När det pratas om ekonomiskt oberoende
i media får vi ofta bara höra om extremerna. Antingen om dem som
säger sig inte kunna spara en enda krona eller redan har så mycket
skulder att loppet nästan verkar kört, eller om människor som
anser att man bör ha 20-30 miljoner för att uppnå ekonomisk
frihet.
Därför tyckte jag att det var
trevligt att läsa om 28-årige Christofer Rube som fått ihop sin första miljon genom sparande och investeringar, trots att han lever på
studiebidrag och extrajobb.
Christofer är något så ovanligt som
ganska vanlig (ja, jag hörde motsättningen där). Han är inte
extremsnål och strävar heller inte efter lyxliv utan vill bara ha
mer frihet i framtiden. Det ovanliga skulle möjligen vara att han
trots sin ungdom förstått att sparande tar tid. Han har lärt sig
om börsen undan för undan, gått med i Unga aktiesparare och hållit
fast vid sin strategi. Jag noterar också att rutinen att spara kom innan intresset för aktier.
Att bli miljonär i Sverige är inte
längre en ouppnåelig fantasi, men för många är det ändå helt
otänkbart att spara ihop till en miljon. Det känns så avlägset
att de inte ens försöker, och då är det banne mig snudd på
omöjligt. Men som Christofer säger:
”Jag började tidigt och har varit just målmedveten, sparat ganska mycket varje månad och placerat pengarna. Om man gör det och har runt 7-8 procent i avkastning varje år så tar det inte så lång tid att komma upp i en miljon.”
Tänk om fler unga kunde läsa – och förstå! – det rådet istället för att ryckas med av någon börsinfluencer som lurar dem att satsa allt i krypto eller i ett eller två bolag vars börsvärde redan exploderat trots att de inte tjänat fem spänn. Då skulle fler bli friare, och antagligen lite lyckligare också.
Alltid lika härligt att läsa om ungdomar som har framåtanda och som kan vara goda förebilder för andra.
SvaraRaderaJa, man behöver inte precis leta för att hitta motsatsen :-(
RaderaMycket ligger ju också i tidsperspektivet. För oss, som är i våra bästa år, så är inte 10 år sedan så jättelänge sen (det var ju nyss). Men för en femtonåring så är det nästan hela livet, iallafall så länge man kan minnas tillbaka. Och om 10 år - ja då är man ju lastgammal!
SvaraRaderaMed det perspektivet så kan det kanske kännas omöjligt att spara så att man får ihop en miljon, särskilt som många ofta inte ens har några pengar över alls från barnbidrag/studiebidrag efter en månad. Till och med 5000 kr kan kännas avlägset.
Sen finns ju de andra ytterligheterna. De där som alltid har och får så mycket att de inte inser pengarnas värde. Som inte frågar kompisarna "vad ska ni göra på lovet" utan "vart ska ni åka på lovet"? Jag är inte säker på att dessa unga klarar av att spara ihop till en miljon av egen kraft. Och det är inte säkert att de får lära sig hur man gör heller.
Spargrisen
Jag kan förstå att det ibland känns så. Samtidigt får man ju på ett logiskt plan inse att snittåldern är dryga 80, så när man är tjugo har man antagligen ganska många decennier kvar.
RaderaDet är sant! Det är inte nödvändigtvis de som ser mest pengar som barn som förstår dess värde bäst.
Jo, förstår inte hur folk lyckas göra åt med så mycket. Jag personligen jobbar med en ganska bra lön men har betydligt mer utgifter än jag skulle vilja, de flesta månaderna blir utgifterna högre än jag tänkt också. Jag reser ett par gånger per år vanligtvis och köper lite överflödig teknik, bor större än vad som är nödvändigt och äger en helt ok, ca 10 år gammal, bil.
SvaraRaderaMed allt detta så har jag fortfarande, ett bra antal år före jag är 40 lyckats samla ihop aktier och fonder till ett värde av någon miljon... Om man inte har så bråttom skulle jag säga att det är svårare att misslyckas, förutsatt att man försöker...
Så är det för mig med! Jobbar man heltid och har en normal heltidslön förstår jag nästan inte hur det är möjligt att konsumera upp den på fritiden. Jag skulle behöva ta tjänstledigt från jobbet för att klara det och då skulle jag ju inte längre få in de där pengarna.
RaderaSamtidigt inser jag att jag inte är som folk är mest, i alla fall inte på det området.
Jag tror det beror mycket pa vilken insikt man far av sina föräldrar som barn. Min pappa var väldigt sparsam, mamma lite mer generös och jag har fatt lite av bägge. Dessutom tror jag det är nyttigt att vara fattig i ungdomen och under studier, da lär man sig värdet av pengar. Och börsen är inget man lär sig pa fem minuter, men som killen säger är talamod och langsiktighet viktigt. Jag försöker ocksa investera i bolag jag förstar mig pa, inga jäkla bitcoin för min del.
SvaraRadera/Annika
Ja, uppväxten gör nog mycket. Varje gång de pratar om privatekonomi i skolan låter det som något som görs (eller ska göras) på högstadiet. Det tycker jag är alldeles för sent.
RaderaJa, det är någon elak j-vel som lurar in dessa "drömmare om de snabba vinsterna" i krypto ellar något annat obskyrt (liksom postkodlotteriet?). Där bränner de sig sedan så rejält att det är kört för resten av investeringskarriären. Som bekant så skyr ju ett bränt barn elden...
SvaraRaderaJag tror de flesta är rätt bra på att lura in sig själva.
RaderaLite störande dock att det inte framgår hur han bor och har bott hittills. Han har sparat ihop till en kontantinsats sägs men det framgår inte om han har använt den och köpt ett boende. Jag tycker att han verkar vara flitig och duktig - men om han har bott och ätit gratis i föräldrahemmet större delen av tiden så är utmaningen inte lika stor. Det är lätt att spara om man inte behöver betala för mat och bostad - men många ungdomar lyckas inte ens med det...
SvaraRaderaJa, jag hade också gärna haft mer uppgifter i artikeln. Som vanligt :-)
RaderaNu bor han åtminstone i egen lägenhet, men teoretiskt kan han ju ha bott hos föräldrarna till i somras.
11:53, varför insinuera att han har snyltat på sina föräldrar när artikeln handlar om en ung man som tar ansvar för sitt liv och sparande, vad han har betalat för mat och husrum är väl en sak mellan honom och hans föräldrar.
RaderaJag såg det som en öppen fråga och tillägget "han verkar vara flitig och duktig" antyder väl inget annat.
RaderaNu har inte jag läst artikeln, men står det hur stor kontantinsats han har sparat till? Det kan ju också vara relevant om det är 10 000 kr eller 3 miljoner.
RaderaMen grejen med hela artikeln är ju att det faktiskt gå att spara till det man vill även om man är ung. Det behöver inte ta så jättelång tid, man kan stå ut med att bo kvar hos föräldrar eller i en sunkig studentkorridor i ett par år, inte köpa massa dyra saker eller ha exklusiva fritidsintressen.
Spargrisen
Summan framgår inte, men det står att han sparat ihop en miljon och kontantinsatsen "utöver det", så gissningsvis är den med marginal under miljonen.
RaderaDet var så jag också uppfattade det, att det betonas att det faktiskt går utan att ta galet stora risker, bara man stretar på över tid, och den kunskapen tycker jag är bra om den förmedlas så ofta som möjligt.
Imponerande. Och intressant poäng av dig, om att sparandet kom före investerandet, det tror jag är viktigt. Inväntar nu de sedvanliga undanflykterna i sociala medier: ”världsfrånvänt ”, ”han kanske kan det pga omständighet x, men JAG skulle aldrig kunna…” ”det är bara de rika som kan spara” osv.
SvaraRaderaJa, tänk om fler la energi på att göra saker än att hitta undanflykter till varför de inte kan göra dem.
RaderaHar reportern på Aftonbladet ramlat och slagit sig hårt i hela skallen? Eller varför skriver de en artikel som uppmuntrar till sparande? Inte alls likt dem.
SvaraRaderaMvh Investeraren
De kanske kommer på att det säljer.
RaderaJa det är väl en positiv bieffekt av inflationsperioden och ränteuppgången. Att folk vaknat till och slutat vaska pengar på skit. Verkar som fler håller i slantarna nu, vilket är nyttigt.
RaderaJag har nästan inte sett någonting av det, men är det så tror jag också att det kan vara nyttigt för många.
RaderaUtan att nörda in sig matematiskt av att börja investera tidigt så blir effekten att sparandet får mer tid att växa och då slippa spara mycket senare i livet då ränta på ränta gör det tunga jobbet.
SvaraRaderaJa, ju tidigare man börjar desto mer ränta-på-ränta blir det.
Radera