Ny idiotprodukt i matbutiken

Idiotköp i mataffären var något av det första jag bloggade om, för sju år sedan. Jag har upplevt en hel del dumma grejer sedan dess, men nu kan jag inte tiga längre. Detta efter att ha sett ”kakmjöl bakpulver” från Kungsörnen.

”Kungsörnen Kakmjöl, Self Rising, med bakpulver från Lantmännen innehåller bakpulver och extra vetestärkelse vilket gör det perfekt för sötare bakverk. Med detta mjöl får du lite extra hjälp på vägen när du vill baka luftiga sockerkakor, spröda småkakor och porösa kaffebröd. Du skippar helt enkelt bakpulvret i dina recept, mjölet kallas även ibland för Self Rising Vetemjöl. Detta mjöl är en del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram, ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan. Det innebär att när du väljer att baka med detta mjöl bidrar du till att Lantmännen kan odla spannmål med mer hållbara metoder.”

Otroligt hur man kan få in så många floskler i en text om ett mjöl. ”Self rising” var de så nöjda med att de skriver det två gånger. Det är inte magi, det är bakpulver. Att få bröd att resa sig är liksom bakpulvrets grej. ”Du skippar enkelt bakpulvret i dina recept”. Låter rimligt när det är bakpulver i mjölet, lite som att man inte behöver tillsätta lingon till lingonsylten. ”Del av Lantmännens Klimat & Natur odlingsprogram”, nu fattas bara referensen till ”oberoende forskningslaboratorier”.

Detta bygger upp till det riktiga bottennappet, ”ett mjöl som är odlat med lägre klimatpåverkan”. Om det ens är möjligt skulle väl detta gälla allt Kungsörnen-mjöl? Det faktum att de blandat vetemjöl med vetestärkelse och en skvätt bakpulver är inte svaret på världens samtliga miljöproblem. Skärp er!

Vem köper då detta? Osäkra människor som inte brukar baka? Kanske någon som läser ett Kungsörnen-recept med ”kakmjöl” och inte vågar översätta det till riktiga ingredienser? Jag vet inte, men det kostar. Den här klimatfloskeldyngan kostar mer än dubbelt så mycket som vanligt vetemjöl i samma butik. Om de inte blir tvungna att ge bort skräpet.

Cykeltjuv och polis

Varje år polisanmäls 70000 cykelstölder. Gissningsvis är det mångdubbelt fler som inte anmäls eftersom enda anledningen att anmäla en cykelstöld är för att få ut försäkringspengar. Polisen utreder inte brotten och gör heller ingenting för att beivra dem. Förr fanns åtminstone patrullerande poliser som kunde ge en avskräckande effekt, men när såg du senast en polis bekämpa annan brottslighet än fortkörning och rattfylla?

Vem vågar ställa cykeln här?

Polisen tycker ändå att du ska anmäla. De använder ju antalet anmälda brott i sina budgetförhandlingar, och när anmälan väl är nedskriven och (i samma sekund) nedlagd kan de bocka av att de gjort ännu en polisutredning.

I Sverige påstås ofta att anledningen till högre antal ouppklarade brott är ”ökad anmälningsbenägenhet”. Jag är tvärtom övertygad om att allt färre orkar göra polisanmälan. Dels vill man inte sitta en timme i telefonkö, dels kan man vara nästan säker på att utredningen läggs ner innan den startar, eller åtminstone att brottet aldrig blir löst. Jag anmälde när jag behövde ett referensnummer till försäkringsbolaget. När jag frågade vad polisen tänkt göra åt själva brottet blev de irriterade. ”Du är ju försäkrad!”

Jag fattar att polisen inte utreder cykelstölder. De har ju svårt att få loss resurser till mord, åtminstone har de svårt att lösa dem. Samtidigt ger det viktiga signaler. När jag bestämt mig för att flytta från Sverige övervägde jag Åland, bl a för att jag hörde att där utreds fortfarande cykelstölder. De visar 1. att polisen fortfarande är en garant mot laglöshet och 2. att antalet brott är hanterligt.

Jag har ingen lösning (mer än att inte ställa ifrån mig en dyr cykel i Sverige). Ökade resurser till polisen tycks inte hjälpa. Knappast fler poliser heller, förresten måste de ju ständigt sänka kompetens- och begåvningskraven för att ens få tag i folk som vill söka till Polishögskolan. Men hur galet det än låter tror jag att uteblivet beivrande av cykelstölder kan ge fler grova brott.

Odlingsåret 2023 – sponsrat av Impecta

Årets sista odlingsinlägg, om att alla grönsaker nu är skördade, frysta, konserverade eller torkade. Men också om Impecta, en av Sveriges största frödetaljister. Häng med så kommer kopplingen att klarna.

I början av november blev den sista skörden av årets odling bärgad. Det sista som plockades in var morötter. Jag har skördat morötter hela hösten, men när det började bli frost på nätterna tömde jag odlingslådan helt.

Före och efter grovtvätt utomhus.

Morötter var en av de mer lyckade odlingarna. Det blev riklig skörd och smaken är otroligt mycket bättre än på de jag köpt i butik. Att spara pengar är en av de största anledningarna för mig att odla. Jag skulle hellre köpa färdigt om det inte blir billigare eller bättre att göra det själv. Morötter blev tveklöst både och.

Detsamma kan sägas för dill och rödbetor – lyckat, gott och billigt. De stora flopparna var grönkål och majs. Rädisor och ärtor någonstans emellan, de har potential. Det där vet man aldrig innan och man måste ju börja någonstans, vilket leder oss till dagens sponsor, Impecta.

Precis som med annat hantverk, som finsnickeri och målning, är det viktigare för oss amatörer att jobba med bra råvaror och verktyg. Odlingsgurus som Sara Bäckmo kan säkert driva upp gamla torra frön till en djungel, medan jag som glad amatör behöver all hjälp jag kan få. Den odling som misslyckas, som årets grönkål, innebär att det tar ett helt år innan jag kan försöka igen. Om jag ens gör det, när jag misslyckats med en gröda blir jag mindre sugen på den. Synd, ifall allt som behövdes var bra fröer som hade passat mig och min jord bättre.

Impecta är ett familjeföretag som sålt fröer, odlingstillbehör och trädgårdsredskap i snart 50 år. De har tre sorters grönkål, dessutom palmkål, purpurkål och en massa andra kålsorter, samt kålnät för att skydda växterna från fjärilar och flugor.

Jag tänkte inte så här innan jag började odla. I våras köpte jag fröer på Europris, en norsk lågpriskedja med liknande utbud som svenska Rusta. Kända för att vara billiga, men inte butiken man går till för kvalitetens skull om man struntar i vad det kostar. Nu inser jag att inte heller priset skiljer så mycket, kanske ingenting. Impectas billigaste grönkål kan köpas för 33 kr/påse. Det är billigt!

Åter till mina morötter där uppe. Jag fick flera skottkärror fulla av härligt knapriga och smakrika morötter för några tior. En tia till hade inte gjort någon skillnad, det blir bara några ören per morot. Hade jag lagt en tia till på grönkål kanske jag hade kunnat skörda kål i ett halvår, nu blev det ingenting mer än en dyrköpt läxa att en misslyckad odlingssäsong tar ett helt år att reparera. Sparo handlar om sparsamhet, men främst om att handla klokt. Jag tror att kvaliteten per krona är hög hos Impecta.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Impecta Fröhandel, men åsikterna är mina.

Kaffestopp

Jag trodde inte att detta skulle hända, men jag har i stort sett slutat att dricka kaffe. Det sägs att världsmarknadspriset på kaffe har gått ner, men jag har inte märkt det i butik. Willys billigaste bryggkaffe kostar 95 kr/kilo.

Nu är det inte främst av ekonomiska skäl utan för att jag har hört många hävda goda hälsoeffekter, bl a bättre sömn och lägre vilopuls. Men ekonomin gör ju sitt till. Redan tidigare har jag dragit ner på kaffet som en sparåtgärd. Dumt att bälga i sig kaffe av ren slentrian, så då har jag minskat mängden kaffe i koppen. För ärligt talat märker jag nog ingen skillnad om jag fyller muggen till brädden eller stoppar på halva vägen. Jo, det slipper bli kallt.

Och så har jag druckit mer te. Varje morgon har jag druckit chaga-te för att jag tror att det är nyttigt. Det har jag oftast svept kallt eftersom det inte smakar så mycket, men nu har jag börjat värma det och dricka det istället för kaffe efter morgongröten. Och så dricker jag vanligt Earl Grey som jag köper på lösvikt, det blir mindre än hälften så dyrt som kaffe.

Men jag är inte absolutist. När jag får besök slår jag igång bryggaren och det känns konstigt att titta på när andra dricker kaffe, så då tar jag en centimeter att sippa på. Det kan jag göra annars också, bara för att jag gillar eftersmaken. Men totalt landar jag kanske på 1-2 deciliter i veckan, vilket jag tidigare översteg måndag morgon.

Om jag är tillbaka på vanlig konsumtion om ett par månader eller har fasat ut kaffet helt har jag ingen aning om. Det beror på om avhållsamheten ger önskad effekt och ifall jag saknar kaffet.

”Svenskar är usla på sjukanmälan”

Här är en nyhet som beskrivs som dålig, men som jag ser som positiv. Kan ni avgöra vem som har rätt?

Tonen sätts redan i ingressen där hemarbete beskrivs som en del av ett ”arbetsklimat”, som att det är något dåligt att fler kan jobba mer hemifrån och slippa bränna tid och pengar på att ta sig till ett kontor. Och vi jobbar inte bara hemifrån, vi jobbar när vi är sjuka.

Vad är problemet med det? Är man för sjuk för att jobba ska man såklart inte göra det, men man smittar ingen om man är själv och inte heller gör det något om man sitter och snörvlar framför datorn. Kanske behöver man pausa lite oftare, men det gör ju heller inget, förutsatt att man inte måste vara standby på heltid.

Min egen inställning till sjukdom är enkel. Det är inget kul att vara sjuk, men kan jag tjäna pengar när jag är det mår jag åtminstone inte sämre av det. När jag var anställd och jobbade själv nattetid på ett kontor försökte jag till och med jobba med maginfluensa, men till slut stod jag och kräktes över toan mer än jag satt vid datorn och då blev det ohållbart. Jag fick väcka min chef så fick han ta över vid 4-tiden på morgonen. Det var en dum jävel, så det kunde han gott ha.

Som företagare har jag aldrig sjukskrivit mig. Jag vet faktiskt inte ens hur det går till eller om det är möjligt. Måste jag jobba så gör jag det, vilar jag försöker jag jobba ikapp senare. Det ser jag inte som ett straff utan en konsekvens/del av flexibiliteten och den unnar jag gärna andra med. Men det gör inte ISS, allt är visst skit med detta.

”41 procent uppger att de arbetar trots sjukdom för att de inte vill förlora pengar.”

Vad är problemet med att de inte vill förlora pengar?

”Utöver att man jobbar fast man är sjuk så upplever var tionde svensk att de blir mer nedstämda av att jobba hemifrån”.

Gör inte det då! Världen är full av jobb där man kan eller till och med måste arbeta från en extern arbetsplats.

Jag kan jobba varsomhelst. Och bo.

Man kan välja att se glaset som halvfullt eller halvtomt. ISS tycks se allt med hemarbete som dåligt, och som en röd tråd både i detta pressmeddelande och texter på deras hemsida är allt alltid värst för kvinnor. I detta fall för att de oftare utnyttjar möjligheten att jobba hemifrån med snuva. Jag ser verkligen inte problemet, men så är jag också ”usel på sjukanmälan”.

Folk som gör saker

Jag tycker mig se ett trendbrott, eller också umgås jag bara med rätt sorts människor. För några år sedan snackades det mycket om Youtubekanaler som alla hade det gemensamt att de inte gjorde något vettigt. Vi hade t ex hon med det jättekonstiga namnet Margaux Dietz som filmade när hennes son petade på ett blodigt fyllo, och en uppsjö av ”tuttlisor” som släpper kändisskvaller, marknadsför skit och gnäller över hur tufft livet är för just dem. Tolka inte detta sexistiskt, i den kategorin finns våp av bägge könen.

Själv tittar jag på biodlingsvideos för jag vill gärna lära mig saker, och nu tycker jag mig se att det blir fler kunskapskanaler och att dessa får större publik. Några svenska exempel:

Erik Grankvist

En ung kille som bygger timmerhus, ofta i ganska långa videos där han inte pratar överhuvudtaget. Det låter inte jättekommersiellt, men han har 1,4 miljoner prenumeranter och en av hans videos har fått 36 miljoner visningar! Det är lite mer än Äntligen hemma.

Erik Normark

En annan tystlåten Erik som campar året runt, paddlar kajak till en ö där han slår upp sitt tält och kokar kaffe över öppen eld. Han har sällan miljonpublik även om det händer, men uppemot hundratusen kan titta på hans campingturer och det tycker jag ändå är imponerande.

Nils Ögren

Yxsmide låter extremt smalt, men denne smed kom på att det var himla mycket lättare att sälja yxor med en Youtubekanal i ryggen. Nu kollar hundratusentals på videos med titlar som ”Traditional Folded Axes: An Introduction to Symmetrical Fold Technique”.

Kan det vara så att mänskligheten ledsnat på den aldrig sinande floden av förströelse och istället vill lära sig saker? Man kan hoppas, men samtidigt konstaterar jag att det är rätt få som själva bygger timmerhus, för att inte tala om att smida yxor. De flesta verka tycka att det är överkurs att ens byta däck på bilen. Som jag berättade i kommentarsfältet häromveckan såg nyligen ett reportage om en man i trettioårsåldern som köat i fyra timmar på att däckbytare skulle sätta på hans vinterdäck. Han tyckte det var segt att vänta, ”men det finns inget annat sätt”. Okej...

Bär själv!

Frälsningsarmén ryter i mot slaveriliknande förhållande för thailändska bärplockare i Sverige. Jag vet inte om det stämmer, trodde att det rensats en hel del i den branschen. Alldeles oavsett har jag två lösningar, en på samhällsnivå och en på individnivå.

Om vi börjar med samhället har jag förstått att det går runt hundratusentals människor i arbetsför ålder utan arbete eller annan sysselsättning på dagarna. Kanske de skulle kunna jobba lite för pengarna i bärtider?

Nej, jag vet, det kommer inte att hända, så låt oss gå vidare till oss som enskilda individer. Alla som provat skillnaden på hemlagad sylt och köpesylt vet att den förstnämnda vinner varje gång. Hemlagat smakar bär, köpe- smakar socker, något förenklat, men inte mycket. De flesta äter inte mer sylt än att de skulle kunna plocka sitt eget bärbehov, och därmed ta bort behovet av såväl arbetskraft som slavar från Thailand.

Sedan några år köper jag ingen sylt överhuvudtaget. Jag kokar egen sylt eller krossar bär och blandar med socker, men sedan årets galna äppelskörd har jag nästan bytt ut all sylt mot äppelmos. Den som vill kan göra som jag och slippa att betala 20-100 kr per kilo för smaklös sylt från Bob eller Önos.

Allt som krävs är några timmar i skogen. Om du, som jag, vill ha mycket bär får du upprepa proceduren några gånger. Till skillnad mot exempelvis att byta däck och en del annat egenarbete sker detta när vädret är som allra bäst på hela året. Ta med familjen, en kompis eller en podcast, en kaffetermos, en bärplockare och några hinkar. Det är nyttig motion att plocka bär och ändå inte särskilt ansträngande.

Jag fattar om inte alla vill göra detta, men många tror jag inte ens tänker tanken och det tycker jag är synd. Testa, oavsett om det är ett ställningstagande mot onda bärföretagare eller om du gillar smakrik sylt, pengar och god hälsa.

Frälsningsarmén vill införa en hjälplinje bemannad dygnet runt och skapa ett nationell styrka av bärpoliser. Jag kan bara gissa vad detta skulle kosta och jag gissar vidare att det inte skulle göra någon som helst nytta. Bättre då att bärkonsumenter plockar sina egna blåbär, lingon, hjortron, vildhallon, slånbär, nypon … Det borde Frälsningsarmén uppmana till istället, för utan bärköpare – ingen exploatering i branschen. På det viset är det precis som med knark.