Vad är en liberal?

Jag har försökt låta bli att kommentera det svenska valet och regeringsmissbildandet. Dels för att debatten inte främst handlat om ekonomi, dels för att jag inte är särskilt intresserad. Tror att det skulle kunna ta någon dag från att vi har en ny regering tills att jag får reda på det.

Något som delvis förvånat mig är reaktionerna mot Annie Lööf och inte minst mot Jan Björklund för att de fällde Kristersson som regeringsbildare. Jag tycker att de varit tydliga med detta under hela valrörelsen, att de aldrig kan stödja en regering som kräver SD-stöd. Det är inga konstigheter.

Det konstiga är väl att 14 procent av väljarkåren valde att stödja två partier som säger sig vilja ha en alliansregering, när det för exakt alla (!) var klart på förhand att denna allians inte skulle kunna få egen majoritet utan måste ha stöd av antingen S eller SD. Att sedan Björklund öppnat dörren för att istället ingå i en S-ledd regering har gett ett ”näthat” (alltså det nya ordet för kritik) utan like.

”En begagnad bil sa du? Nej tack.”

Jag tror att problemet är ordet liberal. I Sverige har liberalism betytt någon slags odefinierad höger, aningen till vänster om konservatismen. Ordet liberal utgår från frihet och vem vill inte ha det? Det verkar alla vilja, för representanter för det traditionellt konservativa partiet M kallar sig också mycket hellre liberaler numera. I gruppen liberaler hittar man allt från Björklund som vill skapa Europas förenta stater till libertarianer/anarkokapitalister som helst vill avveckla staten och låta marknaden ta hand om allt. Eller ett spann mellan Hanif Bali och Bernie Sanders.

Ronny Eriksson skrev en låt som hette ”Innerst inne är vi alla folkpartister”. Ibland verkar det så, men tittar man på opinionsundersökningarna ser det snarare ut som att ingen längre är folkpartist. En av verserna stämmer i alla fall väldigt väl in på riksdagen 2018. Slutet är en perfekt beskrivning av våra åtta riksdagspartier:

”Sen så gjorde jag som jämt jag gjort förut,
körde till kiosken för att köpa mig Expressen.
Inget exemplar var kvar. Nej, det var slut
och hon i luckan, hon beklaga och var ledsen.
Men jag sa 'Jag kan väl ta ett Aftonblad'
för det spelar faktiskt inte någon roll
vad man än bestämmer sig att man ska ta,
för hur som helst så är det samma innehåll.”

USB-dumheter

Jag och andra bloggare har gjort sig lustiga över all dynga som säljs på Black Friday och andra ”oumbärliga” bemärkelsedagar som Alla hjärtans dag och Kanelbullens dag.

En trogen läsare hade samma idé och föreslog att jag skulle göra ett inlägg med idiotikonsumtionstema. Vet inte om han vill vara anonym, så jag låter honom vara det och så får han avslöja sig i kommentarsfältet om han vill. Hans eget exempel var denna musmatta/handske med inbyggd värme, som man kopplar in i datorns usb-ingång.

Det där måste sakna marknad, säger du kanske. Mitt svar är att det i så fall inte skulle finnas flera varianter. Och det gör det.

Det finns så mycket dumheter i världen, så jag tänkte begränsa det just till sånt man kopplar in i usb:n. Vi börjar med något som bara är halvidiotiskt, en lampa.

Det dummaste här är inte produkten utan säljtexten:

”Har du svårt för att se tangentbordet ordentligt när du sitter vid datorn i mörker? Då behöver du en lampa med ställbar arm som kopplas in i USB-porten!”

För det första: Datorer har funnits ett tag nu. Den som inte lärt sig var tangenterna sitter och fortfarande kör pekfingervalsen istället för att skriva med korrekt fingersättning – skärp dig! För det andra: Tangentbordet på en laptop sitter en centimeter från skärmen. När datorn är igång lyser skärmen upp tangenterna tillräckligt även om rummet är beckmörkt. Denna lampa är alltså en icke-lösning på ett icke-problem. Och åtminstone på bilden är den ju i vägen för skärmen.

Men som sagt, lär dig var tangenterna sitter istället. Och lär dig skriva snabbt. Varför det? Inte för att det spar tid utan för att ju snabbare du skriver, desto snabbare dansar denna pole dancer.

Raskt vidare till nästa. Här kommer ett usb-akvarium med LED-ljus (förklätt till duschslang).

Storleken är i runda slängar 20x15x10 cm. Borträknat pennfacket i bakkant med plats för minst fem års förbrukning av pennor rymmer väl akvariet två liter eller så, och två guppyer om de är små (vilket guppyer i och för sig tenderar att vara). Webbutiken hävdar att den är utsåld, vilket jag tolkar som att någon medarbetare av barmhärtighet med tvångsmässiga shopaholics gått in på lagret och slagit sönder samtliga tre exemplar.

Låt oss gå vidare till denna 10 cm höga plastgran som knappt ens påminner om en riktig gran. För att säkerställa att ingen i dess närhet ska kunna ignorera fanskapet skiftar den i tre färger.

Men givetvis stoppar inte idiotin där. Det finns fläktar som inte är i närheten så effektiva som att vifta med ett vanligt A4-papper, USB-minnen som ser ut som tamponger, kylskåp med plats för en enda läskburk, luftfuktare, smörgåsgrillar... Kort sagt, finns det en produkt du inte behöver kan du ge dig fan på att den finns i USB-version.

Låt höra, vad är det dummaste du någonsin sett pluggas in i USB-porten? Du får vara anonym.

Vi kan inte ens gå längre!

GIH har gjort en stor undersökning om svenskars hälsa där man kommit fram till att 46 procent av yrkesverksamma svenskar i åldern 18-74 har ”hälsofarligt dålig kondition”. Det innebär att de inte ens klarar att gå en rask promenad på tio minuter. 1995 var det 27 procent som inte klarade det, vilket var nog så skrämmande, men nu är det alltså nästan dubbelt så illa.

Det här ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och en massa annat, förutom att det såklart sänker livskvaliteten även innan insjuknandet. Vi (som grupp, själv har jag klart bättre kondis nu än 1995) blir allt latare och undviker om möjligt fysiska aktiviteter.

I Finland, där utvecklingen är liknande, har man räknat ut att inaktiviteten kostar samhället miljarder och det lär det väl göra även i Sverige. Därför finns gott om incitament att öka skolidrotten osv.

Men har inte folk själva någon överlevnadsinstinkt, så att de slipper vänta på att bli räddade av politiker och myndigheter?! Nästan varannan vuxen svensk orkar alltså inte gå en kilometer utan att stanna och vila! Detta botas förslagsvis med att promenera några minuter varje lunchrast, ta trapporna istället för hiss och undvika stillasittande. Sluta ta bilen överallt!

Förutom att ett liv som rörelsehindrad (kan man inte gå i tio minuter är man det i mina ögon) blir sämre än ett rörligt liv kommer dessa människor dö i förtid och förlora en himla massa ränta-på-ränta-effekt. Alltså: Rör på er, och se till att era barn, andra släktingar, vänner och bekanta också gör det!

Grönt är det nya svarta

Att fondbolag och börsnoterade företag tävlar i miljömedvetenhet är inget nytt. Det gäller att försöka sälja in sig som det bästa miljövalet, hur långsökt det än må vara. Och av någon anledning är bästa miljöval sedan en tid tillbaka liktydigt med att minska koldioxidutsläpp. I alla fall påstår man det, jag har hittills inte sett någon som använt fakta i sin argumentation.

När Nordea slog sig för bröstet och hävdade att man får 27 gånger lägre koldioxidavtryck synade Nordnets avgående sparekonom Joakim Bornold bluffen.

Jag tror inte att Bornold hatar miljön eller ens ifrågasätter klimatalarmismen. Han undrade bara på vilket sätt koldioxidutsläppen påverkas av att någon annan äger aktierna i bolaget bakom utsläppen. Det fick han mycket kritik för, men utan fakta, det bara ”kändes fel” för en del.

Elbilar är såklart också en helig ko. Det är helt okej att åka till en nationalpark och hälla ut kvicksilver i grundvattnet, bara du kört elbil (förlåt, jag menar ”miljöbil”) dit. Huruvida elbilar ens är bättre för miljön återstår att se, men staten har en längre tid subventionerat dem med ”supermiljöbilspremier”.

SVT Plus har konstaterat att leasingföretag har som affärsidé att köpa bilar med skattefinansierad subvention och sedan exportera dem till länder vars skattepengar istället går till kärnverksamhet som sjukvård och sånt där trist. Nu har man ändrat bonussystemet, men det nya kommer säkerligen också utnyttjas, precis som alltid när staten försöker mixtra med den fria marknaden.

Jag tycker också att det vore bra om folk köper hållbara produkter från företag med hög moral, men att försöka tvinga dem genom att snedfördela konkurrensen med hjälp av deras egna skattepengar är precis motsatsen till en långsiktigt hållbar lösning. Är man dessutom inte säker på att man snedfördelar den åt ”rätt” håll kanske det inte är bra ens på kort sikt.

Var den besvärlige kunden

Svenskar vill i allmänhet vara resonliga och inte ställa till med besvär. Det gäller inte minst när vi handlar. Visst kan matvaran se lite tråkig ut när vi ska lägga in den i kylen hemma, men ”det borde jag ju ha sett i butiken, så dumt av mig” och plötsligt är det vårt fel att vi inte fått vad vi betalt för!

Det här gäller inte bara mat utan alla möjliga varor och tjänster. Det är en fin egenskap att vilja vara smidig att ha att göra med, men ibland behöver man sätta ner foten, ta ställning och påminna motparten om sina åtaganden. Du gör det inte bara för att få rätt utan för att den som säljer skit ska ha skit. Du gör det för dina medmänniskor och för kommande generationer. Det ska kosta på att vara en dålig leverantör. Här kommer Sparos snabbkurs i Hur man blir en krävande kund.

Var tydlig med orättvisan

Se till att leverantören inte misstar dig för en gnällig jävel som aldrig är nöjd och ser en sport i att försöka bråka till sig mer grejer. Gör klart vad du betalat för och jämför med vad du fått. Kanske är det inte leverantörens fel, det kanske är otur. Eller också berodde det på leverantörens underleverantör som i sin tur blåst honom. Gemensamt för alla varianter är att det inte är ditt problem. Du har handlat av leverantören och inte fått vad du betalt för - fixa!

Ha lösningar

Hur ska leverantören veta att du går att tillfredsställa? En del kommer att gnälla ända in i kaklet och om de ändå inte blir nöjda är det ingen idé att ens försöka. Bestäm dig därför för vad du vill ha ut av en reklamation. En ny vara, att de gör om jobbet, ekonomisk kompensation eller en kombination? Presentera lösningen så att leverantören förstår att problemet (alltså du) försvinner om han gör som du säger.

Ta namn

Personligt ansvar är en underskattad parameter. Inte minst på stora företag där en undermålig försäljning i Hultsfred landar hos en anonym kundtjänst i Sveg. När du fått som du vill, eller när personen du pratar med lovat att kolla upp saker och återkomma – ta personens namn! Gör det även om du redan har det eller om personen har en gigantisk namnskylt. Du gör det av två skäl:

1. För att du vet vem du ska hänvisa till när löftena spricker.
2. För att visa personen att om han/hon inte löser detta kommer du gå högre upp i organisationen och berätta vad du blivit lovad och av vem.

Inte minst tvåan är en viktig pusselbit för att du så snart som möjligt ska slippa dessa odugliga pajasar. Tills du drabbas av nästa.

Sängskrivning

Jag får alltid de smartaste idéerna nattetid. Antingen precis innan jag somnat eller också någon av alla gånger jag vaknar mitt i natten för att kroppen återigen vill påminna mig om att jag är medelålders man och således behöver tömma blåsan dubbelt så ofta när jag inte är vaken.

Det kan gälla jobb, privata bekymmer, börsplaceringar eller blogginlägg. I tillståndet mellan sömn och vakenhet glimrar hjärnan till och löser såväl världsproblem som världens alla andra problem, men eftersom hjärnan inte är riktigt påkopplad är det stor risk att allt är puts väck när jag vaknat.

Så har jag nog alltid funkat, så det måste vara massor av bra idéer som försvunnit. Skämt, krönikor, en handfull bestsellerromaner och en och annan bloggtext. Därför har jag bestämt mig för att alltid ha papper och penna på nattygsbordet. Bra i teorin, i praktiken hittar jag pennan en gång av tre. Övriga gånger lyckas jag istället välta vattenglaset som står där, och pennan har inte ens funnits på plats.

Som ni märker försöker jag förklara varför det inte blev någon djup och tänkvärd ekonomitext idag. Inte för att jag saknat uppslag utan för att jag saknat penna när jag väl fått dem. Och även när jag hittar pennan kan det spricka.

”Men vad fan står det?!”

Global Gaming, tredje kvartalet

Global Gaming 555 är alltjämt ett av mina största innehav. Dessutom är det ett intressant bolag, det är därför jag tjatar om dem så ofta och nu är det dags igen.

Aktien gick ju upp över 10 procent när William Hill la bud på Mr Green för tre veckor sedan. Nu var det upp till bevis med den egna Q3:an. Jovars, en kvarts miljard i intäkter, en ökning med 93 procent från förra året, är svår att klaga på. Marknaden höll med.

Jämfört med Q2 var tillväxten ”bara” 11 procent och självklart kan de inte fortsätta att slå siffror tvåsiffrigt kvartal efter kvartal. Men det behöver de inte heller så länge de tjänar väldigt mycket pengar. Jag har svårt att se att nästa års utdelning ska landa på under 2 kr. Med en aktiekurs under 40 kr är det ju över 5 procent. Ingen dålig direktavkastning för ett tillväxtbolag på First North, så jag tvivlar på att aktien stannar där.

Efter Mr Green-affären sa jag att jag skulle vara nöjd med 50 kr per aktie vid ett eventuellt bud på Global Gaming. Nu när aktien står i 38 vill jag åtminstone ha 60 kr. Men ska man drömma tar den sig dit på egen hand genom att fortsätta att prestera fantastiska siffror. Eller att någon konkurrent bjuder 80-100 kr i närtid.

Det jag ser som mest positivt nu är inte siffrorna utan aktiens rörelsemönster. Det här är ju ett gammalt företag där många av storägarna vid introduktionen satt på väldiga mängder aktier införskaffade för nästan inga pengar alls, och det säger sig självt att de var sugna på att ta hem vinster när aktien steg krona för krona från introduktionskursen 22 kr.

Rapporterna har varit bra mer eller mindre hela tiden, men varje gång har det varit samma sak. Efter en snabb uppgång har kursen gått tillbaka igen när storägare pumpar ut sina aktier. Att den inte dippade efter ”Mr Green-lyftet” och inte heller gjort det de första två dagarna efter Q3:an utan tvärtom ångat på och slutat på dagshögsta kan betyda att det inte längre finns någon storägare som vill ut.

Lugn, jag ska inte göra en börsforum-rant om kurser över 50 kr nästa vecka. Jag konstaterar bara att det ser bra ut. Eller som sportfånen Putte Kock lär ha sagt:

"Nu ska vi inte kasta yxan i sjön, snarare tvärtom."