Kirgizistan låter som ett påhittat
land från Tintin-böckerna, men det finns på riktigt. Självständigt
sedan 1991 då man bröt sig loss från Sovjetunionen. Man lever på
jordbruk och naturtillgångar som kol och uran.
Och guld, och det är dit jag vill
komma. Det här är ett rätt stökigt land med fler statskupper än
val. Det gör att valutan, kirgizisk som (ja, den heter så), studsar upp och ner. Mest ner. Den vanligaste sparformen i landet är
ändå inte pengar, utan boskap. Men kor och oxar är inte heller en
särskilt stabil ”valuta” eftersom de tenderar att dö.
Därför uppmanar centralbankschefen Tolkunbek Abdygulov människor att spara i guld,
helst 100 gram per person. Detta eftersom guld är ganska
värdebeständigt (jag som själv investerat en del i guld hoppas att
det till och med ska gå upp i värde).
Och Abdygulov är inte en svensk
statstjänsteman som lägger pannan i djupa veck och väntar på att
saker ska hända, han agerar. Sedan maj 2015 erbjuder den kirgiziska
staten tackor från 1 till 100 gram till köpsugna kirgizer.
Hittills har man sålt 140 kilo och även om det är en bit kvar till
målet (sex miljoner kirgizer x 100 gram guld = 600 ton) håller man
fast vid målet. Även Indien och Turkiet har uppmanat sina
befolkningar att spara i guld.
Jag gillar tanken på
centralbankschefer som är måna om sin befolknings privatekonomi. Det har
vi ju inte i västvärlden, men jag kommer i alla fall att hålla
kvar vid mitt guld.