I alla fall om alternativet är att
vara som Jonathan. Han hittade en
bil på Blocket som han ville ha och swishade över 10000 kr som
handpenning. Efter en stund vill säljaren ha resten av
köpeskillingen, 35000 kr, för att ”intresset för bilen var
stort”. Så varför ber man då först om en handpenning? Jag är
helt med på att han inte kan lova att hålla bilen ifall någon
annan hinner före, men inte om han först begärt handpenning.
Men jodå, det kan man visst, man kan begära hela beloppet i förskott. Köparen betalar glatt och har nu swishat 45000 kr för en bil han
aldrig sett. ”Man tror att folk är ärliga, men det är de tyvärr
inte.” Nej, de är ju inte det, och vad beror det på? Att
tillfället gör tjuven. I det här fallet är ”tillfället”
människor som Jonathan, som betalar tiotusentals kronor för en bil
han aldrig sett till en människa han aldrig träffat.
För nu visade sig annonsören inte
vara bilens ägare. Har vi sett den varianten förut? Det har
vi. Ibland är det bilar eller andra fordon, ibland lägenheter. Att sälja grejer man inte äger kallas häleri, en brottsrubricering som
gissningsvis inte hittats på för skojs skull.
Å ena sidan, klart det är synd om
Jonathan och andra som lurats av denna bedragare. Å andra sidan, att
tjuvar, hälare och myglare lever och frodas är just tack vare
Jonathan som sitter i sin lilla, lilla värld av blommor och enfald
och drömmer om en värld där alla är rättskaffens. Skärp dig!