lördag 13 augusti 2016

Förnuft eller känsla

Min mormor röstade på Bengt Westerberg eftersom hon tyckte att han var så stilig. Att han var helidiot gick henne fullständigt förbi. I det läget är rationella beslut att föredra. Samtidigt har vi nog alla åsikter vi inte riktigt kan förklara eller motivera.


Jag hade en intressant diskussion hos Att välja lycka om olika bevekelsegrunder för att ge sig in i ett värdepapper – magkänsla eller fundamenta. Förhoppningsvis har man åtminstone lite fakta och siffror i väskan innan man kliver in som delägare i ett företag. Som Sven Hagströmer sa i sitt Sommarprogram: Handla ”med samma glasögon på sig som om man skulle köpa hela bolaget”.

Men så gäller det ju att våga kasta sig ut också, både i affärer och i övriga livet. Om man till varje pris vill undvika att göra misstag slutar det med att man inte gör någonting alls, och det enda man vet säkert är att man då kommer att missa tåg som hade varit bra att hoppa på.


Ingen affär är kassaskåpssäker och det gäller att ta reda på när oddsen är fördelaktiga, när möjligheterna överstiger riskerna. Det är där känslan kommer in för detta går inte att veta hur påläst man än är. Den är inte pålitlig, men behöver inte vara värdelös för det.

Trots att erfarenheten tränar upp känslan blir människan fegare med åren. Jag blir det definitivt, särskilt när det kommer till affärer. Det är ju märkligt, när man är ung ger man sig in i vad som helst trots att man inte vet ett skit, och när man blir äldre och smartare så vågar man inte ens försöka.

Visserligen är kombinationen försiktighet och research en viktig del av min investeringsstrategi, men man blir inte rik av att läsa på. Kontentan är nog att jag behöver våga klivet oftare. Som de säger i det filosofiska mästerverket Stockholmsnatt:
- Kan kosta.
- Kan vara värt det också, jag svär!

12 kommentarer:

  1. Du har ju dock vågat klivet i och med att du köpte Advenica enligt tidigare inlägg, så en totalfegis är du ju inte!

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det klivet har jag vågat en 3-4 gånger.

      Radera
  2. Tja Micke!

    Jag brukar tänka som så att marknaden bestämmer det korrekta priset hela tiden utefter rådande information och möjligheter/risker etc. Därför känner jag att det egentligen inte går att göra fel på börsen när man pratar om en akties korrekta pris och ev köpvärdhet (i någorlunda likvida papper). Det är så pass många aktörer (hundratals eller t o m tusentals?) engagerade varav de flesta är proffs, vilket borde göra att det inte finns några "sure things" men inte heller några totala felköp. Om jag (eller nån annan) läser de fyra senaste rapporterna pärm till pärm och analyserar och räknar på ett bolag dygnet runt i en månad gissar jag att detta kommer att påverka exakt ingenting av utfallet av investeringen. Därför gör jag inte det :) Jag vet inte om detta faller in under förnuft eller känsla, men det drar väl åt det senare men med en stor dos av självinsikt.

    Detta blir ju lite av att svära i kyrkan när man rör sig i aktiebloggkretsar, varav många lägger ner mycket tid på att analysera bolag. Jag läser gärna dessa och inspireras ofta till köp. Jag tänker att de är i princip oberoende (även om de normalt sätt talar i egen bok) och mycket duktigare än mig på att analysera samt villiga att lägga ner tiden. Men att de anser att de kan analysera sig rika tror jag faktiskt inte på. Klart att det är lätt/kul att konstatera efter en uppgång att "det där var precis enligt mina beräkningar/analysresultat", men skulle det bli sämre börstider så lär dessa inlägg minska i motsvarande antal. Däremot kan dom säkert bli rika ändå, men då pga av slumpen samt att börsen oftast stiger på sikt. Det är det jag hoppas på för egen del :)

    Mina 17 cents... kanske är jag helt ute och cyklar. Kanske startar jag en analyserande blogg nästa vecka... Vad är dina tankar kring detta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Korrekt pris" är ju på en fri marknad det pris där köpare och säljare just nu enas, det kan ingen säga emot. Samtidigt kan man ju tycka att marknaden har fel och därmed kommer att ändra sig.

      Jag lyssnar och inspireras också av subjektiva åsikter, men även dessa går att värdera mer eller mindre objektivt. Utifrån hur säkra de låter, hur bra den tyckande kan anses vara på denna bransch och inte minst deras tidigare trackrecord. Om alla uttalade sig om det de begriper sig på och är tysta övrig tid vore allting mer lättbedömt (och en del nuvarande tjatstarar skulle övergå till att vara helt tysta nästan jämt).

      Vill man istället utgå från slump och att börsen i sin helhet stiger på sikt tycker jag att man bör spara i breda indexfonder. Inget fel i det, många skulle tjäna på att göra så. Samtidigt finns ju information och åsikter från personer som långsiktigt lyckas bättre än index och har man intresse (och/eller tillräckligt mycket pengar för att det ska vara värt det) känns det smart att försöka.

      Radera
    2. Ja, index vore nog vettigt för fler än som vill erkänna det. Samtidigt är det väldigt kul med enskilda bolag :) I alla fall när man lyckas, vilket många ändå gör. Även jag, utan att ha djupanalyserat något själv. Min strategi är oftast lite som du var inne på: läsa bloggar man har förtroende för, tidningsanalyser mm och sammanfatta till ett beslut.

      Radera
    3. Ja, visst är det kul med enskilda bolag när det lyckas. Jag kan även tycka att fonder som försöker göra bättre ifrån sig än index är kul. Om jag äger dem när de lyckas :-).

      Radera
  3. Attans. ditt inlägg om diskussionen kom några dagar innan mitt :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Se det som en engångsföreteelse. På min gravsten kommer det stå: "Vanligen tvåa på bollen, men till den här gropen hann han först!"

      Radera
  4. Tyckte alltid att det var något mysko med Bengt Westerberg. trots att han, åtminstone enligt sig själv tog ställning för de "svaga", så utstrålade han samtidigt ett förakt gentemot sina medmänniskor. Det stämde inte. Vad din mormor såg i honom, såg inte jag. Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det fanns ju en anledning till hans öknamn Vet Bästerberg - självgodheten lyste alltid igenom. Och trots att jag inte röstade på Ny Demokrati äcklades jag av Westerbergs utträde ur studion när Ian & Bert kom in 1991. Det visade hans syn på demokrati. Nu hade folket röstat "fel" och skulle straffas. Vips så var partiledare Westerberg förvandlad till en trotsig femåring.

      Radera
  5. Hmmm...Bengt är för mig girigheten persionifierad. Trots pension som vi vanliga bara kan drömma om! Så ville han inte jobba ideellt hos röda korset 2010. Rykten jag hörde från hästens mun. Sa även att han utöver miljonen krävde chaufför.
    http://www.expressen.se/ekonomi/bengt-westerberg-extraknacker-for-en-miljon/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om han åtminstone hade vett att skämmas för det, men han tycker på allvar att han är så fantastiskt bra att bidragsgivare och barnen i Afrika borde samlas till en hyllningskonsert för honom.

      Dock ser man på faktarutan att det var några år sedan. Westerberg är ju tyvärr inte ensam om girigheten.

      Radera