Så nu har jag rensat ur mitt förråd,
gett bort böcker, kastat glas och porslin jag aldrig kommer använda.
Then what? Livet är ett pågående projekt, så jag fortsätter att
kritiskt granska allt jag har. Den biten är kanske enklare för mig
än för de flesta, eftersom jag har för avsikt att skaffa ett
mindre boende inom en hyfsat snar framtid.
Så ingen större risk att gå för
långt, men det är det väl inte för någon. För de flesta av oss är
det lättare att göra för lite, behålla några förråd med saker
vi tänker gå i genom – sen. Det finns massor av metoder och
”regler” för att komma vidare, som:
90-dagarsregeln: Om det som inte har
använts på 90 dagar inte heller kommer att användas under följande
90 dagar – sälj, skänk, släng.
Project 333: Använd bara 33 klädesplagg
under tre månader.
One in – one out: När något
anskaffas måste något annat ut. Används ofta för kläder, men går
att applicera på andra områden.
Jag är själv inte mycket för regler
utan försöker att lugnt och metodiskt beta av ett område åt
gången samtidigt som jag håller koll på helheten, men som alltid
går det att hitta extremister. De som slänger allt de äger och
flyttar in i en hydda tillverkad av kobajs, men det kommer ju inte
att hända förrän man vill att det ska hända. Det är inte så att
Minimalistpolisen knackar på dörren och börjar kasta dina saker.
Ta en sak i taget och se hur det går.
Eller – om du inte är nöjd med
tempot – fyll tio flyttkartonger med grejer du inte vet om du
behöver, ta undan dem i en månad eller ett kvartal och se om du
saknar något. Om inte, vill du verkligen ta tillbaka dessa saker in i ditt
liv?
Mystiken tätnar. Bara en del kvar nu,
då jag kommer till slutet på minimalismen och hela civilisationen,
eller också funderar över varför jag inte kan få till lika bra
cliffhangers som i Professor Drövels Hemlighet.