Where the magic happens...
Kanske är jag osedvanligt enformig,
men jag tror att det här är rätt vanligt. De flesta hushåll har
flera osthyvlar och slevar, för att inte tala om kastruller, men vi
använder nästan alltid den vi använde senast.
Så när plötsligt ena handtaget till
min favoritkastrull lossnade kunde jag ha konstaterat att den har
gett mig många goda måltider sedan jag införskaffade den någon
gång på nittiotalet och kastat den, eller kämpa emot utvecklingen.
Det är en no-brainer för mig, klart att jag kämpar emot.
Första försöket – superlim! Jag
har ganska goda erfarenhet av superlim. En hafsigt utförd lagning
förlänger ofta livet på en trasig ägodel för lång tid framöver.
Fast ibland funkar det inte alls och man är snart tillbaka på ruta
1 igen. I det här fallet fick jag både höra att limmet inte skulle
hålla när kastrullen blir varm och att det riskerar att avge
farliga gaser. Knappt att något av det fick en chans för limmet
höll sämre än ett vallöfte. Andra försöket – genomgående
bult:
Det tog skruv! Genom
att borra hål i kastrullen, dra skruven rätt igenom och låsa fast
den med en mutter på insidan är funktionen återigen på topp, redo
för ännu ett par decenniers matlagning. Som bonus fick jag utföra
en tyst protest mot slit- och slängsamhället samt odla min image som bakåtsträvande stofil.