Camp FI

Bloggaren Fru EfficientBadass fick den festliga idén att samla ekonomibloggare och andra med intresse för finanser och sparande på en och samma plats, närmare bestämt om exakt en vecka, på nationaldagen på Djurgården i Stockholm.

I och för sig bad hon att vi inte skulle sprida informationen om vi inte skulle komma, av risken för att göra fans och följare besvikna. Jag är inte helt säker på att jag kommer, men väljer att bryta mot reklamförbudet av två skäl.

1. Jag har väldigt svårt att tro att någon enda människa kommer dit för att träffa just mig.
2. Mitt liv har just nu larvigt korta ledtider. Antingen dyker jag upp utan att berätta det eller också chansar jag på att komma.

Och jag siktar verkligen på att komma. Dels för att det är kul att träffa likasinnade och dels för att jag alltid funderar över hur alla anonyma bloggare ska kunna behålla sin anonymitet. Kommer de presentera sig som Utlandsgurun och IPO-spejaren och har någon av dem lånat den nu före detta anonyme före detta bloggaren Gottodix gamla vargmask?

Det får vi se. Både ni och jag om både ni och jag kommer. Jag ska göra allt jag kan för att komma. Tyvärr är det inte alltid allt räcker. Om vädret och tiden tillåter kommer jag att odla myten om mig själv genom att springa hem därifrån. Jag tjänar ju 32 spänn på det.

Dina bästa självhushållstips

Att bli helt självförsörjande inom något enda område är snudd på omöjligt i det moderna samhället, men även om vi inte kan odla all vår mat eller producera el för att ladda vår hembyggda elbil kan vi alla göra något. Om man vill, det går också att jobba för pengar och köpa in allt annat.

Men få saker känns så bra som att skörda sin egen mat eller dricka sitt eget vin. Jag vill utveckla den delen av mitt liv och undrar över de bästa möjligheterna. Jag kan t ex tycka att även om det är gott med hemodlad färskpotatis kostar potatis aldrig mer än 12 kr/kilo i affären och runt midsommar oftast en bråkdel, så då är det bättre att köpa.

Jag föredrar odlingar som kräver minimalt med jobb, som rabarber och gräslök som bara kommer år efter år. Några vinbärsbuskar skulle jag också vilja ha. Det hade jag som barn och minns dem som okomplicerade. Kanske ett äppelträd, men det verkar som att alla som har det har för mycket äpplen och att hämta andras överflöd är ännu enklare.

Höns verkar vara det ultimata husdjuret. Säkert en del jobb, men hittills har jag inte hört någon hönsfarmare säga att de är missnöjda med valet. Höns äter inte så mycket och de levererar ägg med viss regelbundenhet. Det finns ett proggband som hittat ett annat användningsområde, men det är jag mer tveksam till.

Den senaste tiden har jag snöat in på biodling, läst böcker och knarkat biodlarvideos. Att kunna ha en låda med åttiotusen husdjur som inte bara skaffar sin egen mat utan också förser biodlaren med ett överskott av honung och vax låter för bra för att vara sant. Deras flitiga och effektiva livsstil är dessutom otroligt fascinerande. Vore människan en hundradel så rationell i sina handlingar vore världen perfekt. Den dag vi utplånat oss själva kommer bina ta över – kom ihåg var ni hörde det först. Eller glöm det förresten, ni är ju döda då.

Men innan dess, berätta gärna era bästa självhushållstips. Syr du kläder av fårull, odlar psykedeliska svampar i jordkällaren eller har byggt ditt hus av barkat timmer från den egna skogen? Inspirera eller avskräck!

Bra affärsidéer genererar pengar

En del affärsidéer tar längre tid att få snurr på än andra, men generellt tycker jag att det här är en sanning:

Visst, Amazon tog sig till slut, men det går väldigt få Amazon på varje misslyckat bioteknikbolag eller diverse geniala patent vars enda problem är att ingen vill betala pengar för dem. Först tar man in lite pengar från ett riskkapitalbolag. Sedan börsnoterar man under förevändningen att de tuffa åren är över. Nu är det dags för skörd (och den vill man givetvis dela med sig av, det är ju logiskt), troligen redan under innevarande år.

Men så spricker det! Märkligt nog är massproduktionen aningen försenad och den där stora ordern kommer inte. Än. Men hav förtröstan, med en nyemission lyckas man dra in pengar för att klara det akuta kassaflödet. Det ska räcka både till löner och investeringar i ett par år.

Eller åtminstone ett år. För sedan är det dags för ännu en nyemission. Eller ett aktieägartillskott eller något annat. Bara inte vinst, det är det visst aldrig dags för. Är det då en affärsverksamhet eller en hobby?

Det kanske inte behöver definieras när en uttråkad hemmafru drar igång försäljning av växtfärgade ljusstakar i det egna garaget. Men när en hyllad företagsvisionär står på event och mässor över hela världen och berättar om hur hans produkt sakta men säkert tar över världen utan att man gått med vinst ett enda kvartal under alla dessa år, då är det dags att definiera verksamhetens karaktär. Hobby, säger jag.

Stora pengar på bankkortet

I stort sett alla vuxna svenskar har ett bankkort i plånboken, Visa, Mastercard eller Amex. En del har flera. Men hur vi hanterar kortet skiljer sig. En del låter lönen gå direkt in på kortet, buffertsparande och allt möjligt.

Några gånger har jag haft en större summa pengar i kontanter. Det är när jag ska köpa bil eller liknande. Som mest har det kanske varit 50000 kr och då håller jag hårt i pengarna, ser mig om över axeln och undviker skumma bakgator. Även om summan kan skilja tror jag de flesta agerar så här. Även om personrån hör till ovanligheterna känns det helt enkelt inte bra att ha en massa pengar på sig.

Men att ha samma pengar på ett plastkort är det många som inte har några problem med. Detta trots att du kanske inte ens behöver bli nerslagen för att tappa pengarna. Det kan räcka med att du lämnat ifrån dig kortet i några sekunder och fått det skimmat, eller lämnat uppgifterna på någon oseriös e-handlarsida.

Det är troligt att banken ersätter förlusten, men säkert är det inte och i alla lägen lär det ta tid, så varför ens försätta sig i situationen? Att skaffa ett eget konto för bankkortet, dit inga pengar autoflyttas in eller ut, är ju ungefär den enda banktjänst som fortfarande är gratis.

Granskott

Ännu mera gratismat från skogen. Eller gratis... Man får inte plocka granskott hur som helst. Om trädet/grenen lever behövs markägarens tillstånd, oavsett om ägaren är grannen, Svenska kyrkan eller någonstans däremellan.

Men om du har tillstånd eller egna granar kan skotten syltas eller stekas, användas till att smaksätta snaps eller för att göra te, sirap, glass, sylt eller sallad. Råa har skotten en frisk smak av citrus och innehåller höga halter av c-vitamin, men också lite olika mineraler. Den som är gravid eller har problem med njurarna bör dock stå över.

Själv är jag varken eller, så jag gav mig ut i en närliggande skog. När jag plockat granskott bestämde jag mig för att göra två olika grejer, sylt och te.

Granskottssylt

Här snodde jag helt skamlöst ett recept härifrån, men valde som vanligt bort syltsockret.

granskott, 4 dl
vatten, 2 dl
strösocker, 3 dl
citron, 1 st

Skölj av skotten för att slippa ohyra. Lägg dem sedan i en kastrull tillsammans med vatten, socker och saft från en citron. Koka upp och låt sjuda i cirka 15 minuter.

Granskottste

Lägg en näve granskott i en mortel.

Krossa dem.

Häll kokande vatten över dem.

Låt det dra i fem minuter, sila av teet och drick.

Eller söta först med maskrossirap. Eller socker, om du inte vill krångla till det.

Hur blev det då? Som lite av en syltkännare måste jag erkänna att sylten inte var min bästa någonsin. Men det är en smaksak, så är du nyfiken föreslår jag att du testar.

Teet var desto bättre, men jag kan banne mig inte beskriva smaken. Lite surt, på ett bra sätt. Äh, ni får testa det med om ni är nyfikna. Jag kommer att göra om det i alla fall.

Konsten att trampa ur klaveret

Hur illa det än låter när man trampar i klaveret blir oljudet ännu värre när man drar upp foten igen. När XXL:s Sverigechef Per Sigvardsson facebookat om Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Greta Thunberg blev resultatet att han fick sparken. Helt rätt, men inte för det han skrev utan för att han inte stod för det efteråt.

När man pudlar pudlar man och då pudlar man rejält. Eller också gör man som Sigvardsson och drar en halvhjärtad story om att hans konto hackats och (hur nu detta går att kombinera) kommentarerna är rykta ur sitt sammanhang.

”Vi har inte gjort något!”

Att han kallat Magdalena Andersson för häxa och Stefan Löfven för idiot säger Sigvardsson nu är ”fel ordval” även om han ”har starka åsikter” om bägge. Men så stå för att du sagt det då! Inte särskilt fiffiga uttalanden, det kan de flesta hålla med om, men det du sagt på internet kan inte göras osagt, kan inte alls lära sig det en gång för alla så slipper vi dessa vaga undanmanövrar?

Och han hade garanterat kommit undan med det om han bara visat lite ryggrad. Jämför med Dollarstores vd Peter Ahlberg som häromåret tog bladet från munnen och vädrade sina inte helt politiskt korrekta åsikter om feminism. När media skulle ställa honom till svars gick han till full motattack. Vid nästa kvartalsrapport skrev han:

”Jag vill med dessa rekordsiffror tacka SVT och ETC för ett gott samarbete och hoppas på nya publiceringar med både namn och bild.”

Han sitter kvar alltjämt, och det gör inte Per Sigvardsson. Fast i ärlighetens namn var det knappast uttalandena om ministrarna som blev hans fall. Man kan säga ganska mycket om Löfven utan att få löpa gatlopp. Men man ger sig inte på Greta, hon är fridlyst! Särskilt om man skriver:

”Människan har diagnosticerats med Aspergers syndrom, tvångssyndrom och selektiv mutism. Det är absolut ingen kromosomförändring, men helt klart så nära man kan komma.”

Undrar lite hur och var han hade tänkt att den kommentaren skulle falla i god jord. Samtidigt förstår jag frustrationen. Här skickar man fram en multihandikappad minderårig som slår fast en massa ”sanningar” och så fort något hon säger ifrågasätts går hela Gretasekten i taket och undrar hur man ”har mage att kritisera ett barn”. Ett bra sätt att slippa den situationen är att inte göra stackars Greta till talesperson för sin rörelse.

Men den policyn gäller oavsett sakligheten i kritiken. Problemet med Sigvardssons kritik är att den inte var ett dugg saklig. Jag skulle ändå ha mer respekt för honom om han stått för det han skrivit. Att kontot kapats är lika sannolikt som att utomjordingar stigit ner på jorden och beslagtagit Sigvardssons ryggrad. Men okej, på något sätt har den ju försvunnit.

Bitsocker

Det finns produkter som är helt och hållet onödiga. En sådan är snabbitsocker. Det är ju en relativt ny produkt som skapades för att det fanns behov av en sockerbit som smälte snabbare. Den innehåller därför lite mer luft än den ”vanliga” sockerbiten. Men om man ändå vill smälta sockret finns ju strösocker!

I den butik jag oftast handlar mat i kostar bitsocker från 14,50 kr/kilo medan strösocker kostar 7,75 kr/kilo, alltså i stort sett halva priset. Vill man absolut ha samma mängd varje gång kan man ju måtta upp det med en sked. Annars finns sockerströare som portionerar ut sockret så att det alltid blir lika mycket. Varför man nu skulle vilja det, det beror väl på mängden kaffe, te eller vad man nu sockrar.

Hur som helst har strösocker bara fördelar, förutom att det kostar hälften. Så varför finns snabbitsocker (eller egentligen bitsocker överhuvudtaget)? Är det för att det finns köpare som tror att det förenklar deras liv eller att man gillar ploppljudet när biten dunsar ner i koppen? Jag vet inte, men jag skulle fråga om jag träffade någon bitsockerkonsument. Det var många år sedan jag såg bitsocker i ett hem.

Men det finns ju att köpa och om ingen gjorde det skulle produkten snabbt plockas bort, så det finns en marknad. Kanske är svaret att bitsocker finns av samma skäl som färdigskalad potatis, Paradise Hotel och Niklas Strömstedt. För att folk gillar skräp.