Jag är inte den som brukar kontrollväga matinköp, men det händer. På Willys har jag uppmärksammat att 400 gram bladselleri kan betyda allt från 250 till drygt 400 gram. Några gånger har påsarna sett så tunna ut att jag tagit med tio paket till närmaste våg för att få den största och därmed billigaste eftersom de kör med styckpris. En annan vara är Jästbolagets jästpaket som aldrig (!) nått upp till utlovade 50 gram.
Nu kan förvisso 44 gram jäst göra
samma jobb som 50 även om det är irriterande, men här kommer ett
ännu värre exempel. För några veckor sedan skulle jag bjuda på
palt och behövde 5 kg potatis till det, så jag köpte tre stycken
tvåkilospåsar på Rema1000 för 36 kr/st. Väl hemma upptäckte jag
att hälften av potatisarna i en av påsarna var gröna.
Närmare bestämt fick jag slänga 857
gram potatis och när jag ändå hade vågen framme vägde jag resten
också, och upptäckte att totalvikten på mina tre
tvåkilospåsar var 5,3 kilo, så där rök 700 gram till. Plötsligt
hade jag bara 4,5 kilo potatis av de fem jag behövde, trots att jag
köpt sex. Disappointed...
Så jag skrev ett mejl till kundservice
och bifogade bilden ovan och en bild på kvittot. Lite för att få
gnälla av mig, lite för att få kasta skit både på butiken och på
producenten av den gröna potatisen (eftersom gårdsnamnet står på
varje påse), men också i förhoppningen att få kompensation. Jag
har en mil till butiken så jag tänkte inte åka dit en extra gång för det, men
nu skulle jag bli tvungen att räkna om mitt paltrecept och det kunde
någon gärna få betala för.
Och det gjorde de! Mindre än en timme senare fick jag ett svar där de beklagade det inträffade med återbetalning i form av ett tillgodohavande i stamkundsappen där jag registrerat köpet, inte bara på de 1,5 kilo jag blivit blåst på utan på alla sex kilo, 108 kr. All heder åt dem, men jag är ändå nöjd över att nu ha börjat skörda min egen potatis. Mer om det i ett framtida inlägg.