Tweeten det gäller den här gången är
denna:
Det första som slår mig är
motstridigheten. Han har alltid gillat egensinniga människor som gör
självständiga val, men när de gör det kommer jordens
generalisering kryddad med ett kilo fördomar. Typ: ”Jag har alltid
använt ett vårdat språk, men det är ju fan vad alla kukrunkande
jävla miffon triggar igång mig med sitt helvetes jävliga
pissbeteende.”
Hur lever kyrkråttor? Eller rättare sagt, hur kommer det sig att så fort ämnet är FIRE/ekonomiskt oberoende kan man hitta på egna definitioner, dra alla över en kam och sedan såga en hel grupp människors sätt att leva som helt ovärdigt? Jag tragglar igenom hela tråden för att få lite mer kött på benen och hittar:
Hur lever kyrkråttor? Eller rättare sagt, hur kommer det sig att så fort ämnet är FIRE/ekonomiskt oberoende kan man hitta på egna definitioner, dra alla över en kam och sedan såga en hel grupp människors sätt att leva som helt ovärdigt? Jag tragglar igenom hela tråden för att få lite mer kött på benen och hittar:
”Men lever du så 'du går runt'- då är du ju inte fri....”
Vem bestämmer det? Jag gick nämligen
här och inbillade mig att den enskilde individen har rätt att
definiera sina egna gränser. Den som känner sig fri genom att
tågluffa på heltid och ha alla sina ägodelar i en ryggsäck
är fri. Att sedan jag och många andra inte delar denna vision
spelar ingen roll.
Det verkar kanske snarstucket att sitta
här och reta sig på en tweet som ju av utrymmesskäl inte kan täcka
in alla eventualiteter, men sedan jag började att offentligt
ventilera min syn på ekonomisk frihet har jag upptäckt att även om
många retar sig på strävan efter ekonomiskt oberoende är det
ingenting mot hur provocerande det tydligen är att kunna göra det
med små medel. Girighet är småstörígt, men förnöjsamhet är en
dödssynd. Det börjar jag reta mig på.