När operativsystem och dataprogram
kräver fem gånger större utrymme trots att de gör samma saker
kallas det utveckling. När bilar fylls med onödiga funktioner,
förses med kofångare av lackad plast och håller max ett decennium
kallas det utveckling. När folk använder Wikipedia istället för sin hjärna kallas det utveckling. Men egentligen är det
ju bara inveckling.
Ordet inveckling
är tydligen gammalt, vilket är konstigt för fram till nyligen hade jag aldrig hört det. Och visst är det väl det
världen håller på med? Många jobbar mer än någonsin, men har
ändå inte mer pengar. För femtio år sedan kunde en lön livnära
en hel familj. Nu verkar det vara på håret att en lön ens räcker
för att försörja en ensamstående barnlös. Detta eftersom ”vi”
köper ofantligt mycket skit.
Är det bara i min bubbla eller håller
det här på att vända nu? Jag hör, ser och träffar allt fler som
ledsnat på inveckling. Folk som hellre flyttar ut i en stuga i
skogen och odlar sin egen mat än att inteckna ytterligare tio år
hos en arbetsgivare de vantrivs hos bara för möjligheten att få ta
ett ännu högre lån för att köpa en ännu dyrare bostad. Eller:
”Using money you haven’t earned to buy things you don’t need to impress people you don’t like.”
I mina ljusa stunder inbillar jag mig
att en klartänkande folkrörelse är på väg att ta form. Andra
dagar tänker jag att invecklarna har ett ointagligt försprång.
Ändå hoppas jag att ännu fler som – i vanlig ordning – när de är på väg tillbaka till det där skitjobbet
efter semestern upptäcker att de egentligen vill stanna utanför
ekorrhjulet.
Även om jag är allmänt skeptisk mot
nymodigheter är jag inte per definition motståndare till
utveckling. Inveckling är jag däremot färdig med. När jag möter
inveckling känner jag ett instinktivt behov att urveckla.
Jag har inte märkt av någon vändning. Möjligtvis ploppar det upp fler artiklar om människor som lämnar arbetslivet, storstaden eller villan vilket får en att tro det.
SvaraRaderaAlla i min bekantskapskrets verkar endast har sparat pengar under året för att de inte kunna spendera lika mycket under pandemin.
Låter som att du har fel vänner ;-). Eller också har jag det.
RaderaNejdå! Det är fina människor men vi har lite olika inställning till sparande bara. De har ingen aning om storleken på min portfölj och är övertygade om att det inte går att spara sig rik. Så länge man är stark i sin egen övertygelse och inte låter sig dras med så funkar det fint ändå. Åt båda hållen.
RaderaVisst funkar det, det har du rätt i. Och det är på intet sätt så att alla jag känner sparat sig rika och/eller jobbar målmedvetet med att få ett okomplicerat liv de trivs med. Bara tycker att det blivit vanligare.
Radera" och är övertygade om att det inte går att spara sig rik. "
RaderaNu låter du exakt likadan som min sambo, innan jag själv tog tag i situationen kring hennes pensionssparande. Hon hade alltså någon slags rädsla för pensionen och hade alltså mentalt sett bara skjutit upp det sparandet helt enkelt. Nu är det löst kan man säga :)
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Försöker avveckla inveckling så gott det går men möter motstånd, ta det här med smartphones, förstår inte grejen med att glo ner i en sådan där ständigt. Vad är det som är bra? Förr kunde man ha samma hemtelefon i 10-20 år men nu går skiten sönder efter ett par år är det utveckling? Vet inte heller vad jag missar och är lycklig i min ovetskap. Har inga problem med att hålla kontakt med folk, dessemellan behöver jag inte se allt vad de gör, det blir bara invecklat. Tror att många skulle må psykiskt bättre av att vara lyckligt ovetandes om kretis och pletis görande och låtande. Tycker inte det är utveckling, snarare ett ständigt jagande efter mer.
SvaraRaderaVarje gång jag ser en "mobilzombie" på stan, som stirrar ner i sin telefon, ragglar fram och tillbaka och verkar helt okontaktbar, tänker jag att så där vill inte jag bli. Och jag fattar att risken är överhängande om jag ger det en chans.
RaderaDet är för att ni är tekniskt idioter. Sluta å köp skräp min nokia smartphone har hållt i 5 år och jag ser inte varför den inte skulle hålla 5 år till. Eller är det så att ni använder era smartphone som en hammare likt någon Neandertalare?
RaderaDen enda smartphone jag har och har ägt ligger dagligdags i en skrivbordslåda, men är fullt fungerande. Dock är den t ex för gammal för att ha mobilt bank-ID i, vilket inte beror på att jag använder den som hammare.
RaderaSå nej, anledningen till att jag inte vill använda smartphone när jag ser okontaktbara människor på stan är inte att jag själv köper skräp eller använder hemelektronik för att slå ner fyrtumsspik med, om någon mer än du till äventyrs skulle tro det (även om jag finner det osannolikt att det är fler än du som tänker i de banorna).
Den telefon jag använder för att ringa och sms:a med är c:a femton år gammal, håller laddningen 1-1,5 vecka och är en tredjedel så stor som en Iphone. Jag ser inte poängen att byta ner mig.
Tyvärr går det nog inte hejda invecklingen. Vad det gäller ökad konsumtion så visar boken "vi är vad vi köper" att konsumtionskulturen är här för att stanna. Mvh Kenneth
SvaraRaderaDet är den absolut. Men bara för att det finns normer betyder det inte att alla följer dem, och min känsla är att fler och fler stannar till och undrar om det de håller på med är vettigt.
RaderaFolk i min ålder, runt 30, tycker att man är egoistisk om man sparar för mycket. Vad sägs om den logiken? Den som inte unnar sig resor och onödiga saker är egoistisk
SvaraRaderaBeror möjligen på vad man gör med pengarna istället. Skänker de bort motsvarande summa de hade kunnat spara kan jag förstå logiken. Använder de pengarna till konsumtion ställer jag mig mer tveksam.
Raderaman måste ju leva också brukar de säga. brukar fråga om man inte lever om man inte köper en massa saker. får däremot aldrig något svar...
RaderaAntagligen vet de inte för de har aldrig provat.
RaderaFörr i tiden kunde man leva två personer på en lön. Det kan man fortfarande, skillnaden är att idag känner man inte den andra personen.
SvaraRaderaDet ligger något i det, men utöver den groteskt höga skatten skulle jag vilja påstå att en normal lön räcker till två personer om man sållar bort allt (eller åtminstone det mesta) onödigt.
RaderaStämmer gott. Vi är 2 vuxna och 3 barn (ett utflyget), har två hus och 2 bilar, arbetar 80 % båda två, och lägger undan ca 60% av lönen. Äter ändå ute ibland, åker utomlands vartannat år, mycket bilresor inom landet, ibland något hotell. Och det går hur bra som helst. Vi har slutat handla annat än mat i princip, och ja, det köps på Willy:s (och vi äger självklart aktier i Axfood :-) ).
Radera"och mat, ja, det köps på Willy:s" ska det stå...
RaderaSkönt att få bilden bekräftad av en familjefar. Lätt annars att få "Kan ju du säga, som är singel" emot sig, men bevisligen är det möjligt att spara pengar även familjevis.
RaderaDen mest imponerande person jag träffat (vad gäller följa övertygelse) var en tidigare inneboende. 15 år yngre (än mig som är 57 och som checkade ut för 5 år sedan tack vare bostadsförsäljning i Sthlm, nu på landsbygden)) tysk filosof, som med sin ännu yngre flickvän, läkare, tjänade in sina pengar och sen gjorde de följande: allt överskott utöver begagnade- kläder-inköp, mat mm, busskort, hyra och en och en annan resa, lade de på att maximera nyttan i världen. Har för mig att det var malariamediciner, sådana mot diarréer och olika vacciner. Tror de kallade sig utilitarister.
SvaraRaderaVärlden är full av ismer. Och visst är det imponerande när folk konsekvent följer sin övertygelse.
RaderaJag kommer inte välja att leva så, jag var bara imponerad av övertygelsen. Är inte så säker på att man kan maximera nyttan den vägen.
SvaraRaderaSamma här, men det spelar nästan ingen roll. Även om någons plan är att lägga alla pengar på chokladbiskvier är det häftigt när de gör vad de föresatt sig.
Radera"”vi” köper ofantligt mycket skit."
SvaraRaderapåminner om tidigare idag när jag pratade med en kollega om sparande och han sa något i stil med: "det är så mycket jag vill köpa".
nu vet jag inte vad han tjänar, hur han lever osv eller vad han vill köpa men när jag jämförde med mig själv så kommer jag inte på något direkt som jag vill köpa. jag har vad jag behöver och ibland räcker vetskapen om att jag kan köpa vad jag vill istället för att verkligen gå till affären. jag kan åka ner till volvohandlaren och peka på en bil, dra kortet och köra därifrån idag. bortsett från pappersarbetet å sånt då. men det gör jag inte. men det är skönt att kunna, och det räcker för mig.
Håller med om att möjligheten har ett värde i sig, ibland större än värdet på saken/tjänsten. Jag vill i och för sig köpa en bostad, och det är ju rätt stora grejer, men i övrigt är jag också rätt nöjd med antalet ägodelar.
RaderaJag antar att det bästa med sommaren är att du nu kan åka till Ullared igen Micke? :)
SvaraRaderaNej, men det bästa med Ullared är att de har stängt:
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=31MuT3UDycI