Motion vs piller

Jag har tidigare konstaterat att det generellt är bättre att få i sig sånt kroppen behöver, vitaminer, mineraler och sånt, via mat än genom piller. Då snackar vi underhåll av kroppen, men även när något är eller riskerar att bli fel, alltså ett sjukdomstillstånd, bör mediciner undvikas om det går.

Antidepressiva läkemedel kan med fördel bytas ut mot motion, exempelvis en joggingtur eller en rask promenad, som får kroppen att utsöndra endorfiner helt naturligt. Något att tänka på för den miljon (!) svenskar som äter antidepressiv medicin.

Apropå motion kom det nyligen en studie som visar att hundägare löper mindre risk än andra att bli dementa. Jag tror inte att det handlar om hunden i sig, att du kan lägga Fido i handväskan och plötsligt blir du friskare. Sannolikt handlar det om att hundägare kommer sig ut, även när det regnar eller när de bara inte har lust.

Något som testats är fysisk aktivitet på recept, att du t ex kan få rabatt på gymkort av hälsoskäl, men den enklaste och billigaste motionen är faktiskt gratis, det är bara att ge sig ut och göra någon aktivitet som ger puls, vare sig det är snöskottning eller löpning.

Sjukdom kostar pengar, medicin kostar också pengar och kan dessutom ge dig en massa biverkningar. Så kallade lyckopiller kan ge patienten andnöd, kallsvettning, rastlöshet, nervositet, ångest och panikattacker. Jag är inte läkare, men det där låter som reaktioner särskilt olämpliga för den som är deprimerad. Andnöd och svettningar har jag visserligen känt på även vid löpning, men aldrig nervositet eller ångest, tvärtom.

Kondomer skolans kärnverksamhet?

Skånska ungdomar har tydligen vant sig vid att skolan delar ut kostnadsfria kondomer, men det ska de nu sluta med varpå ungarna ”rasar”.

Så här säger en tjej i reportaget:

”Alltså, det borde ju vara gratis och vara lättillgängligt för det är ju en väldigt viktig sak med tanke på att det finns könssjukdomar och alltså allt möjligt, och graviditeter, så det är väldigt viktigt att ha, och därför bordet ju vara gratis.”

Jag tänker precis tvärtom. Just för att kondomer är viktigt är det väl väldigt rimligt att användarna införskaffar dem själva. Och störde ni er också på ordet ”gratis” kommer ni störa er ännu mer på nästa tyckare:

”Alltså, i ett kondompaket så finns det inte så många kondomer och det kostar ju pengar medan man lätt kan få andra preventivmedel gratis, men de hindrar ju inte könssjukdomar, så därför borde ju kondomer vara gratis.”

 

Ja, kondomer kostar pengar. Det gör för övrigt även andra preventivmedel även om en bortskämd skånetös tror annorlunda. Tillverkarna, distributörerna, detaljisterna och butikspersonalen jobbar inte ideellt för att Kristianstads ungdomar ska få knulla utan konsekvenser. En kondom kostar från 3 kr och uppåt. Om samlaget var värt det (eller 1 kr och 50 öre om bägge deltagarna är med) är upp till var och en att avgöra, men antalet skånska ungdomar som snusar har stigit kraftigt och jag misstänker att en hel del även använder alkohol och narkotika, så om viljan finns går det tydligen att skrapa ihop pengar.

Det går såklart att argumentera för att oönskade graviditeter och könssjukdomar (dessa är väl alltid oönskade även om man undrar ibland) blir dyrare för samhället än att dela ut gratiskondomer på gymnasierna, men jag är så trött på synsättet att jag skiter i det. Saker kostar pengar och handlingar har konsekvenser. Ett samhälle där man försöker utrota personligt ansvar blir ohållbart. Trist om det dröjer ända till gymnasiet innan ungdomarna får lära sig det, men bättre sent än aldrig.

Bunkerstrategier

Jag ser inte poängen med att bunkra mat för att slippa gå till affären på ett helt år, men sedan jag flyttade ut på landet kan det absolut gå en månad mellan butiksbesöken för mig.

Mjölk och ägg köper jag från granngården, inte heller det så ofta eftersom jag tappar över mjölken i småflaskor som jag fryser in. Torrvaror gillar jag att köpa i storpack, och när de ändå är billiga är det ju lika bra att bunkra upp.

Vad jag (och familjen i reportaget) vinner på detta är tre saker: pengar, tid och enkelhet. Att köpa mycket när det är billigt behöver knappast någon närmare förklaring. Större och färre inköp gör det dessutom möjligt att åka längre.

Tidsbesparingen tror jag inte heller behöver förklaras. Handlar man en gång i månaden tar det kanske en timme. Handlar man 4-5 gånger i veckan tar det antagligen ändå en kvart per gång och då har man lagt minst fyra gånger så lång tid i butiken, och betalat mer i reskostnad ifall man inte går eller cyklar till affären.

Enkelheten kan bli flummig att förklara, men jag ska försöka. Handlar man flera gånger i veckan vänjer man sig vid att all mat man äter alltid finns hemma. Det är inte så noga med inköpslistor för missar man något rättar man till det i morgon. Jag får nästan aldrig slut på torrvaror eller frysvaror eftersom jag har lager, men färskvarorna kommer att ta slut. Ibland är de slut i affären när jag handlar och då hamnar jag på minus redan då. Men det gör inget, jag vet att det är så och jobbar mig runt problemet. Jag får aldrig panik över saknade matvaror. Undrar om de som handlar flera gånger i veckan kan säga detsamma.

”Ska jag behöva jobba på jobbet?!”

SR-programledaren Monica Saarinen känner sig förnedrad på jobbet. Blir hon mobbad av sina kollegor eller har chefen gjort sexuella närmanden i kopieringsrummet? Nej, hennes arbetsgivare ska för en gångs skull spara pengar vilket gör att hennes redaktion i vissa fall kan bli tvungna att producera ett timslångt program flera dagar på raken!

Joakim Lamotte har berättat att när han skulle göra ett treminuters reportage på Utbildningsradion och frågade hur lång tid han hade på sig att producera inslaget fick han svaret tre veckor. Då förstod han vilken skyddad verkstad han hamnat i.

Saarinen har varit fast anställd inom public service ända sedan hon gick ut Journalisthögskolan för 36 år sedan och förmodligen förstår hon inte ens nu skillnaden mellan Sveriges Radio och en vanlig arbetsplats. Och inte lär hon göra det heller. I sitt brev till kanalledningen ”hotar” hon med att kräva omplacering ifall det nya schemat blir verklighet. Att söka sig till en av skattepengar oberoende arbetsplats där verksamheten anpassas efter marknaden finns naturligtvis inte på kartan.

Jag kan någonstans förstå det. Att vid 64 års ålder få en prestationsbaserad lön på en arbetsplats utsatt för krav och marknadskrafter vore nog en chock hon inte skulle hämta sig ifrån. Bättre att hålla sig fast vid det kapsejsade skeppet trots att det tar in stora mängder vatten efter att ha gått på värdegrund.

”Det började som en skakning på nedre däck ...”

Om hon hade väntat sig stöd av svenska folket blev det kanske ändå ett litet uppvaknande. Jag har inte sett någon enda icke-journalist ha något snällt att säga om Saarinen efter utspelet. Tvärtom används uttryck som ”Lägg ner skiten”. Det lär emellertid inte hända. Direkt efter valet fastslog Tidöpartierna att finansieringen av Public Service ska ligga fast, åtminstone fram till år 2033. Vid det laget har nog Monica Saarinen gått i pension.

Två överblivna rum

Efter förra veckans sågning i kommentarsfältet (som jag i och för sig manade fram lite grann) undrar jag om ni är redo för ännu ett videoklipp. Till mitt försvar är den här videon flera minuter kortare och jag har också tagit till mig kritiken om att rörliga bilder måste ha en funktion.

Så. Då är jag färdig med försvaret, så nu kör vi. Dagens I-landsproblem – rum jag inte använder. Här kommer filmklippet med bakgrund så att ni vet vad jag pratar om.

Massor av människor har ont om plats, jag har för mycket. Biodlingsverkstaden tillbringar jag ganska mycket tid i på sommaren och hösten, särskilt i samband med slungningen när hundratals ramar ska skrapas rena, en del vax skäras bort för omsmältning, medan övriga ska sorteras för användning till våren.

Det andra rummet är ett jättetrevligt vardagsrum dit jag gärna bjuder in gäster. Eftersom katterna inte har tillgång till rummet är det ingen risk att det stökas ner mellan användningarna. Förutom nu då, när jag använt det som marknadslager och allmänt soprum.

Som jag nämner i videon har jag badrum på övervåning, bredvid sovrummet/arbetsrummet, så ska jag flytta ner hit vintertid (eller permanent) åker jag på att värma upp badrummet med el. Nu håller det värmen tack vare att rummet bredvid värms upp hela vintern.

Summa summarum: De två rum jag tycker bäst om i hela huset, och som jag blev kär i redan på visningen, används som förråd oktober-mars och jag har ingen lösning på det. Att värma upp dem med el är dyrt, att värma upp dem med ved tar tid jag inte vill offra.

Rotfruktssoppa

När jag gjorde linssoppa häromsistens skrev jag att man med fördel kan slänga i rotsaker och annat. Nu tänkte jag göra det. In med potatis, vitkål, purjolök, broccoli, selleri, palsternacka, chili, rättika och lite torkad libbsticka från i somras.

Jag hackar det mesta ganska grovt, med planen att allt ska behöva ungefär lika lång koktid.

Under tiden har de fått sällskap av krossad tomat och röda linser, bägge av kvalitetsmärket Eldorado. Jag börjar med linserna som jag sköljer några gånger i en stor gryta.

I med de flesta av de övriga grönsakerna. Och så kryddor. Salt och peppar är givet, resten är valfritt. Jag väljer dragon, oregano och ett par buljongtärningar.

I med tomatkrossen och vatten, men jag avvaktar med vitkål och purjolök, som jag vill koka lite mindre än resten så att de inte tappar allt tuggmotstånd.

Totalt låter jag soppan koka i c:a 20 minuter och hälften på purjon och vitkålen.

Så gjorde jag, men att jag inte är mer precis med ingredienserna är medvetet. Hela poängen med soppa är att man tar de ingredienser man gillar och har hemma. Äter du kött, till skillnad från mig, kan även det brukas.

Som ni ser kör jag en rätt matig soppa, man hade lätt kunnat hälla i mer vatten. Smaksak även det, och eftersom det mesta är valfritt har jag inte ens försökt att räkna ut någon kostnad. Soppa blir som regel billigare än allt annat och fyller man den med rotfrukter lär portionspriset hålla sig på max några kronor.

Myndigheter under radarn

Jag vet inte om det är en gammal skröna att Ericsson gjorde en översyn och upptäckte att man hade ett helt gäng med konsulter som gick runt på huvudkontoret i Kista utan att någon visste vad de hade för funktion, om någon. I den ofantliga sektorn är det i alla fall på riktigt. Nu har regeringen upptäckt 25 myndigheter man inte visste fanns.

Det är ju inte detsamma som att dessa myndigheter inte gjort eller gör något av värde, men vi kan väl säga att det ligger i farans riktning att så är fallet. Annars kan jag tycka att regeringen borde ha känt till deras existens. I artikeln säger två ministrar att man satsar på att minska antalet myndigheter med fem stycken innan 2026. Fem stycken på två år!

Tycker ni att jag låter ljum inför regeringens ”hårda” linje beror det på att jag är det. I den takten tar det ju ett helt decennium innan de ens neutraliserar antalet nya myndigheter de hittat den senaste veckan. Men det är klart, kristdemokrater behöver väl också reträttposter när de ledsnat på politiken, alternativt när politiken ledsnat på dem.

Under tiden finansieras mer eller mindre onödiga myndigheter med skattepengar som hade kunnat gå till sjukvård, återinförande av en poliskår och annat av värde. Nu avslöjar inte de debattartikelskrivande ministrarna ens namnet på de 25 myndigheterna de nyss hittat. En del av dem är säkert ganska små, men där sitter åtminstone en chef med en hyfsad lön och förmodligen ytterligare några tjänstemän. Någon av dem har säkert en egen HR-avdelning och det är inte heller gratis. Allt medan politiker pekar med hela handen och låtsas bry sig.