Jag blir alltid imponerad av riktigt
unga människor som tar tag i sitt liv. Dagens exempel är Sami som
vid tretton års ålder har en egen cykelverkstad.
Omöjligt för mig att veta hur
professionellt det är, men han har en hemsida med priser som varken är tokdyra eller
löjligt låga. Men alldeles oavsett ifall verkstaden har en hållbar
affärsidé och kommer att göra honom rik och populär känns det
som att han har ett försprång på omvärlden.
Den som lyssnar på inslaget i länken
ovan inser att Sami inte låter som en trettonåring, det här är en
affärsman. Hade jag varit Sami hade jag skickat länken till
potentiella arbetsgivare om tio år och skrivit ”Det här var jag
som trettonåring. Ring mig om du vill veta vad jag kan göra för
ditt företag idag.”
Hur gör man för att få det drivet?
Även om alla människor har olika förutsättningar tror jag inte
att handlingskraft är en egenskap man föds med. Den måste odlas
och uppmuntras, och så bygger ekvationen på att inte svenska skolan
lyckas döda entusiasmen. Sami tycks ha två engagerade föräldrar
som insett att ta vara på sonens intresse.
Föräldrar väljer man som bekant inte, men ju äldre jag blir desto mer inser jag att även jag hade tur där. Det blev ingen cykelverkstad, men när jag stod i valet och kvalet om jag skulle säga upp mig från ett fast och tryggt jobb med karriärmöjligheter för att starta eget i artistbranschen pushade min mamma mig att ta klivet. Jag är glad för knuffen och berättade det för henne i efterhand. Hon hade för övrigt fyllt 88 år idag, men det blev inte så. Grattis ändå!