Socialkontoret i Hjällbo utmanar 40-timmarsveckan! Eller rättare sagt har man sänkt veckoarbetstiden från 40 till 32 timmar enligt principen ”Samma arbete på mindre tid för samma lön”. Detta möjliggjordes genom att man ”effektiviserat verksamheten”.
Det låter väl alldeles fantastiskt att man hinner med detsamma på kortare tid? Som jag ser det finns två möjligheter. Antingen ljuger de och hinner inte alls med det de är satta att göra, eller också gick de anställda tidigare runt och drog benen efter sig. Det kan vara lite av bägge, men att de innan detta projekt slösade bort tid erkänner Simon Ahlqvist, en av socialsekreterarna:
”Vi har effektiviserat och tagit bort vissa möten som inte varit nödvändiga och kortat ned på andra saker som inte behövs i samma utsträckning.”
Så där gick de runt och gjorde mer än
vad som behövdes av ”saker som inte behövdes i samma
utsträckning” samt hade onödiga möten – tacka tusan för att
det gick att effektivisera! Det jag vill veta är vem som får
sparken för att de tidigare lekte bort en femtedel av sin arbetstid.
Äh, jag vet svaret, det får givetvis ingen.
Klart att offentliga
verksamheter blir dåliga och ineffektiva ifall de som jobbar där ser
dem som rena lekstugan! Vi som jobbar i den riktiga världen får
betalt för de timmar vi jobbar eller för det resultat vi
åstadkommer. Men så har vi inte ymnighetshornet Skattemedel att ta
ifrån när energinivån sjunker och vi inte orkar vara effektiva under ett par decennier.
Jag säger inte att fyrtiotimmarsvecka
är det bästa för alla och på sikt kanske vi människor borde
försöka jobba oss bort från den normen, men att över en dag höja
lönen för alla med 25 procent är fullständig galenskap som bara
går att genomföra i organisationer som varit så ineffektiva att
snudd på alla förändringar är av godo.
