Det främsta beviset för vår
bekvämlighet är nog ändå vår ovilja till förändring. Vi gör
som vi alltid har gjort, våra föräldrar, mor- och farföräldrar
dessförinnan. Folk är kvar på jobb där de vantrivs tills de får
förslitningsskador, men inte ens då vill de byta karriär utan
arbetstränar för att komma tillbaka till exakt där de var innan.
Ett ännu värre exempel: En del
kvinnor misshandlade av sina män fortsätter hellre utsättas än
att bryta upp. Förresten behöver det inte vara våld inblandat,
massor av människor stannar i förhållanden de inte trivs i för
att det är lättare än att börja om. ”Man vet vad man har, men
inte vad man får.”
Tacka tusan då för att man behåller
sina lån, abonnemang och andra utgifter. Det är ju en liten kostnad
att betala för att ha det som man alltid har haft det (och därmed
garantera sig själv att aldrig komma framåt).
Nu är det 2019 och jag utmanar mig själv och alla andra att ifrågasätta rutiner och utgifter, både de som skaver och de som inte gör det. Det skulle kunna leda till ett gott nytt år!
Nu är det 2019 och jag utmanar mig själv och alla andra att ifrågasätta rutiner och utgifter, både de som skaver och de som inte gör det. Det skulle kunna leda till ett gott nytt år!
När mina grannar upptäcker att de har
pengar kvar vid årsskiftet eldar de bokstavligt talat upp dem! Det
är... sen gammalt.