Vad kan vara mer oetiskt än
telemarketing? Inte mycket, men de säljare som antastar kunder vid
butiksentréer tycker jag är ännu mer enerverande. Ofta handlar det
om mobiloperatörer och insamlingsföretag som Rädda Barnen. Eller
Lingon som både säljer mobil- och elabonnemang och som bl a drabbat människor i Uppland.
Mannen bakom konceptet ”Marketing by not asking any questions”.
Jag lider med äldre människor som
tanten i reportaget. De är inte vana att kasta luren i örat på
någon som ringer och vill inte heller vända ryggen emot en leende
person utanför Ica, även om det såklart vore det bästa. Men
läraren i reportaget, som berättar om den ”extremt aggressiva
säljaren”, är jämgammal med mig, 53, och även om många läsare
kan mena att det är ganska gammalt kan jag garantera att vi inte
fått artigheten med modersmjölken. Ändå godkände hon på stående
fot ett avtal hon uppenbarligen inte förstått.
Vd:n låter som dylika bluffjönsar
alltid gör. Deras säljare har varit jättetydliga så inte kan det
vara deras fel att just det företaget fått mängder med
ARN-anmälningar emot sig, näääeedå! Jag kan inte klandra honom,
jag hade sagt likadant även om jag haft som affärsidé att lura
människor att skriva på avtal för att slippa undan.
Förbud vore såklart det bästa, men
eftersom det inte lär hända måste rådet till alla – inte minst
till äldre släktingar – vara att aldrig skriva på eller säga ja
till någonting av en uppsökande säljare. När de står utanför
butiker, eller till och med inomhus i en butik eller ett köpcentrum,
skulle jag också rekommendera en kontakt med det företaget. Berätta
att du inte uppskattar abonnemangssäljande hyenor och tänker
bojkotta butiken så länge den inhyser sådana.
Till dig som själv jobbar som
uppsökande säljare av abonnemang, på stan eller på telefon, och
känner dig orättvist påhoppad av mig, vill jag från djupet av mitt
hjärta säga: Dra åt helvete!
Sicken avslutning! Du startar veckan starkt😁
SvaraRaderaMm, där kom jag loss :-)
RaderaDet är relativt sällan jag ser såna där. Ett tag var det många extremt påflugna UNHCR-tiggare i vartenda köpcentrum, men det tycks ha upphört där jag bor.
SvaraRaderaDet var lite roligt att alla körde med exakt samma manus, och de inledde alltid med "Vet du hur många flickor som inte får gå i skolan?" eller något liknande.
De blev alltid lite förvånade när man gav dem exakt rätt svar.
Det går kanske i omgångar.
RaderaJag brukar inte gå i klinch med dem på det sättet, men det där lät skojigt.
Dörrknackare tycker jag är värst. Antagligen inget problem för dig som bor ute i spenaten men vi stabor blir då och då störda av diverse försäljare av fiber, mobilabonnemang, RFSL, Barncancerfonden etc.
SvaraRaderaDet händer här med (cancerinsamlingar och Jehovas) och jag håller med om att det känns värre när de är framme vid ens hem än om man möter dem på stan.
RaderaDet är därför jag har tystat ringklockan. Det finns *inget* gott att vänta om man öppnar dörren för oväntade besök.
RaderaDet skulle jag inte säga. Jag gillar när grannar och vänner dyker upp oannonserat. Då slipper jag ha prestationsångest med kaffebrödet, till skillnad emot när besöket är avtalat på förhand.
RaderaDu bor på landet nu. Om du bodde kvar i din lägenhet, så tror jag att det skulle vara annorlunda.
RaderaKanske till viss del, men jag gillade det då också, och minns det inte som att det var särskilt många försäljare. Men då hade jag titthål så då öppnade jag inte för okända.
RaderaJa, det är en märklig form av försäljning, jag tycker nog att de förstör sitt eget varumärke.
SvaraRaderaJag antar de gjort bedömningen att det är värt det.
RaderaJust nu har det under en tid varit väldigt populärt med säljare, nej förlåt, säkerhetskonsulter, som ringer och först skrämmer upp dig med hur du kan bli kapad på internet och sedan presenterar sin lösning (som inte finns, om du är bra försäkrad ingår allt de gör där). Har stött på en försäljare där som absolut inte kan ta ett nej. Jag är nämligen av den typen som inte bara vill slänga på luren (tänker att det är folks jobb, jag behöver inte skrika och vara otrevlig bara för att), och många tar ett nej tack. Men inte den här snubben. När de inte tar ett nej brukar jag bara säga "Jag vill inte vara otrevlig, kan vi bara avsluta det här samtalet?" och där brukar andra enerverade ge sig. Men denna.. Kör på trots flera nej från mig och säger att jag VILL ju prata med honom eftersom jag inte tryckt på den röda luren. Jag sa att det är nog bra om han inte springer på krogen för han kan ju uppenbarligen inte förstå ett jättetydligt nej, men då kontrade han bara med att han minsann var gift, så det gick rätt över hans huvud. Så han menade att allt annat än slänga på luren var ett ja för honom. Bad honom radera mina uppgifter innan jag la på. Sedan ringde han upp någon vecka senare och då tappade även jag det. Även då menade han att jag visat intresse. Vidrig typ. Tänker hur svårt det måste vara för vissa människor att värja sig mot en sån här människa som har noll respekt för den andra parten.
SvaraRadera"Tänker att det är folks jobb".
RaderaNja, telefonförsäljare är ju inget riktigt jobb, det är mer som ett virus. Och på ett sätt tänker jag att det är schysstast att slänga luren i örat på dem för det tar minst tid för dem, så får de tid över att trakassera/lura någon annan.
Jag förstår att du tappade det till slut, det förtjänade han.
Linn, du får tänka på telefonförsäljare och andra som om de vore barn, ja att de utvecklingsmässigt är på samma nivå som en, säg, femåring. På samma sätt som du inte kan förvänta dig att en femåring kan knyta skorna själv, eller laga mat, så kan du heller inte förvänta dig att en telefonförsäljare ska kunna förstå och tolka dina avsikter. Du måste behandla dem som barn, och säga ifrån på samma sätt som med femåringar.
RaderaDet lät lite elakt, men jag har inte bestämt mig om det är telefonförsäljarna eller femåringarna som borde känna sig kränkta ;-)
RaderaJag tror nog femåringar hade förstått de tydliga nejen jag gav. De var inte invirade i bubbel alls.
RaderaJag hade velat höra det samtalet :-D
RaderaHade en säljare från en larmfirma som knackade på i fredags kl 19 mitt i matlagningen. När man inte ger sig efter två väldigt tydliga ”Vad det än är du säljer så är jag inte intresserad” brinner det till en smula. Särskilt också när de inte rakt ut säger vad de säljer utan skall linda in det i att de gör nån jävla undersökning i grannskapet.
SvaraRaderaHälsar Jonas
Helt rätt! När det är telefonförsäljning brukar jag ibland förkorta lidandet genom att fråga "Vad säljer du?". Det vanliga svaret är "Ingenting egentligen" varpå jag klipper av med att då är jag inte intresserad, jag är shoppingsugen och så får de luren i örat.
RaderaHaha, klockrent!
RaderaPåminner om när min kompis för många är sen blev uppringd av Mr Music (de sålde kassetter med blandad musik) och han frågade säljaren om de hade någon riktigt jävla tung metal. Säljaren fann sig inte riktigt i stunden :)
Mr Music hade jag glömt bort! Mitt minne av dem är att det ärliga svaret måste ha varit ett rungande nej.
RaderaNär jag fortfarande hade fasttelefon ringde det ibland säljare som presenterade sig som typ "software nanting", alltid pa engelska. Nagra ganger la jag bara pa, men en gang vet jag att jag hade en lang konversation och sa att jag var sa tacksam att de hade ringt mig sa jag inte skulle raka ut för nagot virus. Haha, de fick betala för ett langt telefonsamtal innan jag la pa. Efter att jag sa upp abonnemanget för den telefonen har det helt slutat. Skönt.
SvaraRadera/Annika
Det där har faktiskt aldrig hänt mig, men jag förstår att det är en stor grej eftersom så många andra drabbats.
RaderaNär det ringer ett samtal till mig som man inte känner igen.
SvaraRaderaHej är det David jag ringer till?
- det beror på vem det är som ringer
😁
Telefonförsäljare måste vara det jobbigaste jobbet att få/ha. Ingen som vill prata med dig men du ska ringa runt hela dagen.
Blev uppringd av en som vill sälja el via en elfond eller nåt, människan la aldrig på, det var ju tydligt att dom inte få lägga på utan dom ska tjata tills kunden gör de.
David
Jag har aldrig varit tveksam på om det varit en telefonförsäljare i andra änden. När personen låter som att den känner mig, men ändå måste fråga om det är jag - då vet man. Och då brukar jag svara nej och lägga på. Eller rättare sagt svara "No, it isn't, wrong number!" eftersom de av någon anledning nästan alltid pratar engelska när de ringer till mig.
RaderaHar faktiskt erfarenhet av att vara på andra sidan. I samband med nollningen när jag började plugga så fick vi ge oss ut på stan med en bössa från BRIS och samla in så mycket pengar vi kunde. Jag kan vara otroligt blyg och inte världens mest sociala person, men det var bara koppla på charmen, inte undertrycka den norrländska dialekten och gå fram och prata med människor. Då skänkte de gärna pengar. Stod jag bara med bössan och skramlade, så fick jag inte en sekin.
SvaraRaderaDet är enligt mig den finaste dialekten i Sverige, säger jag som kommer fran den södra delen. Du gjorde rätt som kopplade pa den norrländska charmen.
Radera/Annika
Ja, norrländsk dialekt är nog ingen nackdel för försäljare. Någon gång läste jag att värmländska annars är den svenska dialekt som inger mest förtroende. Fan vet, men skulle jag anställa säljare hade jag nog satsat på norrländska. Ju högre upp desto bättre, under förutsättning att det går att förstå:
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=ABsvcs7mPsA
🤣
Radera