Efter att ha läst böcker, lyssnat på poddar och sett otaliga videos har jag bara blivit mer och mer intresserad av biodling. Vem vill inte ha hundratusentals arbetare som jobbar hela dagarna, sju dagar i veckan? Allt de kräver i motprestation är ett hus, och de har inga stora krav där, det är funkis som gäller och temperaturen reglerar de själva till exakt 34,5 grader oavsett om det är -20 eller +40 utanför.
Det som fascinerar mest är deras
otroliga effektivitet. Precis som i en myrstack verkar det för ett
otränat öga vara rena anarkin, men varje bi har sina egna
uppgifter, här finns putsbin, vaktbin, samlarbin osv. Blir det för
få av en sort hoppar andra in, utan MBL, fackmöten och annat tjafs,
för här jobbar alla mot samma mål. Merparten av kommunikationen
sker med hjälp av dofter, så inget onödigt ”surr”.
Ägg läggs, honung samlas in och
vattenhalten i den fläktas med gemensamma krafter ned till 18
procent, varpå cellerna förseglas. När så skett plockar biodlaren
in ramarna och tar bort cellocken innan slungning, alternativt lämnar
över arbetsuppgiften till en bloggare. För sådana gör ju typ vad
som helst för att få bra bilder.
Men apropå det, det här är ju en
ekonomiblogg. Så går det att tjäna pengar på biodling? Ja, det
verkar riktigt lovande. Från de som bara har ett par kupor till
professionella odlare med flera hundra verkar de flesta eniga om ekonomiskt överskott som mål.
Här var uppdraget att skopa upp en
deciliter bin. Gick sådär...
En bikupa kan ge runt 30 kilo honung (á
50 kr) per år. Har man många kupor kan man hålla kostnaderna nere
med hjälp av stordriften. Å andra sidan verkar mindre odlare kunna
maximera vinsterna genom att sälja honung privat till
högre priser, men också genom att förädla biprodukter (pun
intended), sälja bivaxljus, propolis, pollen och annat som odlare
med 200 kupor inte har tid att dutta med.
Antagligen gör man klokt i att starta
försiktigt med ett fåtal kupor. Alldeles oavsett, inom en hyfsat snar framtid
vill jag ha bin.