lördag 14 januari 2017

Buffert

I våras skrev jag om svenska folkets avsaknad av buffert, där jag hyllade finansminister Anne Wibbles gamla uttalande om att alla svenskar borde ha en årslön på banken. Det visar sig nu att svenskens buffertsparande blivit ännu sämre än på Wibbles tid.

I slutet av året skrev jag om en 63-åring som konstaterat att han trots en hyfsad lön kommer att få väldigt låg pension om två år och i samma stund kommer hans ekonomi att rasa. Han tycks alltså inte ha något sparat kapital överhuvudtaget.

Även Länsförsäkringar konstaterar i en nygjord undersökning att trenden är obruten. Kanske beroende på den låga räntan, kanske bara för att folk blivit mer dumma i huvudet. Nu säger 14 procent att de inte har sparkapital nog att klara sig en enda månad. Inte ens hälften klarar sig ett halvår. Att fixa Wibbles målsättning, ett år, var tydligen så avlägset att man inte ens ställde frågan.


Det finns mer som är märkligt i den här undersökningen. Jag kan förstå att de som tjänar extremt lite har svårt att skaffa sig ett större sparande, men 17 procent av de som tjänar 45000-50000 kr per månad säger att de max skulle klara sig en månad utan inkomst. Jag tänker mig att det krävs mycket speciella omständigheter för att dessa människor inte borde omyndigförklaras och hånas offentligt.

Och oförmågan att spara är inte typisk för Sverige. 2015 visade en undersökning att 62 procent av amerikanerna har mindre än tusen dollar på sparkontot. När undersökningen gjordes i år hade siffran stigit till 69 procent. 34 procent har inget sparande alls.


Tillbaka i Sverige säger Rikard Josefson, vd för Länsförsäkringar Bank: ”Det finns inga skatteincitament för att spara, bara för att låna.” Det är onekligen underligt och avhjälps lämpligen genom att ränteavdraget för bolån slopas. Men även om det vore en bra signal skulle det inte räcka.

Kan staten tvinga svenskar att spara? Knappast. Privatekonomi i skolan är ett första steg, det borde införas direkt. Dumhet kan aldrig förbjudas, men något måste göras för att Sverige inte ska hamna på amerikansk nivå.

38 kommentarer:

  1. En buffert borde alla ha. Precis som du skriver i artikeln så är det skrämmande att så många inte ens kan klara sig en månad med sina besparingar. Det är många som inte bryr sig och tyvärr slutar det ofta som i lyxfällan. Jag tycker också de borde införa ett ämne om privatekonomi i skolan. Det skulle säkert hjälpa många att få en bättre start i sitt liv. Mvh Slimis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är märkligt hur mycket låt-gå-mentalitet som uppbringas just kring ekonomi. Ingen skulle bil åka hemifrån med tom tank och ingen plånbok och tänka att det nog löser sig under dagen, men när det gäller pengar kör många ända in i kaklet. Privatekonomilektioner i skolan skulle säkert åtminstone få fler att tänka till.

      Radera
    2. Slimis.. nu vill jag protestera mot ditt förslag att skolan ska införa privatekonomi som ett ämne... Men hallå, sånt lär man sig hemma. De är väl inte föräldralösa de små liven?
      Efter att ha jobbat sex år i skolan i samma stad, tre år i en och samma klass och nu de senaste åren i en ekonomiklass på gymnasiet (förr var jag kringresande teckenspråkslärare). Det jag har sett och hört angående elevernas kunskaper önskar jag att alla föräldrar blir upplysta om. Det brister i det mesta och pricken över i var väl när en ekonomielev (andra året) räckte upp handen och frågade: Vad är förfallodag????

      Radera
    3. Här måste jag få inflika att det skiljer sig mellan skolor även om det inte finns som ämne i läroplanen. Mina barn har berättat att det handlat en hel del om privatekonomi både på matten och på hemkunskapen. Dessutom har min ena sons klass sett flera avsnitt av Lyxfällan just för att läraren ansåg att det fanns mycket att lära därifrån.

      Radera
    4. Karin: En del är faktiskt föräldralösa. Andra föräldrar är själva så dåliga på privatekonomi och/eller helt opedagogiska.

      Snålcoachen: Jättebra att det finns lärare som tar sitt ansvar, eller kanske mer än man kan begära. Men jag tycker ändå att det borde in i läroplanen. Antingen som eget ämne eller inom ramen för just matte eller hemkunskap. Och fick jag välja tror jag matte vore bättre eftersom jag gissar att fler mattelärare än hemkunskapslärare är ekonomiintresserade.

      Radera
    5. Jag håller med dig helt och hållet! Fick jag bestämma så skulle det absolut in som ett eget ämne i läroplanen. Det har inget direkt med föräldrarnas roll att göra utan bör behandlas som ett ämne vilket som helst.

      Radera
    6. Ja, sen är det jättebra om engagerade föräldrar lär barn om pengar, men framförallt de barn som inte har sådana föräldrar skulle vara hjälpta av att skolan gör en insats här.

      Radera
  2. Du har en ganska civiliserad syn på det Micke.. En annan håller på att bli totalt galen av alla idioter som finns. Det är till och med folk i ens egna familj, läkare, advokater, tekniker... Min morbror är läkare och tjänar 100-150K i månaden. Han är över pensionsålder men kan inte sluta jobba, då kommer fogden.. Han har haft 200 bilar ,husvagnar, husbilar, motorcyklar, flotta hus, flotta semestrar. Jag har tidigare bitit mig i läppen när han öppnat käften om prylar/boenden, semestrar. Men under julen fick jag nog. Jag skällde ut honom, frågade varför han inte har fått en godeman för längesedan, hur han kan ha varit så jävla dum i huvudet senaste 30 åren med miljonlön inte har sparat en krona och levt långt över sina tillgångar..Hela våran släkt hade kunnat vara miljonärer om han hade förvaltat sina pengar "medelmåttigt" alltså köpt index varje månad.. Han stod där som ett frågetecken medans jag i frustration stormade därifrån och satte mig i bilen och åkte hem.

    Några dagar senare hörde min andra morbror av sig och sa "Du sa det som ingen av oss vågat säga på 30 år..."

    Problemet med folk idag är att ingen stannar upp och frågar "VAD I HELVETE håller du på med?! SER DU INTE VAD DU GÖR?"
    Så galenskapen fortsätter, i generationer. Jag är första personen i min släkt som har gått in på börsen.. För som bekant "Man kan ju förlora allting!"

    //Robban

    SvaraRadera
    Svar
    1. En både rolig och tragisk berättelse på samma gång. Problemet för din morbror är att någon skulle ha behövt ryta i som du gjorde för 50 år sedan. Det är omtänksamt, även om det svider för stunden. Mycket kommer nog hemifrån och man kan ju inte välja sina föräldrar.

      Radera
    2. Älskar den här typen av berättelser om människor som borde veta bättre men inte gör det. Hade gärna sett filmen om det, innehållandes allt från de 200 bilarna tills det hela kulminerande när Robban äntligen röt ifrån! Kameran zoomar in på förvånade släktingars ansikten osv.

      För övrigt påminner det lite om en konsult i min bekantskapskrets som också ligger på cirka 100K i månaden och lever som en kung. Mycket resor, märkeskläder och täta bilbyten. Sedan blir det plötsligt paus mellan uppdragen och då har han inte en spänn till mat. Kan inte betala räkningarna. Sedan kommer ett nytt uppdrag och då har han hunnit boka nya resor innan arvodet landat på kontot...

      Radera
    3. Vad mycket ångest han borde ha i dipparna. Det är lätt att undra om den verkligen vägs upp av glädjen att få leva som en kung när det går bra. För mig hade den absolut inte gjort det. Att göra av med pengar är ju inte ett dugg avstressande, tvärtom.

      Radera
  3. Jag har en buffert på 50.000 ca :) Då ska jag tillägga att vi inte äger hus och att jag i praktiken kan repa allt på bilen helt själv.

    Tycker du det är för mycket eller för lite?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen aning, det beror nog helt på utgifter, inkomster och livssituation i övrigt. Jag har ingen uttalad buffert själv, men inga lån, så rent teoretiskt skulle jag kunna växla in alla mina värdepapper och konton till kontanter och ha en nätt hög på bordet redan nästa vecka. Och som ensamstående utan barn och med extremt låga fasta utgifter har jag ju ett betydligt mindre känsligt läge än en familjefar med belånad villa.

      Radera
  4. Jag har arbetat i låglöneyrken i hela mitt liv, har slutat arbeta, dels p g a omständigheter men trots det ändå frivilligt. Har fullt upp med allt möjligt och får in en krona här och där men inte mycket. Tycker att det här livet med att vara sin egen och styra över sin tillvaro i möjligaste mån, är att föredra framför vanligt lönearbete eller att vara beroende av bidrag, inte för att det är något fel i det om det verkligen skulle behövas. Skulle inte kunna leva mitt liv som jag gör utan en ganska bra buffert, det är förutsättningen. Jag planerar noggrant för att kunna vara fri.
    Har också som Robban ovan, människor med höga utbildningar i min närhet som har svårt att hålla i pengarna. Tyvärr verkar det som om omgivningen kniper längre innan det sägs ett sanningens ord när det gäller vissa grupper som man förväntar sig ska lite mer innanför pannbenet. Det visar bara att med utbildning kommer inte förnuft. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, inkomsternas storlek är verkligen ingen bra mätare för ekonomiskt oberoende. Jag skulle nästan påstå att människor med låga inkomster från knappa förhållanden har ett försprång. Varken Kamprad, Aktiestinsen eller Buffett är rikemansbarn med silversked och höga inkomster från start.

      Radera
  5. 60% klarar sig 4 mån och uppåt, jag är positivt överraskad. Lågt ställda förväntningar löser mycket...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lågt ställda förväntningar underlättar. Ta exempelvis Sveriges förhandlingar vid EG-inträdet. Våra politiker gick in stenhårt och krävde ingenting - och det fick de igen ;-).

      Radera
    2. Igenom, skulle det vara. Inte "igen".

      Radera
  6. Larsson,

    Din optimism är rörande. Du skriver att något måste göras. Problemet är att inget kommer att göras. Det räcker väl att säga ränteavdragen. Man konstaterar att det inte är OK. Det är inte acceptabelt. Sedan händer ingenting. Precis som seden bjuder.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt sant. För lite görs, men mer kan göras. Om det händer eller inte är svårare att veta. Beträffande räntebidragen får de aldrig ett bättre läge än nu när räntan är så låg, så ryker de inte nu kommer de aldrig ryka med den här regeringen.

      Radera
  7. Jag har en bekant som brukar säga: "Ju mer de arbetar och tjänar, desto mer har de behov att spendera sina pengar för att tillfredsställa sig själv." Det vill säga, pengarna ger mening i tillvaron. Personligen har man inte mycket tillfredsställelse i tillvaron förutom att spendera sina pengar. Vid ledig stund behöver man koppla av, och det gör man bäst genom att sätta sprätt på stålarna genom resor, fin vodka, kanelbullar på café med en latte och några fina klockor för 125 000 styck.

    Den som inte arbetar i ett sträck för den höga lönen, kan spendera sin tillvaro på sina datorer, bilar, böcker och njuta av sin tillvaro. Vi kan göra sådant som inte KOSTAR pengar, för vi har tillgång till livets goda stunder genom våra intressen och kunskaper.

    T.ex. skriver jag på denna blogg i stället för att gå på spa, kan man väl sammanfatta det. Kostar inget att skriva här. Tack Sparo för att du inte tar betalt för att kommentera på denna blogg. Hoppas du inte börjar ta 5 kronor för att skriva en kommentar på bloggen. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Nej, betalt för kommentarer vore för snålt t o m för mig :-).

      Radera
  8. Intressant det där med ränteavdraget. Argumentet för det är ju att kapitalbeskattning ska beskattas lika men sedan ISK/KF beskattas de ju i praktiken lägre än ränteavdraget. Att slopa ränteavdraget skulle onekligen vara sunt för ekonomin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hittills har ingen kunnat förklara för mig vad nyttan är att från staten subventionera lånande.

      Radera
  9. Jag har också skrivit ett inlägg där jag refererar till den goda fru Wibble, som fick utstå mycket spott och spe för sitt i sak hel korrekta och vettiga uttalande.

    Alla borde ha detta och även om det för vissa kan vara svårt borde man sträva dit.

    Mvh

    Egon

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fru Wibble skulle bara veta vilken kult hon skapat bland ekonomibloggare 15-17 år efter sin död.

      Radera
  10. Jag sparar 10 % på allt in och då är jag ändå inkomstlös och 100 % ensam om två tonårsbrudar. Första delmålet är att ligga en månad före och där är jag snart :)
    Hälsn Tant Grå i sö Dalsland

    SvaraRadera
    Svar
    1. 10 % sparande av en inkomst på 0? Jag får inte riktigt ihop hur det går till, men jag tror att det är imponerande :-).

      Radera
  11. Ja, ekonomi för alla redan i grundskolan är en sak som krävs, för att kanske rädda detta land. Sedan tror jag faktiskt att dumheten i detta land tycks ha ökar med tiden, se bara vilka tomtar vi har i Riksdagen numera. Eller SSU ordföranden som tar taxi för 8,000 kr på vår bekostnad. Det säger en hel del om den bristande respekten för arbete och pengar. Men, ska vi se positivt på det, så är Sverige (ännu) ett land där alla som vill faktiskt kan göra något bra av sitt liv, även ekonomiskt sett. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror också dumheten ökar. Bildning har nästan blivit något fult och unga människor har slutat läsa eftersom tålamodet inte räcker till böcker utan bara till tvåminuters Youtubeklipp. Jag är glad att jag växte upp innan internet.

      Att politiker har svårt att skilja på egna och statens pengar tror jag beror på något annat. Att vara politiker är inte längre ett förtroendeuppdrag man hoppar in i under några år utan en hel livsstil. Den här Botström på SSU är 26 år, har förmodligen inte ens haft normala sommarjobb och när han hamnar i riksdagen om några år har han aldrig haft ett riktigt jobb eller vänner som inte jobbar med politik. Han förstår helt enkelt inte bättre, nästan som ett mentalt handikapp.

      Radera
  12. I princip är jag väldigt skeptisk till ränteavdraget, men i praktiken är jag en supporter då det gagnar mig :) Sitter med 3,7 msek i lån... sjuk summa, men låter värre än vad det är, belåningsgrad 50-60%.

    Skulle man skatteväxla bort ränteavdraget så absolut (t ex för att gynna sparande), men problemet med ffa denna regering är att de föredrar att endast höja skatter, det där med växlingsbiten glöms lätt bort...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla står sig själva närmast. Och jag tror inte att politikerna vill att vi ska spara i någon större utsträckning. Det ökar vår handlingsfrihet vilket i förlängningen gör oss mindre lättledda.

      Radera
  13. Jag har alltid tänkt att i Sverige har vi tradition av att staten tar hand om oss när det blir dåligt ställt. För denna trygghet betalar vi gigantiska summor i skatt, och ännu mer om man skulle ha det dåliga omdömet att försöka klara sig själv genom att ha en buffert.
    Därför var det förvånande att se att även amerikaner, som antagligen har större behov och straffas mindre av det, också har så liten buffert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med. Svenskar har till skillnad från amerikaner tidigare haft en stor stat vi kunnat lita på. Så kanske har det mer med bildningsgrad att göra. Ju mindre vi fattar desto svårare har vi att tänka oss in i en föränderlig framtid?

      Radera
  14. Jag tillhör något så ovanligt som ung och sparare, är i nuläget 26 år gammal och anser mig själv ha börjat spara alldeles för sent, något år sedan, innan dess var jag lika slösaktig som alla andra bortsett från att jag aldrig skuldsatte mig under studier utan istället jobbade extra, vilket innebär att jag idag har 0 skulder. Idag har jag en sparkvot på runt 60-70%. I dagsläget skulle jag klara mig 3-4 år enbart på mina likvida medel/fonder/aktier om jag inte drar in en enda extra krona. Plussar man på att jag säkert har prylar värda 2-3 års utgifter så ser det ännu bättre ut. På det finns A-kassan, så om jag blir av med jobbet imorgon klarar jag mig gissningsvis 5-7år beroende på om jag ställer in mig på "överlevnadsläge" eller inte. Inget jobb = Ännu lägre utgifter. Jag känner mig som en zombie i samhället, har stått utanför konsumtionshetsen ett tag nu och har avvikande åsikter om precis allt så funderar på att börja blogga jag med för att se om någon håller med mig i något. Det som fick mig att vakna upp var 2 stycken nära döden upplevelser på kort tid. Började i den vevan fundera på vad som är viktigt i livet. Har olika mål just nu, ett av dom är att komma bort från arbetslivets bojor senast i 35-årsåldern. Följer din blogg i princip dagligen sedan en månad tillbaka ungefär. Mvh 90-talisten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra! Med 0 i skulder tror jag aldrig att du legat på övre halvan av slösligan, men en sparkvot på 60-70 % är såklart ännu bättre (och tydliga mål är aldrig fel).

      Trots att jag nästan är 20 år äldre än dig känner jag helt igen mig i zombiekänslan, att titta utifrån på den konsumtionsdårskap som av övriga samhället ses som självklart, på gränsen till naturlag.

      Radera
  15. Var är de sista 10 procenten? Summan i grafen blir 90 procent...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är gruppen "vet ej". Framgår av fotnoten längst ner till vänster, men jag håller med om att det hade kunnat göras tydligare.

      Radera