Extreme Cheapskates

Extreme Cheapskates är en amerikansk dokusåpa med syfte att göra sig lustig över snåljåpar. Av det jag sett är det inte tal om lite sparsamma människor med udda spartips. Nej, här snackar vi om människor som slår in sina möbler i gladpack för att inte slita på dem. Om de ens har möbler, i denna parallella värld är det fullt accepterat att sitta och äta på golvet för att spara in kostnaden för en stol.

Jag har svårt för den här typen av program av flera skäl. Ett är att man hänger ut människor som troligen har psykiska störningar. Par som delar tandborste för att slippa köpa två (att den rimligen slits ut på halva tiden spelar tydligen ingen roll) eller som vill korta sitt namn på gravstenen för att få ner gravyrkostnaden, tigger matrester av sina grannar osv är näppeligen helt friska i huvudet.

Ett annat skäl är att sådana här program riskerar att dra ner oss icke-sinnessjuka snåljåpar i smutsen. Vi som bara inte vill elda upp våra pengar på sånt som inte förbättrar våra liv, utan att för den sakens skull tillverka våra egna bestick eller använda tidningar som toapapper.

Men visst, jag fattar att rena galningar lockar fler tittare än vad ”normal” sparsamhet skulle göra, så att den genomsnittligt slösaktige tittaren kan intala sig själv att det inte är vettigt att försöka spara pengar, för då sitter man snart med badkaret fullt av disk för att spara vatten. Balans är inte ett medialt säljbart koncept.

Och även jag fascineras av galningar när jag kommer över sådana här program, hur deltagarna nästan gråter över förlorade ören. Lika märkligt som att ingen av de medverkande i Lyxfällan ser sambandet mellan dålig ekonomi, rökning, tatueringar och att äta mer än man förbränner.

Om e-handel är så rätt, varför är Litium så fel?

Litium introducerades i maj förra året till priset 10 kr/aktie. Med sin molnbaserade e-handelsplattform sades de ligga helt rätt i tiden med kunder som Teknikmagasinet, Ö&B och Lindex. Sedan har de startat samarbetsavtal med Klarna, insiders köper aktier var och varannan dag, allt är frid och fröjd och fåglarna kvittrar!

Det är egentligen bara ett problem, de går fortfarande inte med vinst. Då kvittar det lite att vd:n Henrik Lundin skriver lyriska vd-ord i varje rapport om sina ”starka kvartal”, ”styrkan och potentialen” och företagets ”strategiska position”.

Eller ja, det är ju ett problem till förstås, men det hänger ihop – aktien går inte upp. Introduktionskursen har överstigits två korta perioder, men som lägst var den nere i 6 kr jämnt, alltså -40 % för den som hängt med från början.

Det har jag gjort, men köpt till fler aktier till lägre kurs. Är ändå back i nuläget, men håller kvar mina aktier eftersom jag vill tro på talet om att företagets ”aggressiva marknadsföring” ska bära frukt och att den ökande omsättningen till slut ska leda till ökande vinster. E-handel växer, därom kan alla enas. Utan att vara alltför vågad kan jag påstå att e-handel är framtiden. Om Litium är framtiden är jag inte lika säker på.

Ingen cykelpendlar

Jag bor i en förort 15 km utanför Stockholm. Förr kallade man det för sovstäder, områdena dit man åker och sover mellan arbetspassen. Det finns lokala arbetsgivare, men många pendlar till innerstan.

Det är ganska platt hela vägen in till stan, så det passar bra för cykelpendling och detta har kommunerna i Norrort tagit fasta på och byggt en löjligt bred gång- och cykelväg, på vissa sträckor lika bred som bilvägen. Vintertid sopsaltar man, vilket innebär att man först sopar och sedan saltar. På så vis får man en mycket bättre cykelbana än om man bara vräker ut grus.

Fast politikerna glömde en sak, att kolla behovet. Visserligen borde fler cykla till jobbet om de ges möjligheten, men på samma sätt som att folk inte lämnar bilen hemma tills förbifarterna byggs kommer de inte börja cykla bara för att cykelvägen gör det möjligt att cykla sju i bredd.

Jag varken cyklar eller pendlar, men häromdagen sprang jag en god bit av denna cykelbana en eftermiddag i rusningstid. Mycket bilar hela vägen, mycket folk på alla pendeltågsperronger jag sprang förbi, men nästan inga cyklar trots att restiden skulle bli ungefär densamma. På 30-40 minuter såg jag 3-4 cyklar.

Förmodligen blir det fler om några månader, men det var ändå barmark och ganska många plusgrader. Om folk bara cyklar på sommaren när de flesta ändå är lediga en månad var det kanske ingen bra idé att lägga en massa miljoner på en motorvägsbred cykelbana som man håller snöfri året runt.

De som tar tåget eller motorvägen till jobbet kanske inte ens vet om att cykelvägen finns där, så där borde kommunerna lägga sin energi. Jag vet inte hur, men gör ett jippo, inrätta vätskekontroller där ni delar ut sportdryck, bullar och bananer längs vägen till cykelpendlare (eller löpardito), hyr in ett lokalt band... Ha lite visioner!

För att lura en yngre version av mig själv hade jag tryckt på de ekonomiska aspekterna. Att pendla med kollektivtrafik kostar 830 kr i månaden. Tar man bilen beror det på bilens ålder och bränsleförbrukning, vad trängselskatten kostar den tid på dygnet man åker, samt parkeringskostnad. Lågt räknat 3000 kr/månad härifrån, gissar jag, skatteavdraget till trots. Och så har vi hälsoaspekten. Tre mil på cykel varje dag skulle göra plånboken fetare, men annat skulle smalna av.

Jag må vara cynisk, men tror inte att man hittar fler cyklister på denna väg vid ett återbesök om tio år. Men vem är jag att hindra politiker från att klappa sig själva på axeln?

Att investera i stamkrogen

Det finns en gammal ”sanning” att man ska investera i företag man handlar av, att äga sina leverantörer. Ett par ekonomipoddar tar nästan varje avsnitt upp detta som ett bra sätt att tänka. Möjligt, men varför?

Om en butik skulle ha som affärsidé att för lånade pengar köpa in kontorsmateriel från låglöneländer som de sedan nästan utan marginaler säljer i sin butik som har öppet dygnet runt och drivs av högavlönad personal så skulle jag absolut kunna tänka mig att handla där, men ge mig en enda anledning att köpa aktier i företaget.

Jag har bara fyra aktieinnehav i företag jag anlitar. I alfabetisk ordning:

Bahnhof

Ett företag jag verkligen gillar. Förutom att de levererar billigt och stabilt bredband står de emot påbud från stat och överhet på ett sätt som nästan skulle få mig att vilja stötta dem även om jag inte vore kund.

Som ägare är jag mer otrogen, eftersom aktien varit ganska volatil, men efter ett par riktigt bra affärer kan jag inte klaga där heller.

Clas Ohlson

Gillar jag också. De har ett bra utbud av allt från batterier och lampor till hushållsassistenter, resväskor och verktyg, en lättmanövrerad hemsida, bra priser och bra reklamationsrutiner (dvs de drivs inte av den annars så vanliga devisen ”kunden har alltid fel”). Men de är inte billiga på allt, och i de fall priserna är mycket högre än konkurrenter som Jula och Rusta går jag vidare.

Aktien har inte precis satt guldkant på tillvaron, men jag tror på deras strategi att skynda långsamt och metodiskt erövra nya marknader.

H&M

Ganska billig butik med brett utbud och såväl basplagg som riktigt snygga modeplagg. Passar en 45-årig man som inte älskar att shoppa men som vill klä sig bra till överkomligt pris, och tydligen passar den också trettonåriga tjejer och en massa andra grupper.

Utdelningsivrarnas sämsta exempel – ger en knapp tia i utdelning medan aktien tappar fyrtio kronor. Men även om jag ångrar att jag köpte aktierna (den här gången) tror jag att de så småningom hittar rätt igen. På lång sikt har den varit en av de bästa investeringarna börsen kunnat erbjuda.

SEB

Ingen kund gillar väl egentligen banker (på samma sätt som ingen bank egentligen verkar gilla kunder), men måste man ha en storbank föredrar jag fortfarande SEB. Synd, för ”Känner ni stanken från Enskilda banken?” är ett underbart slagord.

Aktien går bra, som alla banker. Fattas bara annat, de tar ju mer och mer betalt för mindre och mindre service.

Men detta är alltså fyra undantag som bekräftar regeln. Jag kommer fortsätta att leta efter bra leverantörer, och bra investeringar. Skulle dessa intressen sammanstråla har jag inget emot det, men ser det absolut inte som ett självändamål.

Fritidslösheten skymmer sikten

Som frilans får jag ofta höra av andra att de inte skulle få dagarna att gå utan att ha en stämpelklocka och en chef över sig som talar om vad som ska göras. Upplevelserna verkar vara desamma för andra som av olika skäl valt att kliva av sin anställning. Människor säger inte rakt ut att de vid varje givet tillfälle skulle välja att ligga i soffan och kolla på film, men det är andemeningen.

Jag fattar inte riktigt det. Visst kan man vara slö ibland, men åtminstone som vuxen förstår väl alla att ett helt liv framför tv:n ätandes chips och praliner skulle bli rätt enformigt i längden. Även om försörjningen är tryggad vill man ju ha innehåll och mening, vilket betyder att man måste ta tag i saker och ting. Ibland aktiviteter som definitivt inte kan betecknas som roliga, men vi gör dem ändå som ansvarstagande vuxna.

Så hur kommer det sig att människor som säger sig vilja sluta jobba i förtid (om man utgår ifrån 65 år som det normala) inte i första hand får frågor om hur det ska gå till utan: ”Vad ska du göra istället?” Arbetslöshet är jobbig när den inte är självvald, men fritidslösheten är inte heller ett problem som ska negligeras. Ett bra sparande är viktigt, men man får inte glömma bort att fylla livet med något vettigt vid sidan av att inte konsumera.

Även för de som följer mallen och pensionerar sig runt 65 syns problemet. Många människor trillar av pinn strax efter pensionering. Kanske särskilt män vars fru fortfarande jobbar. I brist på egna aktiviteter hälsar de på sina jobbarkompisar på den gamla arbetsplatsen flera gånger i veckan och går i övrigt mest runt och väntar på döden. Den tillvaron är varken att rekommendera vid 65 eller vid 35.

”Grattis, du är utvald!”

Som bloggare blir jag då och då nominerad till olika listor och priser i diverse kategorier, som ”Sveriges 100 bästa ekonomibloggar”, ”Årets bästa börsbloggar” eller ”Stora bloggpriset”. Gemensamt för samtliga är att det inte utgår någon ersättning. Man får en länk och i bästa fall har någon skrivit ihop en sammanfattning av ens blogg på en hemsida med låg eller obefintlig trafik. En annan gemensam nämnare är att avsändaren/tävlingsledaren är ett kommersiellt företag som vill att jag gör reklam för min ”medverkan” genom att lägga ut länken till tävlingen i min blogg.

Jag har inget emot reklam, varken åt ena eller andra hållet, men jag tänker inte locka besökare till ett företag som ger ockerlån om allt jag får tillbaka är en länk till en sida som troligen bara besöks av andra bloggare, som också nominerats eller ”vunnit”. I fallet ockerlåneföretag hade jag inte gjort det även om jag hade fått betalt i rejäla pengar (ni vet, de där som man till skillnad från nomineringar faktiskt kan handla för).

Men uppenbarligen funkar det. I vintras tror jag att varenda svensk ekonomipodd jag lyssnar på gjorde upprepad reklam för ett poddpris som delas ut av en svensk pr-byrå. En av dem vann, priset var ett diplom. Grattis, grattis... till pr-byrån.

Scrolla valfritt Facebookflöde och du kommer att hitta privatpersoner göra reklam för mataffärer, resebyråer eller läskmärken. En på miljonen kanske vinner ett symboliskt presentkort, men jag har då aldrig träffat någon.

Ibland får jag telefon från något researchföretag som frågar om jag har ”en minut att svara på några frågor”. Min motfråga, ”Vad skulle jag få betalt för det?”, brukar få ett förvånat svar att nej nej, någon ersättning utgår inte, varpå jag vänligt men bestämt (nåväl, bestämt i alla fall) förklarar att jag inte jobbar gratis. På något sätt upplever jag dem som hederligare än dessa pristagarmejl. Telefonutfrågarna låtsas i alla fall inte som att det skulle handla om något annat än gratisarbete. Vem som snällt svarar på deras frågor har jag ingen aning om, men det faktum att de finns visar väl att det funkar. Det med.

Gratis

”There's no such thing as a free lunch”, sägs det. Jag hittar inte ursprunget, men gammalt är det. Antagligen för att väldigt få saker är helt gratis. Men jag tänkte försöka komma nära nu genom att tipsa om webbsidor vars erbjudanden åtminstone skulle kunna vara gratis.

Bortskänkes.se

Lite som Blocket, fast gratis. Okej, du kommer inte att hitta felfria rokokomöbler eller 60-tums tv-apparater i nyskick, men här finns tveklöst bra grejer, särskilt för den som tänkt göra om hemma och inte vill köpa allt på NK och Svenskt Tenn. Dels är det ägare som inte orkar eller hinner vänta på att få bästa möjliga pris, eller helt enkelt för att de inte begriper bättre. Fast ju bättre grejer, desto snabbare försvinner de. Så här gäller det att vara på hugget.

Gratis.se

Namnet till trots inte bara gratiserbjudanden, men här finns tips om gratis provprenumerationer, gratis varuprover och enkäter där du kan vinna saker. Ett tips bara – läs det finstilta! Det känns som att det finns material för en hel säsong av Plus eller Plånboken här.

Gratisguiden

Samma affärsidé här som Gratis.se. Möjligen internets fulaste sajt, men det finns en sorteringsfunktion och ett betygssystem som kanske vore användbart om man orkade sätta sig in i det.

Gratis i Stockholm

Gratisevenemang i Stockholm, från musikfestivaler och författaraftnar till loppmarknader och danskurser. Sorterat på datum eller evenemangstyp, vilket gör det lättmanövrerat. Okej, det finns nog en del skit här, men också en del udda och kul events man lätt skulle missa annars helt enkelt för att deras reklambudget är på samma nivå som inträdet.

Det var det! Ut och fynda i helgen, ni som har tid och lust. Själv ska jag sitta vid datorn och försöka höja inkomsterna istället.

OBS! Ingen av länkarna i denna text har gett mig några pengar, så den reklamen är i alla fall gratis.