torsdag 1 augusti 2024

Det är vi som är samhället

Vi som förespråkar en mindre stat får ofta motargument som låtsas att det finns två vägar att gå – att staten gör eller att ingen gör. ”Vem ska bygga vägar?” har jag hört till leda, ungefär som att vägar inte är ett betydligt äldre fenomen än skattefinansierade stater. Här kommer ett konkret exempel på vad jag menar.

Invasiva arter är något åtminstone hela I-världen tampas med. Växter och djur som inte hör hemma på en plats kan ställa till stor skada. Vad gör man åt det? ”Den svenska modellen” tycks vara ingenting. I alla fall inte förrän tidigast ”sen”.

Stånds heter en giftig växt som kan ge leverskador hos betande djur, men som inte är nyttig för människor heller. I Sverige finns den framförallt längst nere i söder, men den är på väg upp över landet. Det är den även i Norge där den heter landøyda. Att jag känner till den beror på att jag är biodlare och bin förstår inte att de ska undvika dessa blommor utan kan ta med sig blommans nektar till kupan. Inget problem än, men det kan bli. I Tyskland lär honung med för höga halter av detta ha blivit återkallad.

Alltså vill bönder och biodlare ha bort växten som likt maskrosen sprider sig genom att de vissnande blommorna fröar av sig. Vi skulle kunna vänta tills ”samhället” tar tag i problemet, men istället gör vi det själva. Således har jag och andra biodlare gått runt i områden där det växer landøyda och klippt av blommorna som bränns upp innan de hunnit föröka sig. Villaägare informeras om att de bör ta bort växten från sina tomter och företagare rensar sin mark. I Norge är ”dugnad”, oavlönat frivilligarbete, en stor grej.

Om vi lyckas utrota växten eller hur effektivt vi kan hålla utbredningen nere vet jag inte, men det lär åtminstone bli effektivare än om vi likt Sverige hade inväntat en nationell lista. Det var ju nu i juli det behövde göras, inte i september om två år. Att lösa problemet på detta sätt blir dessutom avsevärt billigare än att göra det med statliga utredningar. Allt blir inte bättre av att krånglas till. Nästan inget faktiskt.

44 kommentarer:

  1. Den där blomman har jag aldrig sett här i Dalarna, här är det mest problem med lupiner. Fast den är inte giftig vad jag vet så enda problemet är att den brer ut sig överallt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lupiner är inte roliga. De får inte fröa! Jag har kommit fram till att man ska dra upp dem långsamt, med båda händerna så långt ner som knäna orkar. Då följer ofta även roten med. Man ska inte låta det man dragit upp ligga kvar på marken. Låt renset istället torka under tak, elda sedan upp det.

      Radera
    2. Hörde att man kan lägga dem i en plastsäck och låta dem gosa till sig i solen några veckor. Sen kan man slänga gegget i komposten.

      Radera
    3. Ja, jo, det blir säkert gegga, men jag är orolig för att det finns frön kvar. Obra. Och så är det mycket roligare att elda saker! (Ohämmad reklam: TMAC eldningstunna GI 100. Dyr, men man kan ju dela den med grannarna på landet om de köper in sig.)

      Radera
    4. Fast lupiner är åtminstone fina.

      Radera
    5. Lupiner är både fina och giftiga.

      Radera
    6. För människor och/eller djur?

      Radera
    7. Det verkar finnas olika sorter, och om dem står det olika saker. Verkar främst vara giftigt för djur.

      Radera
    8. Okej, jag hade ingen aning.

      Radera
  2. Vi är så hårt styrda och tuktade i Sverige så även de personer med driv vågar inte ta initiativ för det blir smäll på fingrarna av staten. Minns föräldrarna som fixade mjölk till skolbarnen, men skolbespisningen fick inte serveras den. Så är det mest för jämnan i Sverige. Minsta initiativ slås effektivt ned för det följer inte alla regler eller rätt blankett var inte ifyllt 6 månader i förväg.
    Och då blir det som det blir.
    Låter gött övrigt som en riktigt bra grej i Norge.
    Om vi bara kunde ta efter hör också

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir ju så, om stat och medborgare är överens om att alla initiativ utgår från staten kommer ingen annan göra något.

      Radera
    2. Överens skulle jag nog inte kalla det. Men när staten konsekvent missgynnar alla former av folkligt initiativ så tryter väl orken och folk rättar sakta men säkert in sig i leden.

      Radera
    3. Jag tycker tyvärr att de flesta verkar ganska nöjda med det :-(

      Radera
  3. När det handlar om naturen överlag tycker jag mig ha märkt att svenskar, och säkert många andra folk, tappat kontakten med den. Barn av idag får inte ens lära sig skillnaden mellan våra olika träd, än mindre växter. Naturen och skogen är det idag mest ’skogsmullar’ och miljövänner som bryr sig om och dem lyssnar de flesta inte på. När ’folk’ inte ens orkar ta med sig skräp hem ska det mycket till för att samma folk ska ge sig ut och göra nytta för vår natur.

    Folk kan gå samman även i Sverige men det sker inom mindre gemenskaper, antar att det är så i Norge också? Det mesta i den vägen här sker i byar och mindre samhällen där folk känner igen varandra vilket verkar finnas fler av i Norge? Tror tyvärr att sammanhållningen är bättre i Norge och Finland pga att de varit direkt inblandade i krig långt senare än Sverige (båda senast 1939-1945, Sverige senast 1809).
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har själv dålig koll på både träd och blommor. Lite fick jag lära mig i skolan, men när man inte har någon praktisk nytta av kunskaperna faller de i glömska, vilket är trist. Men att inte slänga skräp i skogen har jag i alla fall tagit till mig. Jag förvånas över hur många som slänger plastflaskor och aluminiumburkar i skogen som den naturligaste sak i världen.

      Ja, det finns samfälligheter i Norge på ungefär samma sätt som i Sverige. Men helt privata initiativ, att någon med traktor börjar rensa en skogsväg och andra hjälper till, känns helt unikt för mig som svensk.

      Radera
  4. Nu förstar jag att jag inte borde plockat maskrosor som barn och blast iväg fröna, men det var inte lätt att veta da. Maskrosor tycker jag är fina dock, och vad jag läser av texten är att de inte är farliga.

    Vi har lavendel och rosor planterade utanför vart hus, och vildbin är vansinnigt glada i det. Hoppas inte det är farligt!
    /Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hos mig får maskrosorna blomma i gräsmattan ty de tillhör de allra bästa biväxterna med högsta värde (3) på både nektar och pollen.
      Späda maskrosblad kan man äta som sallad, av blommorna kan man göra vin och/eller sirap och det påstås att man kan rosta rötterna till ett slags kaffe.
      Lavendel har värde 2 på nektar och 1 på pollen. Den uppskattas av både bin, humlor och fjärilar.
      Själv plockar jag blommorna. Jag gör egen lavendelolja som jag har i min bivaxsalva. Den är särskilt bra för torr och känslig hud.

      Radera
    2. //Bidrottningen

      Radera
    3. Jag gillar också maskrosor och tycker fler borde låta gräset växa istället för att hålla det kort.
      /Annette

      Radera
    4. Jag väntar också med att klippa gräset för att bina ska få njuta av maskrosorna, och ser jag en överblommad maskros kan jag inte låta bli att sparka till den för maximal spridning.

      Radera
    5. Samma här maskrosor får frodas i gräsmattan!

      Radera
    6. Maskrosen har fått oförtjänt dåligt rykte. Det blir ju både mat och vin av den, förutom honung.

      Radera
  5. ”Vem ska bygga vägar?” måste jag bara kommentera. Vi fick inga riktiga vägar förrän kronan (idag staten) ingrep med lagstiftning. Så där tror jag staten behöver ha kommandot liksom när det gäller vård och omsorg, skola, renhållning, räddningstjänst m fl basala samhällstjänster. Utvecklingen tycker jag har gått åt fel håll och tar exemplet badhus. När jag växte upp fick vi lära oss simma i havet även om badhus fanns i städer (uppväxt både i stad och på landet). Där tycker jag att badhus är väldigt bra för att barn ska lära sig simma och också för oss andra som gillar att simma men inte vill bada i isvak. Men varför kommuner börjat bygga dyra sk äventyrsbad ser jag inga omedelbara vinster med särskilt som de inte kan användas hela året.

    Lite spännande läsning om väghistoria finns här för den intresserade:
    https://www.hhogman.se/vaghistoria-sve.htm

    Och med det ska här sorteras färdigt bland mina anteckningar och sedan återgår jag till 1600- och 1700-talen och mina anor (spännande och lärorikt). Inte nog med det så väcktes historieintresset så i september kompletterar jag forskningen med studier på halvtid. Kommer att kika in här men antagligen inte kommentera. Nu efter en välbehövlig paus kommer jag att bli helt uppslukad av att forska men också av att skriva om släkten.
    Önskar alla en god fortsättning på året!
    /Annette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror mer att det handlar om att det inte fanns maskiner, fordon och material som kunde göra riktiga vägar. Annars hade det knappast funnits motorvägar idag heller.

      När det gäller badhus är min känsla att de idag är för stökiga och skitiga för att lära sig simma i.

      God fortsättning själv. Det ska ju vara en sommarmånad kvar, men jag börjar så smått se fram emot höst och vinter så att jag får vila upp mig lite.

      Radera
    2. Anette! Tack för bra referens. Håller precis på med att utforska väghistorien i trakten där jag bor.Vägar och vattendrags historia berättar ju om hur trakten bebyggdes. Tyvärr så förstår få människor att det landskap som vi lever i är under ständig förändring. Naturlig och genom människans påverkan.

      Radera
  6. Precis som med gängbrottsligheten kommer nog även Norge bli lidande av vår oförmäga att ta tag i saker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utan att veta så tror jag att Norges polis och rättsväsende fungerar bättre än i Sverige. Och rent krasst är väl andelen icke skidåkande "svenskar" rätt enkla att få syn på.

      Radera
    2. Det är möjligt att blomman kommer att sprida över gränsen även högre upp i Norge om inte Sverige också håller efter den. Så vi behöver inte bara en mur, vi behöver en tillräckligt hög mur för att hindra fröna från att spridas :-)

      Radera
    3. Övriga norden behöver definitivt en jävligt hög mur mot Sverige! Tyvärr.

      Radera
  7. Ja, det är något lustigt över hur svensken i grunden förlitar sig på en allt större stat. En stat som leds av politiker vars minsta intresse ligger i att göra en väl genomarbetad gärning. Och när de väl gör något så slutar det oftast i diket inom kort.
    Mvh Investeraren

    SvaraRadera
  8. Stånds är väldigt vanligt här nere i Skåne. Men jag tror att många förväxlar den med johannesört och inte förstår vad det är fråga om. Vi har i vart fall rensat vår lilla äng från de vi upptäckt men det är gott om dem i vägrenarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra jobbat! Jag hade själv aldrig hört talas om den för en vecka sedan, men så är jag också rätt usel på blommor.

      Radera
    2. Att inte känna igen äkta johannesört borde räknas som en dödssynd. Tänk att inte klara av att plocka knopparna och lägga i sprit, gärna lokalproducerad. Att sedan få dricka den röda drycken är en av livets njutningar!
      I gruppen av johannesörter så känns den äkta johannesörten igen på att den har två ”ribbor” längs stjälken.

      Radera
    3. Jag är inte mycket för starksprit oavsett. Så det handlar inte bara om att sopan Ulf Lundell förstört den växten ;-)

      Radera
    4. Kan så vara! Om han ens känner igen den. Han har åtminstone sju olika Hypericumarter att välja mellan.

      Radera
    5. Fast ni maste ända medge att sangen är fin. Jag skulle ocksa gärna igen vilja bo vid havet.
      /Annika

      Radera
    6. Nej, jag tycker att det är Lundells mest överskatta låt, om än inte den allra sämsta.

      Radera
    7. Där skiljer vi oss at :).
      /Annika

      Radera
    8. Du menar att du tycker att det också är den allra sämsta ;-)?

      Jag tycker att Lundell var betydligt bättre som författare. Några av hans romaner var riktigt bra och ett par filmatiseringar blev också lyckade. Musiken hade han kunnat droppa. I mitt tycke.

      Radera
    9. Haha, men jag har dalig koll pa musik men just den laten tycker jag är fin: https://www.youtube.com/watch?v=uuOUev9EgI8. Den kanske paminner mig om tiden när jag bodde pa västkusten och gick längs stranden, ibland när det blaste och regnade. Härligt! För att inte tala om fiskbutiken i hamnen som salde allt möjligt gott. Havskräftor t.ex., ahhh, nästan det godaste som finns.
      /Annika

      Radera
    10. Det är fint på västkusten, men jag har aldrig tålt den där texten. Det är så många passager med meningslösa ord staplade på varann. "När dagen bräcker", "havet svallar", "tvivlet tiger still". För att citera Hipphipp: "Då är det alltså pretentiös som ska in på vågrätt 4".

      Det finns många dåliga texter (vad hade Niklas Strömstedt gjort annars), men kombinerat med att den höjs upp, att folk t o m menar att den borde vara nationalsång gör mig ännu mer negativ.

      Radera
    11. Hellre det än "Du tronar på minnen från fornstora da'r
      då ärat ditt namn flög över jorden". Iofs sant idag. Jag minns när jag var pa St Barts, en dagstur med bat fran St Martin, och tyckte det var lustigt att staden hette Gustavia utan att fatta kopplingen da. En f.d. svensk koloni där Sverige bedrev slavhandel under rätt manga ar. Joda, fortsätt ni svenskar i Sverige att trona pa era minnen :).
      /Annika

      Radera
    12. Afrikaner och araber uppfann och startade med slaveri, européerna avslutade det, så jag har inte särskilt dåligt samvete över europeiskt slaveri.

      Radera