A no to hell

Jag har pratat om Anoto tidigare och egentligen inte ändrat mig, men jag kan bara inte släppa detta. För er som inte vet utvecklar företaget produkter för överföring av handskriven text till digital form. Det har man gjort i drygt tjugo år och under den tiden sett världens tekniska utveckling springa förbi dem.

Häromdagen släppte de sin Q1-rapport. Förlust precis som vanligt. Närmare bestämt -34 Mkr vilket med en omsättning på 46 Mkr är imponerande uselt. Aktien som en gång kostade 100 kr är idag värd 17 öre, men bara hos Avanza har den 8986 ägare. Nästan niotusen personer som ser ett värde i Anotos läspennor trots att marknaden inte gjort det på hela tjugohundratalet.

Här är några av de kommentarer som dessa optimister släppt EFTER kvartalsrapporten:

”Mycket fin rapport. Det mesta verkar gå i rätt riktning.”

Om storförlust nästan lika hög som hela omsättningen är rätt riktning undrar jag vad fel riktning är.

”Inväntar feta PM nu framöver, många stororders på inkommande, spänn fast er:) Blir för en gångs skull en härliga sommar för oss anotoägare.”

They're coming to take you away, ha ha?

”Konstigt att det inte rycker uppåt? Knappt någon som vill sälja just nu!”

Att det inte dumpas fler aktier till högstbjudande kanske beror på att de Anotoägare som köpt aktien för en krona (eller fem) inte tycker att 17 öre känns lockande.

”Detta skall nog kunna bli bra Q3/Q4 med 15-20 miljoner i vinst respektive kvartal.”

Ska vi inte säga 30 miljoner? Jag menar, när vi ändå är igång.

”Bra rapport! Helt enligt förvänta kan jag tycka. Man håller på att omstrukturera bolaget för att nå lönsamhet. Det tar tid så det är bara att vänta. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Så snart nästa goda breaking news kommer så flyger raketen... troligtvis redan i år :-)”

Ja, nog tar det tid. 21 år hittills. Men jag håller med om att det kan bli en explosion redan i år. Bara inte på det sätt den här killen tror.

Leva på en lön

När jag växte upp, på 70-80-talet, fanns hemmafruar. Det var kanske inte supervanligt, men en del familjer levde på en lön. Idag gör ingen det. Jag ser inget självändamål med att en förälder ska vara hemma tills barnen flyttar hemifrån, men tycker att det är intressant att det som en gång var standard har gått till ovanligt för att idag verka vara i stort sett ogenomförbart. Det säger en del om hur svensken i gemen ser på tid och pengar.

I Slas-filmen Vem älskar Yngve Frej? får en av de åldrande landsbygdsborna (spelad av Gus Dahlström) frågan om det verkligen gick att leva på ett småskaligt jordbruk. ”Ja, idag skulle det inte gå... Men då gick det.”

Filmen är från 1973, baserad på en bok från 1968, så detta är ingen ny tanke. Så hur kommer det sig att ju modernare samhället blir, ju fler fiffiga arbetsbesparande maskiner vi får, desto mer måste vi jobba för att gå runt ekonomiskt?

Jag kan tänka mig några orsaker. Den första är boendet. När jag var liten var det inte givet att alla barn skulle ha varsitt rum. Än mindre en egen studsmatta i trädgården. Lägg till nya cyklar vartannat år och en iPhone av ny modell, så inser man att det här kostar pengar.

Möjligen kompenseras barnen med prylar just för att föräldrarna har ständigt dåligt samvete för att de inte har den tid de skulle vilja för familjen? Det ironiska är att detta i förlängningen leder till ännu mindre tid.

Nej, egentligen handlar det inte om barnen utan om föräldrarnas förmåga att sätta gränser. Och den balansgången blir såklart lättare om föräldrarna själva drar åt svångremmen. På 80-talet hade varje familj en bil i garaget. Idag har de två bilar, men bägge står utomhus eftersom garaget är fyllt med annan bråte man konsumerat.

Och det fortsätter. Svensken lägger mer pengar på mat nu, och äter nästan dubbelt så mycket kött som för 50 år sedan. Dessutom orkar (kan?) man inte laga maten utan köper färdigt, gärna med hemleverans. Det där går igen på alla områden. Någon annan renoverar, städhjälpen städar, läxhjälpen pluggar med barnen och ingen stoppar strumpor längre. Är det inte snart dags att vi går hela vägen och hyr in en familj som lever åt oss?!  

Maj i videosammandrag

Sista månadsvideon någonsin (med en förklaring till varför):

Månadens konstprojekt måste väl vara de kvinnor som "galopperar mot patriarkatet". I protest mot att män uppmärksammats i historien, ofta kungar till häst, vill de... Nej, jag har läst ett antal artiklar om detta samt hört en intervju med koreografen och kan inte för mitt liv begripa vad det är de vill. Men vad gör man inte för att få lite bidrag?

Häst mot folkgrupp?

Från och med nu håller jag mig till text, här och på Twitter. Om jag inte skulle försöka mig på lite "performancekonst".

Den åttonde dödssynden

Att sikta på att lösa cancergåtan eller att försöka utrota världssvälten leder möjligen till lite roade blickar eller teatraliska huvudskakningar, men gå ut med att du har för avsikt att tajma marknaden så ska du se att helvetet bryter lös. För det går inte, du kommer att bränna dig bara genom att tänka tanken – och hör sen!

Jag tycker nästan att det är lite festligt vilka starka reaktioner det går att väcka bara genom att försöka tajma marknaden. Eller rättare sagt genom att försöka förutse ett börsras. För visst måste det väl vara där skon klämmer? Tajma marknaden försöker väl alla som någon gång säljer en aktie utan att behöva pengarna för konsumtion. Alla som har sina pengar på börsen använder sig av någon slags strategi om inte pengarna konsekvent och konstant sitter låsta i världens bredaste indexfond. Den som tror att ABB ska stiga mer än OMX eller att bankaktier generellt kan vara övervärderade vet lika lite om framtiden som jag gör, men tror sig kunna göra lite bättre resultat än genomsnittet eller åtminstone få genomsnittlig avkastning till lite lägre risk.

Så varför är det vår tids värsta brott att försöka förutse ett börsras? Jag vet inte, men googla ”tajma marknaden” så kommer du se en mängd affärstidningar, analytiker och börsexperter säga att det inte går. Så varför ska vi lyssna på dem då, för vore framtiden helt omöjlig att förutse skulle ju deras existensberättigande försvinna.

Jag tror inte att jag (eller någon annan heller) likt Martin Armstrong kan pricka in exakt vilken dag Den Stora Vändningen kommer. Jag tror bara att det i vissa tider är klokt att räkna med att vi inte har fem goda år framför oss och agera därefter. Genom att växla ner andelen aktier i portföljen, ligga lite likvid eller säkra upp med lite ädelmetaller.

Men den som inte håller med behöver inte.

Alternativ.nu

Jag har nämnt detta forum för självhushållning någon gång, men sidan kan faktiskt vara värd ett eget inlägg. ”Alternativ.nu är en mötesplats för oss som är intresserade av praktisk kunskap om självhushållning.” Självhushållning, odling, matlagning, byggteknik och relaterade boktips.

Det jag gillar med sidan – förutom att det är något så ovanligt som ett forum där folk försöker hjälpa varandra och inte i första hand ordspöa dem med slagkraftiga oneliners – är att även inlägg jag inte har något utbyte av kan få mig att tänka eftersom det, som namnet antyder, handlar om människor som tänker i egna banor.

Här finns människor som diskuterar självförsörjning i lägenhet, inklusive animalisk produktion i form av insekter eller marsvin. Någon annan vill ha recept på hur man gör vin av palsternackor och en tredje veta var hon enklast säljer virkade mössor och hembyggda fågelholkar.

Uttrycket ”Det finns folk till allt” passar in, men hur udda existenser det än är som samsas på Alternativ.nu känns både människor och debattklimat bra mycket friskare än på Familjeliv eller Flashback där man ju kan bli mörkrädd på riktigt.

Och för tydlighets skull, jag har ingen aning om vem som står bakom Alternativ.nu, bara att jag inte får betalt för ”reklamen”.

Höger eller vänster?

Den senaste tiden har andra ekonomibloggare diskuterat politik, Onkel Tom, Farbror Fri och kanske ännu fler som i sin tur kommenterat den vänsterprofilerade podden Andra Sätt. Kanske behandlar inte inläggen politik i sig utan mer vad vi själva har för moral och ansvar när det kommer till egna val.

Inte för att jag tycker mig ha något som helst ansvar att agera förebild. Jag lever som jag vill, läsarna väljer vilka tips de ska ta till sig och ger mig feedback att också reflektera över. Blir vi alla bättre människor av det är det fint, men jag lämnar inga garantier och kan inte ens säga att jag haft den ambitionen.

Först! Jag tycker mig varken vara vänster eller höger. Har röstat åt bägge hållen, men blankt på senare tid. Jag ser bra förslag som bra oavsett avsändare. I alla partier och läger finns något bra, men det är inte mitt jobb att recensera andra. Jag har fullt sjå med att leva mitt eget liv. I kvällstidningarnas undersökningar blir jag etiketterad med alla möjliga partibeteckningar.

Bland privatsparande, frihetssträvande och downshiftande finns både höger och vänster. Grovt generaliserat är det högermänniskor som vill spara pengar för att få personlig frihet och/eller pengar på hög, och vänsterfolk som vill konsumera mindre, för miljön och för att inte utnyttja andra människor. Enligt dessa definitioner är jag mer höger än vänster, men jag sympatiserar med bägge tänkesätten.

Framförallt ser jag inte motsättningen. Om jag plockar äpplen hos en kompis istället för att köpa sydamerikanska äpplen i affären får jag pengar över till annat, miljön mår bättre och min kompis slipper ösa ner ännu fler äpplen i den redan överfulla komposten. Det är ingen politisk handling, min prioteringslista är:

1. Bra för min ekonomi.
2. Hjälper kompisen.
3. Skonar miljön.

Miljön skulle faktiskt inte må ett dugg bättre för att jag intalar mig att listan egentligen är uppochner.

Vidare ser jag inget hyckleri med att en kommunist köper bostadsrätt och sätter sina ungar i privatskola, eller en moderat som tar ut de bidrag han kan. Jo, om de är politiker och heter Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt, för då har de faktiskt tagit betalt för att vara förebilder och leva som de lär.

Vi andra har inget ansvar gentemot någon annan än oss själva förutsatt att vi följer lagar och regler. Jag föreslår alla vänstermänniskor att prova aktiehandel och högerdito att gå en kurs på en folkhögskola. Men den som hellre vill peka finger får göra det. Moralister finns både till höger och vänster. Själv är jag mer rakt fram.

Kommunen ute och cyklar

Det här är berättelsen om ett kommunalt cykelställ (hade Slas varit i livet hade jag beställt en inläsning, men nu får ni föreställa er).

Tidigt i våras kom det här cykelstället på plats nere vid busshållplatsen. Tanken var väl att de som har långt till bussen ska kunna cykla dit på morgonen och ha sin cykel under tak i det här fina stället fram till dagens slut, då de kan låsa upp sin cykel och åka hem igen.

Kruxet är att det inte finns några bostadsområden från vilka man skulle cykla just hit, förutom sådana som har egen busshållplats. Det är ingen naturlig knutpunkt för cykelpendling (och inget annat heller). Det hade vem som helst i närområdet kunnat berätta för de politiker som beslutat om stället, men tyvärr var det ingen som frågade. Så nu har det stått där i några månader och givetvis har inga cyklar parkerats i det sedan dess. Det kommer heller aldrig att hända, inte en enda cykel, så detta var en helt onödig utgift.

Ändå togs beslutet. Jag antar att det först var någon lokalpolitiker som ville få en guldstjärna av miljönissarna, och det får man ju som alla vet genom att satsa pengar på den nya religionen/ideologin – cyklismen.

Sedan togs det väl fram en detaljplan och en budget, togs erforderliga politiska beslut, anbudsförfarande och lades beställningar. Därefter har minst två team berett marken, asfalterat, svetsat ihop och målat cykelstället och fått det på plats.

Vad det kostat totalt har jag ingen aning om. Politiker och tjänstemän hade väl begärt ut sina löner ändå, men nog hade det gått att spara in några representationsluncher. Materialet och arbetet är i alla fall direktrelaterade kostnader. Vi säger hundratusen för att inte ta i för mycket. För de pengarna hade man kunnat anställa ett par sommarjobbare att gå ut och valla gamlingar på äldreboendet, sandat en trappa istället för att att sätta upp en skylt som varnar för obefintligt vinterunderhåll eller gjort underverk för en ideell förening som med små medel hjälper sjuka barn, missbrukare, hemlösa katter eller vad som helst.

Men det gjorde man alltså inte, man byggde ett kommunalt cykelställ som aldrig någonsin kommer att vara till gagn för någon enda cyklist. Det mest positiva man kan säga om detta var att taket är av plexiglas och därför inte kommer att vandaliseras sönder varje år.