Inlägg 500

Tiden går fort när man har roligt. Men även nu 😉. Sedan jag startade bloggen i april förra året har jag märkligt nog fått ihop 500 inlägg med detta. Tack för att ni orkat läsa, och tack för de tusentals kommentarer ni skrivit längs vägen.

Jag har lärt mig massor om de branscher och företag jag skrivit om, för att det tvingat mig att läsa på, men också tack vare kommentarsfältet eftersom ni tipsat om artiklar, videoklipp, bloggar, poddar och böcker ni tyckt att jag bör ta del av. Inte bara om företag och börsen, jag har också fått spännande matrecept, spartips och en massa annat.

Dessutom har jag fått hejarop och beröm av er. Några har uttryckligen sagt att jag lärt dem att snåla, andra har å familjens vägnar tackat för mitt recept på mat eller bröd, så fler än jag har snubblat över kunskaper, och även detta värmer.

Vidare har jag fått ta del av roliga berättelser från läsare och lärt känna andra ekonomibloggare, så att vi blivit ett litet community som sammanstrålar då och då. Jag har också fått kunder som en direkt följd av bloggen, men det finns ju även positiva aspekter med att jobba, så det känns okej, det med.

Inte att förglömma är bloggen en ventil för att skriva av mig om dumma beslut (både egna, politikers och andras). Bara att spotta i nävarna och klura på nästkommande 500 inlägg. Hoppas att ni hänger med.

Köp rätt kundservice

Nu tror jag det är bäst att berätta att jag inte fått betalt för det här inlägget. Jag bara gillar att ära den som äras bör och vice versa.

Jag var nöjd med min första pulsklocka från Garmin. Dels för att den funkade som den skulle år ut och år in, men också för att jag fick bra hjälp från supporten när det behövdes, och eftersom jag hörde från andra löpare att de hade samma erfarenheter.

Så när det var dags för en ny klocka ville jag absolut ha samma märke, och när den började trilskas förra veckan var jag glad för det. Ingen garanti kvar, men jag mejlade supporten och berättade att min klocka fått den käcka idén att ändra enhet från km till miles varannan runda, och att batteriet håller max fem timmar, vilket skär sig en aning med mina ambitioner om att springa ultralopp.

Utan tjat lovade de att byta ut den och till kostnaden av 7 kr i porto hade jag en ny klocka efter bara några dagar. Det jag tar med mig av detta är att man inte bara köper en produkt, man köper en leverantörsförbindelse. Det kan gå bra att anlita skojarföretag som ComHem, Ryanair och Elgiganten, men när det går åt skogen är man ofta rökt.

Och även om man tror sig veta hur man ska göra för att inte bli lurad och/eller köper något som man nästan inte kan bli helt blåst på (en billig förbrukningsvara t ex) känner jag mig alltid lite smutsig med vetskapen om att andra inte har samma tur och så länge jag är del av kundbasen är jag del av problemet.

Hela portföljen stormar

Börsen rör sig inte mer våldsamt nu än den gjort tidigare i år. Tittar vi på indexet SIX Portfolio Return Index (SIXPRX) har det rört sig mer än en procent upp eller ner under en börsdag 23 gånger i år. Flest gånger i augusti (sex), men bara en i september, på det historiskt rörliga datumet 11/9 och ingen gång sedan dess.

Min portfölj har rört sig ännu mindre eftersom jag legat och ligger ganska likvid. Tittar jag däremot på enskilda innehav är det helt galet. Jag skulle säga att det blivit mer regel än undantag att något innehav rört sig mer än +/-5 procent på en dag, ibland har jag flera innehav på +/-10. Det beror definitivt inte på att jag höjt risknivån. Eller det gör det kanske, men det har inte varit min avsikt.

Av de stökigaste aktieinnehaven kan nämnas A1M Pharma, Advenica, Litium, Paradox, Starbreeze och Tobii. Det är både upp och ner för alla utom Paradox som i stort sett bara gått upp. På minussidan har A1M gått rätt uselt, så i stort sett har nog ”extreminnehaven” tagit ut varandra.

Jag har inget emot att det rör sig så länge jag långsiktigt slår index, jag konstaterar bara fakta. Så vart vill jag komma med det här resonemanget? Jag vet inte. Jag vill ju helst variera mig även på bloggen, så jag måste inte nödvändigtvis landa i att det är stormen före raset. Jag vet helt enkelt inte, och kan inte ens vara helt säker på att jag har rätt i att portföljen stökat mer än vanligt för det är ju snudd på omöjligt att gräva fram statistik på. Jag bara konstaterar att det svänger nu, så det gäller att hålla tungan rätt i mun.

Allt blir bättre med grönt te?

Det händer att jag dricker grönt te. För att det är gott och antagligen bättre för magen än att hinka kaffe. Men på senare tid har jag märkt att grönt te inte bara är en dryck utan främst ett naturläkemedel eftersom det tydligen hjälper mot allt, och jag ska genast säga att jag tar avstånd från alla påstådda faktauppgifter i den här texten.

Okej, det innehåller antioxidanter som är bra för immunförsvaret, fast antioxidanter är det ju i allt möjligt. Det är lite koffein i det också, vilket enligt reklamen betyder att grönt te ger ökad fettförbränning eftersom man tack vare koffeinet orkar träna längre. Med den sortens logik är allt bra för allt. Eller dåligt...

Fast mest bra. Grönt te sägs vara bra för hjärtat och minska risken för öroninflammationer, herpes, tandröta, allergi, diabetes, virus av olika slag (bl a HIV), stroke och flera olika sorters cancer (trots idogt sökande har jag inte hittat vilka sorter). Och så bromsar det åldrandet.

Apotea säljer 60 produkter som innehåller grönt te, och eftersom det är bra för allt är det produkter för och mot allting. För avslappning, bättre minne, i hudkrämer... Jag gillar Apotea, men jag undrar hur många av preparaten som Sällskapsresan-karaktären Doktor Levander är inblandad i.

”Jag är inte rädd, jag kan flyga...”

Om grönt te verkligen är så här bra undrar jag om man överhuvudtaget behöver äta eller dricka något annat än grönt te. För inte kan det väl vara så att man tar något gammalt asiatiskt som är harmlöst och måhända en aning nyttigt för att sedan precis på gränsen för vad lagen tillåter tillskriva det alla möjliga egenskaper? Det vore ju nästan lite ohederligt.

P-bubbla

Har vi bobubbla eller inte? Om detta finns olika teorier, men här är en lite galen historia.

När jag flyttade till min nuvarande bostadsrätt för drygt tio år sedan såg jag att föreningen sålde bostadsrättsgarage. Märkligt namn eftersom bostadsrättslägenhet innebär lägenhet där man köper sig rätt att bo medan man faktiskt inte får bo i garagen. Men sålde gjorde de. Runt tvåhundratusen fick man punga ut för 13 kvm, och inte blir det mindre märkligt av att det finns flerbilsgarage att hyra med relativ kort kö där månadsavgiften är en hundring lägre än BRF-garagen.

Idag såg jag en ny garageannons, och nu vill de ha 440000 kr för rätten att disponera 13 kvm i en förort 1,5 mil utanför Stockholm. El finns, men inget vatten. En grå betongkub för nästan trettiofyratusen kronor per kvadratmeter! I mindre städer får man ett radhus för 440000 kr och på ren landsbygd en hel villa.

Men kanske är det dumt att jämföra garage med bostäder. Vi tar bilar istället. En ny Mercedes eller Volvo går att få för 300000 kr. Den här Mustangen kostar 400000 kr, så med den i hyrgaraget kan man tanka för fyrtio papp innan man kommer upp i bostadsrättsgaragekostnaden.

Kan någon förklara denna marknad? Jag kan det inte.

Internetinkomster

När internet var nytt var det nästan magiskt att kunna läsa nyheter utan att betala. Reklamfritt, för tidningarna förlorade knappast prenumeranter eller lösnummerläsare på att ha en hemsida, och 14,4-modem (googla ungdomar) hade aldrig accepterat dagens blinkande julgransskyltningar.

Nu känner jag knappt någon som läser papperstidningar. Själv använder jag dem bara till fönsterputsning. Tidningarna blev därför tvungna att börja tjäna pengar på nätet, så då kom reklambanners och popupfönster på bred front. Inte bara från mediehusen, nu kunde ju varenda människa med en webbsida sälja reklamplats. Detta tvingade i sin tur fram reklamblockerare som AdBlock, uBlock och allt vad de heter.

Tidningarnas nästa steg i kriget blev då att låsa in texter, antingen vissa texter eller också införa begränsningar av hur många artiklar man får läsa inom en viss tidsperiod. Vilken lösning man än väljer gör det läsarna förbannade, särskilt om det inte framgår förrän man klickat på länken. Så då går man miste om en stor marknadsföringskanal – läsarna. Ingen vill dela texter i sociala medier eller på en blogg om länken kräver klickaren på pengar? Och vem köper Aftonbladet Plus eller DN Bas? Jag vet ingen.

Då tror jag mer på fria konkurrenter. Linda Skugge startade 2006 en betalblogg. Det verkade inte bli någon hit för henne och väldigt få har hängt på, men nya medier, poddare, bloggare och medborgarjournalister har andra och allt fler vägar att tjäna pengar.

Frivilliga medlemskap med eller utan medlemslåst material är en. Eller att helt enkelt be om pengar, via Swish, Patreon, Hatreon, Paypal eller andra kanaler. Reklam via Youtube, sponsorer eller så kallad ”redaktionell reklam”, antingen tydligt deklarerad eller av typen ”Kära vänner, ni kan inte ana hur mycket glädje jag fått av den här krämen som vem som helst kan köpa på den här länken...”.

Det sista exemplet börjar bli en aning tröttsamt, men jag får en känsla av att sökandet efter nya betalkanaler bara har börjat. I en global värld vill vi ha betalvägar som fungerar överallt och som dessutom inte sväljer tio procent eller mer redan innan pengarna kommer fram till mottagaren.

Så vad kommer imorgon och kan man investera i det?

Ingen kan läsa elräkningar!

Mänskligheten kan skicka ut raketer i rymden, transplantera hjärtan och könsneutralisera offentliga toaletter, men ingen – INGEN – kan förstå elräkningar.

Som elkonsumenter abonnerar vi på elektricitet, på samma sätt som exempelvis ett teleabonnemang. Men jämför elräkningen med telefonräkningen. Teleoperatören redovisar en fast abonnemangsavgift, samtalskostnader och moms, som allra mest.

På elräkningen har vi årsavgift, grundavgift, effektavgift, spotpåslag, energiskatt, elcertifikatskostnad och moms. Av detta är moms det enda jag är riktigt säker på vad det är. Själv har jag två elräkningar eftersom jag hyr in mig på elnätet hos ett bolag och köper kilowattimmar hos ett annat. Det borde göra räkningarna enklare, men jag tycker nästan att det är tvärtom.

Varför är fakturorna så röriga? Jag sätter på mig foliehatten och kommer med en teori. De flesta elbolag är samhällsägda på det ena eller andra sättet och ganska hårt sammanflätade med det politiska systemet. Folk hoppar hela tiden mellan lokalpolitiken och styrelseuppdrag i det kommunala elbolaget, och vår statligt ägda kolkraftjätte Vattenfall är en annan avstjälpningsplats för odugliga politiker.

Ju tydligare elräkningen blir, desto tydligare skulle det också bli hur stor andel av räkningen som är skatt och andra statliga avgifter (eller ”skatteväxling” som vanligen är en omskrivning som betyder att pengar växlar ägare från dig till staten).

Ett annat intressant fenomen är momsen på elräkningarna. Moms är ju en omsättningsskatt som drabbar oss när vi handlar något, men i detta fall är en väsentlig del av konsumtionen olika skatter. Summerar jag den senaste räkningen från mina bägge elbolag får jag det till att 39 procent är konsumerade skatter (med reservation för att jag inte heller fattar alla poster fullt ut). Men det spelar ingen roll, i Sverige betalar vi omsättningsskatt på energiskatt. Det är lite som ränta-på-ränta-effekt fast tvärtom.