det fanns en tid då Sverige var där, men det är varken nu eller 2015, snarare 1980.