Juli i sammandrag

Terrordåd, statskupper och Allsång på Skansen. Hur mycket mer elände kan man kräva av en månad?

Blåbärsplockandet gick i alla fall enligt planerna. Eftersom det knappt regnat alls de senaste veckorna höll de på att torka bort, men jag lyckades bärga skörden dessförinnan. Har nu 25 liter i frysen, och har dessutom plockat till släkt och vänner. Jag myntade uttrycket frys-tetris när jag skulle beskriva stuvandet av en välfylld frys. Det här är livskvalitet:

Efter att jag skrev en promenadhyllning i inlägget Gratis transport läste jag om en närvaropromenad (ja, det står så) med titeln ”Tystnaden talar”. Lyssna på detta: ”En ledd 1,5 timmes promenadutflykt, en miniretrit, som väcker sinnen och fäster din uppmärksamhet på omgivningen.” Kostar en femhundring! En promenad där man går runt och håller käften i en och en halv timme, låter det som. Vidare låter det som en jävligt dålig deal.

Apropå dåligt steg värdet på min depå under juli med 2,97 % medan jämförelseindexet SIXPRX avancerade 5,53 %. Inget vidare, men man kan ju inte vinna jämt. Jag är egentligen förvånad att det inte gått sämre eftersom jag är så pass defensivt placerad och varje månad är beredd på att börsen ska rasa.

Jag köpte tillbaka mina oljecertifikat för sjätte gången i år. För tidigt, men de repar sig säkert. Övriga råvaror har gått bättre. Särskilt silver som steg med drygt 11 procent i juli. Största glädjeämnet är dock Opus, som stigit 22 procent. På minussidan hittas nyintroduktionen Gold Town Games som än så länge inte glatt mig en minut, samt mitt gamla sorgebarn Advenica som jag dock fortfarande tror stenhårt på.

Augusti och september är vanligtvis inga bra börsmånader, så mitt hopp om den stora smällen lever. Har några köp- och säljidéer. T ex funderar jag på att avyttra ABB och Sandvik. Bägge har gått bra på sistone, släppte fina Q2-rapporter och bägge har P/E-tal på 27. Jag tycker att de är fina bolag (ABB finare än Sandvik), men hur mycket uppsida kan det egentligen finnas nu? Det gäller för övrigt stora delar av börsen. När bolag som pendlat på P/E 15-20 är uppe på rekordnivåer med P/E 25 håller jag hårt i plånboken. Att minusräntan gör alternativen svaga motiverar inte vilka uppgångar som helst.

Jag drar iväg ett boktips även denna månad, den här gången med åtminstone en aning ekonomikoppling. Fader vår av Placeras chefredaktör Tomas Linnala. Den handlar om en skruvad adelsfamilj som ändå visar sig vara rätt normala i jämförelse med bokens alla andra dårar. Vill inte säga så mycket mer om någon till äventyrs skulle vilja läsa den själv, men den som uppskattade Hundraåringen som klev ut i en titel som är alldeles på tok för lång för att komma ihåg kan nog skratta gott åt den här med. Eller John Kennedy Tooles klassiker Dumskallarnas sammansvärjning. Finns där böcker går att köpa, men också där böcker går att låna, alltså på biblioteket.

Om ett par veckor är Sverige tillbaka i sina gamla gängor. Så även denna blogg, men tills dess fortsätter jag med nya inlägg ungefär varannan dag. Sedan öser jag på för fullt igen, och kanske är jag tjatig men jag vill återigen tacka alla läsare, både ni som kommenterar, mejlar och länkar och ni som "bara" läser. Trots att jag bloggat mindre i sommar (eftersom surfandet går ner på sommaren) fortsätter antalet läsare att öka, och häromdagen fick jag följande hyllning av en bloggranne:

Först ska jag återgälda vänligheten. Om du inte följer Omedveten eller medveten konsumtion - gör det! Inte för att jag säger det utan för att det är en välskriven blogg (både text- och innehållsmässigt) om privatekonomi. "Bara döda fiskar följer med strömmen", lyder ett gammalt uttryck jag försöker tänka på när jag gör mina val i livet. Denna skribent tycks i högsta grad ha anammat samma tanke och verkar trots den tvetydiga bloggtiteln ytterst medveten i sin konsumtion. Så när hon skriver att "man blir liksom lite lyrisk och kär när man finner en ny idol" kan jag bara hålla med.

Och jag blir på riktigt alldeles varm av vetskapen att min spretiga blandning av börs, hushålls- och spartips kryddad med en nypa snålhumor är uppskattad även av andra. Jag har gjort så många inställsamma karriärdrag i mitt liv, där jag brytt mig mer om vad jag tror "marknaden", bokare och chefer vill ha än vad jag själv vill göra. När jag startade bloggen var jag fast besluten att skriva på egna villkor. Så när jag får positiv respons går den rakt in i hjärtat eftersom det är uppskattning för en väldigt personlig produkt. Än en gång - tack, alla läsare!

Aktiefiske

Undrar hur många läsare som gått in på en bank och levererat sin köporder muntligt varpå den bankanställde bakom disken fyllde i en blankett i sitt block med uppgifter om värdepapper och om kunden begärde en specifik kurs eller ville ha ”bäst möjliga”. Vi snackar 80-tal och i bästa fall kunde man få fram aktuella kurser med en kvarts fördröjning i text-tv-format på bankkontoret. Det var alltså inte läge för fill-or-kill-ordrar om man inte hade för avsikt att stå i kö femton gånger på två dagar och riskera att få stryk av kamreren.

Nu är det annorlunda. Man behöver inte ens vara vip-kund för att få aktiekurser i realtid. Det går att göra en bedömning av orderboken, jämföra med terminer och index och därefter lägga en köporder lägre än gällande säljkurs, eller säljorder högre än köpkursen. Gör ni så?

Bör man ens det eller är det klokast att inte krångla till det utan köpa/sälja när man bestämt sig och låta marknaden göra resten? Jag tycker att det är svårt att veta eftersom jag inte skriver upp de alternativa kurserna och följer värdepappret sekund för sekund efter att jag fått mitt avslut.

Jag väljer alltid en kurs. Även om det är ett högt omsatt papper kan ju marknaden helt plötsligt ta slut. Eller också kanske det blir ett datafel som gör att ”bäst möjliga kurs” under bråkdelen av en sekund hamnar 10 procent ner.

Och för det mesta lägger jag mig inte på gällande köp-/säljkurs så att affären går igenom direkt. Jag kan till och med flytta med ordern så att jag blir stöddigare efterhand. Fast ibland går det åt andra hållet, jag faller till föga och höjer köpordern bara för att konstatera att nu hade jag behövt höja ännu mer och ser affären glida mig ur händerna. Ibland blir det ingen affär alls, ibland blir den av några timmar eller dagar senare. Fiske kräver tålamod.

Det kan tyckas dumsnålt att bry sig om tioöringar på en aktie runt femtiolappen. Det är ju bara ett par promille. Men jag försöker att se det som pengar och inte procent. Den där tioöringen kanske är värd en hundralapp för mig och hundra spänn är inte kattskit! Jag skrev nyligen ett inlägg om hemlagad ärtsoppa. För en hundring kan jag äta en portion ärtsoppa varje dag i 2,5 månad. Jag gillar ärtsoppa. Okej, kanske inte tillräckligt mycket för att äta det 75 dagar på raken, men ni fattar vad jag menar – en hundring är en hundring, oavsett om den är ensam i plånboken eller som del i en sedelbunt.

Men jag tror absolut inte att jag sparar 100 kr/affär på att försöka hitta bästa kurs, och ibland resulterar det som sagt i missade affärer (på gott och ont), så jag vet inte om jag gör rätt. Fast jag tror det, annars skulle jag inte göra det. Men hur gör ni, betalar aktuell kurs eller fiskar efter bättre med fingret på musen timme ut och timme in?

Ha kakan och äta upp hela kakfatet

En kompis berättade att han erbjudit sin son en leksak. Haken var att sonen då skulle få avstå lördagsgodis den helgen. Det slog mig att vi vuxna ställs inför liknande dilemman. Det vore kul med en ny bil, semester är ju alla värda, ett renoverat badrum är en bra investering och jävlar vilken frän grill jag såg idag...

Tittar man runt i bekantskapskretsen hittas garanterat människor som unnar sig det där. Andersson har köpt sportbil, Pettersson åkt till Bali, Lundströms renoverade badrummet och Jansson köpte grillarnas Rolls-Royce. Men ingen unnar sig alltihop och definitivt inte under en och samma sommar. Vill man inte hamna i Lyxfällan får man välja mellan leksaker och godis.

Faktum är att många med riktigt dålig ekonomi verkar göra just detta tankefel. De ser att andra lägger pengar på resor, lyxkonsumtion och dyra investeringar och gör detsamma, men de reflekterar inte över att det inte är samma människor som köper allt, och att många sparar i åratal för att ha råd med bara ett enda av inköpen. Att slippa prioritera är inte en mänsklig rättighet!

Så hur gick det med grabbens val? Det blev leksaken efter att hans pappa pedagogiskt förklarat att godiset ju faktiskt tar slut inom en timme medan leksaken skulle finnas kvar. Jag har hopp om den killen! Fast själv hade jag antagligen valt bort både godis och leksak och köpt en sparobligation för pengarna. Jag var konstig redan som barn.

Skomakare – bliv vid din läst

Jag såg SVT:s dokumentärserie om Björn Borg och noterade hur självklart det verkat vara för honom att efter tenniskarriären bli affärsman. Påhejad av sin omgivning dessutom. Med tanke på att hans personliga varumärke var värt hur mycket som helst i början av 80-talet är det märkligt hur han kunde misslyckas. Han hade kunnat plocka upp vilken produkt som helst i handen och fakturerat åtminstone sexsiffrigt på tre minuter.

Men att man är bra på tennis betyder inte att man är bra på ekonomi. Björn Borg hoppade av skolan redan innan nian och gjorde sig tidigt känd för att i likhet med Nalle Puh vara en björn med mycket liten hjärna.

Därmed inte sagt att det inte går. Stefan Edberg har visat att tennisbakgrund inte behöver vara idiotförklarande. Simning är en annan sport som i mina fördomsfulla ögon inte kräver huvudet på skaft, men OS-vinnaren och styrelseproffset Bengt Baron är hur framgångsrik som helst och lyfte nästan på egen hand upp både Vin & Sprit och Cloetta.

Folk får prova vad de vill, och när Björn Borg fick ett par hundra miljoner och väldigt mycket tid över kunde han såklart satsa på business, men varför blir vi förvånade när det inte funkar? Riktigt framgångsrika idrottare har envishet och förmåga att fokusera på att lyckas. Det är väl det som brukar kallas vinnarskalle. Det är en bra grund, men sannerligen ingen garanti.

Mats Wilander fick nyligen frågan vad han skulle göra om han fick tio miljoner att placera. Hans svar:

”Allra först skulle jag köpa en ny husbil. Resten ger jag så fort som möjligt till någon som vet vad man ska göra med dem för jag har ingen aning.”

Att inse sina begränsningar är också en värdefull kunskap. Ändå blir det just Wilander som får illustrera vikten av att hålla sig till det man kan och hur fel det kan bli när man inte gör det. Ni behöver inte tro mig, men det här var Mats Wilanders minst pinsamma musikinslag på Youtube:

Buljongtärningen är kastad...

Upptäcker att detta är mitt hundrade blogginlägg. Men bara lugn, trots jubileet blir det inte mer pretentiöst än vanligt.

Nästan tvärtom, jag tänkte djupdyka i sopor. I alla fall i ämnet. Enligt Naturvårdsverket slänger svenska hushåll 720000 ton mat varje år. Bara hemma i köket alltså, det som kasseras i producent- och detaljistled är borträknat.

Jag är skeptisk till sådana siffror. Det skulle göra ett snitt på nästan ett och ett halvt kilo mat per person och vecka, alltså sex kilo för en familj på fyra personer. Det är väl ändå inte möjligt? Men oavsett hur det är med den saken är det otroligt mycket mat som slängs av hushållen, för surt förvärvade och beskattade pengar.

Min siffra är i stort sett noll. Jag slänger max en kompostpåse varannan vecka. Den är då halvfull och innehåller mest lökskal (den typen av oätliga matrester är förresten inte heller inräknad i siffran ovan).

Jag kan ändå köpa stora mängder av en billig matvara (där priset kanske är nedsatt just för att hållbarheten är begränsad). Matsedeln anpassas efter skafferiet, inte tvärtom. Jag försöker dessutom vara kreativ. Med mycket av en viss vara på lager försöker jag hitta nya recept och anpassa mina gamla. På myTaste kan man söka efter maträtter som innehåller det livsmedel som håller på att ta över kylen. Andra tips:

Tillred, stek upp och koka upp maten innan den ruttnar/surnar/möglar. Det förlänger livslängden. Hinner man ändå inte äta upp maten innan den tröttnat går det mesta att frysa in.

Håll koll på maten i kylen och agera innan den vill hoppa ut själv. Med lite ordning och eftertanke vet du vad du måste tillaga. Tänk inte ”jag gör det i morgon”, gör det direkt. Mögelost i all ära...

Ta med överbliven mat som matlåda till jobbet. Det är för övrigt inte farligt att äta samma mat flera dagar på raken, även om det inte får dig att längta till lunch från halv tio och framåt.

Bäst-före-datum är rekommendationer satta av den tillverkare som gärna ser att du kastar och köper nytt. Allt håller längre än till bäst-före-datum, mycket i veckor och månader över tiden. Särskilt om förpackningen är obruten. Inte lika långt den här tiden på året, men ändå länge.

I slutändan tror jag att mycket handlar om vilken inställning man har till matsvinn. Jag ser det som ett personligt misslyckande varje gång jag måste slänga mat jag köpt och släpat hem från affären. Därför händer det sällan. Jag äter hellre rödbetssoppa, rödbetsgryta och rödbetsbiff (rödbetsgratäng i ugn måste väl funka?) samma vecka än att kasta rödbetor i komposten. Jag har ju betalat åtta spänn kilot för dem!

Hagströmers aktietips

Jag vet inte om Sommar i P1 blivit mycket sämre eller om jag blivit mer kräsen. Antagligen lite av bägge. De verkar inte precis sträva efter mångfald bland Sommarpratarna och överraskningarna är få. Samtidigt är konkurrensen större. När jag började lyssna på programmet, på 80-talet, var talad radio där folk fick prata till punkt om sånt de själva valt mycket ovanlig. Nu finns den överallt, det kallas podd.

Jag minns något år när jag lyssnade på nästan vartenda program. I år blir det inte ens en handfull. Men finansmannen Sven Hagströmer var självskriven för det är en erfaren, smart och eftertänksam person.

Men om någon till äventyrs valt att inte lyssna på Hagströmers Sommarprogram tänkte jag serva läsarna med hans aktietips från programmet, ord för ord:

”Jag antar att många som lyssnar vill höra något om hur man blir en bra investerare. Mitt första råd är att vara långsiktig. I allmänhet så präglas aktiemarknaden av många motverkande krafter. Det är i längden en omöjlighet att försöka jumpa som på isflak från den ena aktien till den andra. Istället rekommenderar jag att man letar efter bolag som under en tid har skötts bra, och som man kan hålla fast vid. Det man förlorar i vinst på det vinner man oftast i säkerhet.

Den andra är att förstå vad bolaget gör. Man kanske dessutom är konsument och känner till bolagets produkter, som läkemedel, kläder, choklad eller bank. Vill man bli mer äventyrlig så kan man välja att stiga på när ett bolag som har misskötts får en ny vd. Har den nye vd:n gjort bra ifrån sig tidigare är chansen stor att hen (ett gammalt svenskt ord som betyder brynsten, men som här antagligen avser den korrekta termen ”han/hon” - min mycket konservativa anm) gör ett bra jobb även på sitt nya jobb. Fallgroparna är högre här, men det är även vinsterna.

Nummer tre är att köpa aktier med samma glasögon på sig som om man skulle köpa hela bolaget, dvs tro inte att du kan sälja en dålig aktie till en ännu större idiot än du själv. Det vill säga, att inte ens aktie stiger till himlen, utan det gäller att se till att få värde för sina pengar.”

Som ni hör, inte särskilt uppseendeväckande tankar, men de kan ju vara bra ändå. Det knepigaste tycker jag är att följa strategin.

Och när vi ändå är inne på kloka gubbar vill jag påminna om ett aktieråd jag tagit upp tidigare, från Warren Buffett.

”Jag försöker att bara köpa aktier i företag som är så fantastiska att en idiot kan leda dem. Förr eller senare lär det nämligen hända.”

Det påminner om Hagströmers första tips ovan, om än lite klatschigare formulerat.

Gratis transport

När jag kommer till en ny stad promenerar jag gärna dit jag ska. Dels är det ett perfekt sätt att lära känna en plats, dels kan man hamna väldigt fel väldigt snabbt genom att hoppa på fel buss (det har jag också provat massor med gånger). Eftersom jag har ett sjukt dåligt lokalsinne brukar jag börja med att fråga mig fram så att jag inte går åt helt fel håll. Den vanligaste reaktionen är: ”Du kan inte gå dit.”

Nehej, är det en å som delar staden och som bara går att korsa via en bil- och järnvägsbro? Nej, men det är långt. Ärligt talat, så länge man håller sig inom stadsgränserna kan man med gott om tid och hyfsade skor gå från norr till söder och tillbaka i alla svenska städer, längre är det inte.

Jag minns särskilt ett tillfälle. Jag hade anlänt till Göteborgs centralstation och skulle till Järntorget. Det var mitt på dagen och jag hade fyra timmar på mig. Så jag frågade någon som såg hemtam ut. Troligen en hundägare, de brukar ha bra koll och kan inte fly undan frågan ifall Fido är någorlunda social. ”Det är långt att gå dit.” Sträckan är drygt två kilometer! Jag går ganska snabbt, så även om jag inte hamnar exakt rätt, vilket jag mycket sällan gör, är det en promenad på max 20 minuter.

Fotrally, en årlig promenad på sisådär 25 mil

Fullt friska svenskar tycker alltså inte att ett par kilometer är gångavstånd. Jag går mer än så varenda dag, även om jag inte har något ärende någonstans, bara för att jag som de flesta människor behöver röra på mig. Om vi bortser från att det är nyttigt att gå är det dessutom ekonomiskt. Bensin kostar 13 kr per liter, men räknar man in värdeminskning och slitage kostar det runt femtiolappen per mil att åka bil.

Att åka kollektivt i Stockholm kostar 790 kr i månaden. Om man, som jag, inte kan motivera en månadsbiljett kostar enkelbiljetter minst 36 kr. Behöver jag byta zon är minimibeloppet 54 kr, så då är det över hundringen innan jag är hemma igen. I vissa lägen kan jag spara en rimlig timlön på att gå istället.

Och så har vi ju det där med att röra på sig. De flesta av oss sitter för mycket. Till mitt första jobb gick jag 3 kilometer enkel resa, varje dag. Det var den enda motion jag fick, men jag märkte snabbt hur min styrka och uthållighet förbättrades.

När jag gick i skolan var ungefär en unge per klass överviktig. Nu tror jag att det är minst hälften. Jag bor bredvid en högstadieskola och slås av att det är som om hela barbafamiljen dunsar ut på skolgården när det ringer ut. På vilket sätt försöker föräldrarna agera förebilder? De kör sina barn några hundra meter till skolan istället för att visa att det går alldeles utmärkt att gå. Det sker mängder med trafikolyckor kring skolor eftersom miljön inte är planerad för att varenda barn ska hämtas och lämnas med bil.

Skärpning! Gå eller cykla till skolan med era barn. På hemvägen tar ni vägen förbi affären och visar barnen och er själva att det är möjligt. För det är det. Eller skit i alltihop och köp segways och hoverboards till hela familjen. Då dör ni i förtid, vilket visserligen kommer att bespara er utgifter, men också göra att ni går miste om en massa ränta-på-ränta i era besparingar.