Endast Sverige svenska bönder hava

Kommer ni ihåg den svenske bonden med handlingskraft och en förmåga att lägga klagosången åt sidan till förmån för sin egen försörjning? Nej, inte jag heller.

Istället är det ett fasligt gnäll på sådant de inte kan påverka. Det regnar för mycket, för lite, det blir varmt för tidigt... Rekordet jag hört var bonden som beklagade sin goda skörd eftersom ”det drar ju näringen ur jorden”. Det är lite som att gråta över vinsten i Börs-SM pga den höga skatten.

1 mars sänkte Arla ersättningen till mjölkbönder med 23,9 öre (=7,3 %) till 3,02 kr/kilo. Det är surt, det fattar jag med. Men de bönder som nu ”rasat” i media oroliga över hur de ska överleva glömde att berätta att ersättningen höjdes med hela 27 procent under 2017. Hand upp den som fick en högre löneförhöjning än 27 procent förra året.

Jag säger inte att bonde är den mest lukrativa karriär som tänkas kan, men...

1. den som blir bonde vet detta, det är inget speciellt som hände vid månadsskiftet.
2.  jag har aldrig någonsin träffat en bonde (och jag har träffat många!) med en bil äldre än tre år.
3. det finns andra jobb för den som inte trivs.

Dumsnålt skoköp

På löparskor har jag efter tiotals timmars forskning och tusentals timmar i löparspåret ganska bra koll. Jag vet vad som utmärker de olika märkena, deras styrkor och svagheter, vad jag gillar och ogillar med dem. Jag köper 1-2 par per år. Det blir inte alltid rätt, men ofta ganska bra och ibland väldigt lyckat.

Vinterkängor är en helt annan sak. Det köper jag kanske vart tionde år. Jag vet inte vilka varumärken som gäller eller vad man ska titta efter, så jag gick strikt på pris. Hos Zalando hittade jag ett par kängor av märket Your Turn för 254 kr. Jag fattar att ett par skor för 254 kr troligen är klart sämre än fyrsiffriga alternativ, men jag hoppades att det skulle vara mycket sko per krona. Det var det inte.

Jag har aldrig handlat hos Zalando, men Kinneviks aktieägare verkar gilla dem. För mer obekanta företag letar jag efter recensioner och klagomål. Här sökte jag på skon istället. Jag hade aldrig hört talas om Your Turn, men så här sa nätet:

”Your Turn är tyskt varumärke från Berlin, som fokuserar på kreativt och avslappnat mode i stilen streetwear. Märket riktar sig till unga män som tycker om att klä sig snyggt men ändå vill se avslappnade ut.”

Jag är varken ung eller avslappnad och funderade inte särskilt mycket på utseende. Ska jag klä upp mig blir det mycket sällan vinterkängor, men det där lät väl bra. Recensionerna av modellen lät också okej, de få som fanns. Någon tyckte att den ”klampade” men värre än så var inte kritiken.

Så jag slog till. Snabb leverans och de såg ut som på bilden. Så långt allt väl. Tyvärr några mindre bra observationer:

• Efter tio steg i snö känns det som att ha en såphal ishockeypuck under vardera hålfoten. Det är som att sulorna suger åt sig snöslask och packar den till hård is.
• Skorna har ingen som helst dämpning, så när underlaget inte är snö känns det som att sulan är tillverkad i flintasten.
• Jag fryser sällan om fötterna. Har gått i gympadojor hela vintrar och springer barfota ner till +7. Men i dessa skor fryser jag mest hela tiden. Det är som att de helt saknar foder. Det är ännu en rätt dålig egenskap för vinterkängor.

• Det sämsta till sist. Så här ser sulorna ut (bägge lika bedrövliga) efter ungefär fem mils användning. Som synes börjar sulan i hälen nästan vittra sönder. Löparskor förväntas hålla c:a 100 mil. Mina brukar hålla 120-160 mil, så jag brukar inte trampa sönder skor på nolltid. Men dessa skor är gissningsvis helt slut efter 50 mil. Min recension: Skit!

Så vad lär jag mig av detta? Ska jag köpa ett känt märke nästa gång? Och vad är ett känt märke? Ecco, Salomon, Dr Marten's? Jag vet inte, och den sista slängde jag in mest för att kunna avsluta med den här videon:

”Okay boots... do your stuff!”

Färre sparar

26 procent, mer än vart fjärde hushåll, har inget långsiktigt sparande. När Avanzas sparekonom Johanna Kull ifrågasatte regeringens ansvar för att allt fler står helt utan sparande svarade Per Bolunds sakkunnige med att ifrågasätta andras slutsatser. Eftersom hans regering inte beställt fram mer detaljerade siffror om problemet kan man inte säga hur problemet ser ut (eftersom man valt att inte ta reda på det).

Man behöver såklart inte vara sakkunnig för att fatta att om staten aktivt bekämpar sparande kommer färre att spara. De senaste åren har följande hänt:

• Möjligheten att följa och göra fondbyten i PPM via nätmäklare har tagits bort.
• Skattemiljön för ISK och KF har försämrats.
• Avdragsrätten för pensionssparande har tagits bort.
• Man flaggar för förmögenhetsskatt (=lika bra att konsumera, annars får du betala högre skatt).

Detta samtidigt som lån fortsätter att skattesubventioneras. Och så frågar man sig hur det kan komma sig att färre svenskar sparar. Ja, vaaaaaad kan det bero på?! Eller som Lotto-Åke skulle uttryckt det: ”Vad är det som har hänt?” Precis med det tonfallet också.

Girig?

Girighet är ju en av de sju dödssynderna, enligt katolska kyrkan. Med tanke på deras historiken anser inte jag att katolska kyrkan sitter på facit över vad som är bra och dåligt, men helt klart anses girighet som en rätt dålig egenskap.

Därför hickade jag till när jag kallades girig i söndagens kommentarsfält. Närmare bestämt löd kommentaren på min text om förmodad förmögenhetsskatt så här:

”Ärligt talat. Jag är en riktig snålekonomisk person som gärna sparar i aktier och lägger pengar på hög men om det finns folk som behöver så ska de fan få hjälp. Släng på arvsskatt när man ändå håller på. Äckligt med giriga människor som du, tyvärr.”

Jag har inga problem med att någon tycker att jag är girig. Värre stämplar har jag fått, men vill bena lite i om det ligger något i det. Så här säger Wikipedia:

”Girighet innebär ett överdrivet begär av att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad eller snikenhet.”

Svenska Akademiens definition är nästan identisk, så vi får väl köpa den. Riktigt vad som menas med ”överdrivet” framkommer inte, men någon ska alltså anse någon annans beteende som ”för mycket”. Ordet snikenhet kan definitivt inte misstas som något positivt.

”Överdrivet begär efter att samla ägodelar” låter inte bra, men i detta kan väl knappast inräknas att vilja slippa att bli skattad till döds. Det är ju inte att samla ägodelar utan att behålla de ägodelar/pengar man redan har.

Den ofta rätt vettiga författaren och vänsterdebattören Lena Andersson skrev en ledare i DN för ett par år sedan med rubriken ”Skatt är den sanna girigheten”. För visst borde det väl anses girigare att sträcka sig efter andras pengar än att hålla hårt i sina egna? Hur kan det vara äckligt girigt att vilja behålla sina egna pengar, men anses solidariskt av staten att vilja ta dem ifrån mig?

Jag är inte motståndare till solidaritet, men den ska i första hand ske på frivillig grund. När staten ska roffa åt sig blir åtminstone jag mindre benägen att hjälpa andra. Dels för att det är därför staten tar pengarna, dels för att jag kan behöva dem själv om det ska poppa upp nya och höjda skatter i tid och otid. Gör det mig girig? Kanske. Gör staten mig girigare. Troligare.

Att kunna välja sin egen sjukskrivning

Jag har lyckligtvis aldrig behövt sjukskrivning. Jag har knappt ens haft några sjukdagar, så jag är lite osäker på hur turerna går, men blev förvånad när Aftonbladets publisher (vad det var för fel på "ansvarig utgivare"?) Sofia Olsson Olsén i början av december berättade att hon skulle sjukskriva sig i tre månader. Inte tills vidare, i väntan på att bli frisk utan redan från början i tre månader. Jag hade alltid trott att det är läkare som sjukskriver människor, men det är ju inte det enda som skiljer sig mellan Aftonbladet och världen utanför.

Elaka tungor gjorde gällande att sjukdomen bestod i att hon inte klarade av sitt jobb i samband med att metoo-skandalerna duggade tätt både på och utanför Aftonbladets redaktion. Att hon kallas ”Dubbelnollan” beror kanske inte bara på det besynnerliga efternamnet. Igår hade det i alla fall gått tre månader varpå OO kom på att det var dags att säga upp sig:

”Under min rehabiliteringstid har jag kommit fram till att jag vill gå vidare i yrkeslivet.”

Eller – rättare sagt – exakt när sjukersättningen skulle sluta ticka in på kontot ”landade” beslutet. Det kan tyckas sniket att ifrågasätta folks sjukdomar, men eftersom två och en halv av de tre månadernas sjukersättning betalas med skattemedel är det vi som står för semest... rehabiliteringstiden.

När politiker inte klarar sitt jobb, eller har klantat sig så till den grad att de behöver ligga lågt ett tag och till och med hålla sig borta från de vanligtvis välvilliga och inställsamma kompisarna i journalistikkåren, brukar de välja att ta ”timeout”, en gammal basketterm som numera betyder rekreation med full lön.

Men även politiker väljer ibland att ”sjukskriva sig” (citattecknen indikerar att jag fortfarande inte är helt säker på att höjdare kan göra detta själva, utan hjälp av läkare). Minns exempelvis det gamla moderata borgarrådet Kristina Axen Olin som behövde litet ledigt 2007-08 för att därefter komma fram till att det var dags att sluta.

Hur stod det i Djurfarmen, "All animals are equal, but some animals are more equal than others".

K4

Det drar ihop sig till deklarationstider. För mig känns det alltid som att en sten faller från bröstet när näringsbilagorna är klara. Därför brukar jag ta tag i skiten så fort jag kan. En fördel till med det är att om (när) problemen dyker upp går det snabbare att få svar från Skatteverket i januari än om frågorna kommer i slutet av april.

Aktierna har blivit enklare att deklarera med investeringssparkonton och kapitalförsäkringar. Jag minns när jag behövde lämna in en hel bunt med K4-blanketter. Numera räcker det med en. Något år har jag klarat mig helt utan, då jag inte sålt några värdepapper i vanlig aktiedepå.

Att deklarera aktier är inte svårt, och numera inte tidsödande heller. Ändå hör jag varje år människor stöna över jobbet. De vet inte vad de sålt, vad de fått betalt och framförallt inte hur mycket de en gång (eller flera gånger) betalat. Är det bara jag som skriver upp vad jag handlat? Själv använder jag en vanlig Excelfil där jag matar in varje transaktion samma dag som den genomförs, hur enkelt som helst.

Nätmäklarna erbjuder sig annars att göra jobbet åt oss. Nordnet tar 99 kr (med undantag för Private Banking- och Active Trader-kunder) för att sammanställa en färdig K4. Avanza har en rörlig taxa från 99 kronor och billigare. Som platinakund kan jag få den helt gratis, men vill ändå göra den själv.

Jag skriver under min deklaration ”på heder och samvete” och kan i värsta fall straffas om jag lämnar felaktiga uppgifter. Det går inte att skylla på mäklaren, bokföringsbyrån eller juristen om det blir fel. De tar gärna betalt för att göra jobbet, men ansvaret är deklarantens. Den som lämnar in en blankett med en felaktig siffra lär bli varse det oavsett om den kostat 99 kr eller 99000, så det är bara att spotta i nävarna och sätta igång.

Eller strunta i det där med nävarna, det är lite äckligt.

Evro eller Juurow?

Tanken är att EU-valutan euro ska uttalas som början av Europa på det språk man talar. Därför heter det juurow på engelska, ojrå på tyska osv, men det där har alltid varit knepigt i Sverige. Av två skäl, tror jag. Vi fick från början höra att vi skulle säga évro, men ingen kallar väl Europa för Évropa? Inte heller säger de flesta av oss Európa, snarare Erópa, så då borde valutan heta eró med betoning på o-et, och det låter sådär lagom bra.

Den andra anledningen till att vi inte kan uttala valutan på svenska är att vi alltid varit så amerikaniserade att vi helst sätter engelska ord på nymodigheter. Göran Persson, vår statsminister under de tio första åren med valutan, sa juurow. Jag är osäker på hur hans efterträdare Reinfeldt säger (jag brukar alltid slå av när jag hör hans röst), men vid det laget var väl skadan redan skedd.

Men jag klagar inte. Kanske är namnproblematiken ett av skälen till att svenskarna röstade nej i folkomröstningen. Vi kan ju inte gärna ha en valuta vi inte kan uttala. Jag håller tummarna för att Sverige inte hinner införa euron innan den försvinner, men i det fallet är jag pessimist.

Eftersom den är impopulär nästan överallt kunde man kanske byta namn, som man gjort med andra fenomen ingen gillar: zigenare, Stalingrad, Fredrik Virtanen... Enklast vore väl att gå tillbaka till ecu. Det uttalas ekýy. Eller éky. Eller e-ähvadfan!