Världens snålaste reaktioner

Journalisten Mauri Hermundsson har intervjuat Günther Mårder och titulerat honom ”Sveriges snålaste person”. Detta trots att han gör av med över tre gånger så mycket pengar som jag, men jag inser också att det säljer bättre än att skriva ”En person som är mer ekonomisk än genomsnittet”.

Antar att de flesta som läser min blogg vet vem Günther är, men jag drar en kort resumé. Han är vd för Företagarna, men i ekonomihänseende är det mer intressant att han varit Unga Aktiesparares förbundsordförande och sparekonom hos Nordnet där han startade Sparpodden (och ett avsnitt där han återkom som gäst hade nästan lika stor publik som när jag medverkade i programmet).

Jag tänker inte kommentera programmet mer än att det känns galet att det inleds med en flera minuter lång diskussion om hur man kan konsumera snus billigast när det självklara svaret är ”Genom att låta bli!”. Istället tänker jag kommentera kommentarsfältet på Youtube där vi finner följande:

”Att kunna spara visst! Men måste man bete sig sjukt äckligt för det.”

Det fanns andra som skrev typ ”Jävla idiot!”, så det här är balanserat i jämförelse. Exakt vad som är äckligt vet vi inte, om det är snusvanorna, att barnen tvingas promenera till skolan, prutandet eller något annat, men jag tycker att det är förmätet att ha åsikter om någon annans liv baserat på en tjugominutersintervju.

”Känns som han spottar alla i ansiktet som faktiskt inte har pengar och försöker överleva.”

Det här resonemanget känner jag igen och tycker är intressant. När rika lever sparsamt blir det någon slags kulturell appropiering, lite som när vita européer lyssnar på rapmusik eller skaffar rastaflätor? Poängen med att skaffa möjligheter är väl just att man kan välja? Eller borde energiska personer tvingas hoppa hela dagarna bara för att de kan? För övrigt försämras inte fattigas liv av att Günther inte badar i champagne eller tvättar sig med gravlax.

”Det är fan i mig förtryck mot familjens medlemmar som inte vill ha det så.. Han får leva som han vill men han kan inte påtvinga hans livsstil på andra.. !!! Hans kvinna borde lämna honom med barnen usssshhh. Vad har han nytta till med hans mängd av pengar när man kan inte ens njuta av de eller hans familj? Så synd om hans familj ush vilken usel man”

Ännu en som tycker sig ha rätt att bestämma hur andra ska leva. Günthers kvinna (uttrycket låter aningen medeltida) är en vuxen människa som själv kan betala för sig om hon vill, vilket framgår i intervjun. Barnen tror jag inte lider ett dugg av att tvingas gå till skolan på samma sätt som alla barn gjorde innan det blev mode att köra runt dem som kollin. För övrigt ”påtvingar” alla föräldrar delar av sin livsstil på sina barn. Det kallas uppfostran.

”Släck efter dig, ungjävel!”

”Visst man sparar pengar av att leva så, men vad har man för livskvalité? Vad ska man göra med alla pengar? Blir som ett beroende, kommer krävas mycket för att förändra såna snåla rutiner i framtiden. Eller är målet att leva ett tråkigt liv för att dö rik?”

Hand upp den sparare som inte mött det här ”argumentet”. I intervjun säger Günther att han är lycklig och inte känner att han försakar något. Det kan omöjligt vara definitionen på ett tråkigt liv. Ändå dyker det alltid upp någon ”livsnjutare” som anser sig sitta inne med facit för vad ett bra liv är. Tydligen innefattar det alltid att sitta och peka finger åt andras liv, vilket jag inte uppfattar som direkt helfestligt.

Fast kanske är det det – för den personen! Men i likhet med hiphop, bågskytte, pikétröjor, yoga, Rolexklockor, engångsgrillar och dijonsenap passar det inte alla. Ändå möter inget av dessa fenomen en folkstorm av ”förståsigpåare” som berättar att de vet bättre. Rika personer som lever under sina tillgångar är det däremot alltid fri jakt på.