Det där var ju en taktik man körde när jag var ung, att få bort de värsta busarna från Stockholms gator genom att betala dem för att leka trygghetsvärdar. Ofta utgick de ifrån Fryshuset som var en samlingsplats för drägg i alla grupperingar, från invandrarkickers till skinheads
Under namn som Non Fighting Generation
och Guardian Angels fick de med samhällets goda minne gå runt i
matchande jackor och skrämma skiten ur ungdomar på stan. En som jag
tror var inblandad i någon av organisationerna var ”Kungen
av Kungsan”, Paolo Roberto. Ni vet, skådisen.
Jag kan inte klandra försöket. Visst
låter det lite galet att understödja de stökigaste ungarna i hopp
om att de ska växa med ansvaret, men hade det funkat skulle
upphovsmännen geniförklarats. Fast nu gjorde det ju inte det! Lugna
Gatan bildades tydligen 1995. Redan då borde det ha varit uppenbart
för socialtjänst, politiker, polisen och alla andra att detta
funkade lika dåligt som värstingresorna till Västindien hade gjort.
Jag gjorde några sökningar och
upptäckte att nästan det enda som skrivits om dessa organisationer de
senaste tjugo åren är just att deras anställda dömts för
misshandel eller narkotikabrott. Uppdrag Granskning gjorde ett reportage om detta som både jag och SL måste ha missat.
”Uppdrag granskning kan nu avslöja att flera av Lugna gatans trygghetsvärdar begått grova våldsbrott och att flera utreds för brott – samtidigt som de jobbar”.
Men även om SL nu slutat att jobba
ihop med Lugna gatan kan jag ge mig tusan på att de kommer att
finnas kvar i skattefinansierade projekt i många år framöver. Nej,
usch! Tacka vet jag Fasaner på stan.